En dag i Uppsala

Idag var jag i Uppsala igen. Att staden ligger på den leriga Uppsalaslätten torde framgå av utseendet på forsarna i Fyrisån: det vita skummet var brunaktigt. Tror inte jag skulle vilja bada här även om skiten i vattnet så att säga är ren skit. För övrigt torde temperaturen i vattnet inte motsvara den badkarstemperatur som jag föredrar. Klicka på bilderna så blir de lite större!

När lervattnet har åkt utför ån ner till Mälaren kanske en del hamnar i den mälarvik som heter Gorran. Detta märkliga namn lär komma av ett gammalt ord som betyder gyttja eller dy, så det kan väl passa bra.

Speglingen av domkyrkans torn i ån blir faktiskt brunfärgad!

När solen gått ned blev det vackrare vid ån - en mängd små lampor prydde träden vid vattnet.

Och så kunde jag inte avstå från att kila ner till konserthuset och ta ytterligare några förvirrande fotografier, att lägga till dem som tidigare publicerats här på bloggen. (Tryck på taggen Uppsala under det här inlägget så hittar du de andra inläggen.) Här kan man hitta bildvinklar som gör att betraktaren får svårt att hitta orienteringspunkterna i tillvaron, och jag gillar det faktiskt.

Det var någon idag som sade att akustiken inte var så bra i konserthuset. Men man kan ju inte få allt här i världen. Jag hörde att något heavy metal-band var på gång att dra igång i någon sal, och de har nog inget problem att göra sig hörda!

Bland annat är det kombinationen av svart och vinrött som tilltalar mig.

Utsikt över Uppsala by night. Notera det diskreta spöklika ansiktet som svävar i bildens mitt.