Ali E om statligt ägande

Det var inte länge sedan det ansågs (av de som kanske själva ansåg sig vara "den allmänna opinionen") att statsägda företag var det fulaste av det fula. De som hävdade något annat var hopplöst borta! Sedan brakade finanskrisen loss och de goda föresatserna föll platt till marken och trampades ned i dyn av bolagschefer som sprang till staten för att få hjälp till vacklande banker, finansinstitut, bilfabriker. Somliga personer skrattade då gott och menade att Bush, Gordon Brown och andra plötsligt blivit "socialister". Det sista kan vi avskriva som tämligen platt polemik, det är inte automatiskt socialism när en stat tar över företag, det är praktisk politik som kan finnas under många olika etiketter och med olika motiv.

Går man tillbaka några årtionden har man också ett läge där det inte var något konstigt med nära samarbete mellan staten och det privata näringslivet. Asea och statliga Vattenfall gick hand i hand när det gällde att bygga ut elnätet i Sverige. L M Ericsson och Televerket hade ett samarbetsbolag som hette Ellemtel där man arbetade med den sedermera så berömda AXE-växeln. Det finns fler exempel antar jag, fast jag kommer inte på några just nu.

Betydelsen av denna typ av samarbete nämns i förbigående i Ali Esbatis artikel om statligt ägande: "Historiskt har samverkan mellan statliga företag, myndigheter och privata företag varit en viktig del av svensk industrialisering."

Pendeln har svängt tillbaka mot hur den allmänna uppfattningen var för fyrtio-femtio år sedan, statens roll kan åter diskuteras på ett avspänt och sakligt sätt (om man håller de få kvarvarande ultraliberalerna bortom skrikavstånd) och Esbatis artikel är ett bra exempel. Det som han skriver är sunt förnuft, det är inriktat på resultat, och är då egentligen inte ideologiskt. (Med ideologiskt menar jag en världsbild som inte förändras trots att världen förändras, en stelnad och dogmatisk uppfattning som man snarare får leta efter hos vissa personer i regeringen.)

Jag tycker att Alis förslag till konkreta åtgärder inte verkar vara radikalare än vad socialdemokrater skulle ha kunnat förespråka tidigare. Bygg bostäder i massomfattning, förstatliga (köp dem, skriver Ali) bankerna, starta nya statliga företag inom framtidsområden där man kan tjäna in pengar till offentlig verksamhet, använd den makt som finns hos pensionsfonderna för att driva företag i önskvärd riktning - ingenting av detta är särskilt konstigt. Och det är inte heller något som automatiskt leder till socialism.

Alis artikel är så att säga en kortfattad idéspruta, och man kan lägga till att offentliga företag på annan nivå än den statliga, och kooperativa lösningar, ibland kan vara bra. Kommunerna borde ta tillbaka sin energiförsörjning. De kommuner som inte sålde ut den är inte ledsna för det idag.

Det finns andra aspekter som inte tas upp, nämligen organisering och kanske samordning på högre nivå av företagen. Allt finurligare datasystem gör möjligheterna till effektiv företagsstyrning bättre. Och i förlängningen av detta har vi bättre möjligheter att demokratiskt styra viktiga avsnitt av ekonomin. En hel del av de där systemen ser man redan idag, men hur det kan fungera i framtiden med mycket mer intelligens inbyggda i datorerna har jag lite svårt att föreställa mig. Det är ett problem: det är alltid lättare att föreställa sig ett förflutet som man känner till än en framtid som man inte vet så mycket om.

Rullar den nuvarande krisen på ett tag till, eller om det kommer en ny kris där botten rasar ur världsekonomin, kommer Alis synpunkter kanske att ses som hopplöst höger?