Armenier, lobbygrupper, historieskrivning och annat

Hitlers uttalande om utplånandet av armenierna

Jag skrev en gång om Hitlers tänkbara inspiration inför folkutrotningarna, nämligen massdödandet av armenier i det ottomanska riket under Första världskriget. Detta har sedan legat kvar som ett öppet sår genom hela det gångna århundradet och blöder fortfarande. Man får förmoda att det finns ytterst få personer kvar som har egna levande minnen av slakten. Så Hitler hade fel när han trodde att ingen längre pratade om armeniernas öde.

Sedan har det hänt konstiga saker under de senaste årtiondena. Som att parlamenten i olika länder tagit beslut om vad som får sägas/inte sägas om historiska händelser. Har man respekt för historieskrivning som vetenskap är man inte förtjust i officiellt fastslagna sanningar. Det är i en vetenskaplig process som rimliga beskrivningar av händelser skall utarbetas, inte genom att parlament utsätts för olika påtryckningar och beslutar om "sanningen".

Så kallade Förintelseförnekare är visserligen en pest, men man får inte stopp på dem genom att förbjuda dem att prata - det gör de i alla fall, men på ett dolt sätt så att det är svårt att få tag på och bemöta dem. Lika dumt är det att försöka hindra studier av Mein Kampf eller utgivandet av faksimil av nazityska tidningar. Samma sak gäller andra massmord. Tänk om engelsmännen skulle förbjuda allt tal om vad de gjorde i Kenya under 1950-talet exempelvis! Vore inte det lika upprörande?

Och så var det detta med armenierna. Franska parlamentet har tagit en lag som gör det till ett brott att förneka massmorden på armenier. Dumt. I Turkiet däremot är man fortfarande ovilligt att göra upp med sitt förflutna och erkänna vad som faktiskt hände - och det är också dumt. Dagens regeringen kunde ju helt enkelt be om ursäkt för övergreppen och påpeka att den turkiska republiken inte var ansvarig för vad man hade för sig i det ottomanska imperiet. Men det gör man inte. Dumt som sagt, men det är väl någon sorts "nationell ära" som spökar.

Jag läste en artikel som kommer in i den här frågan från en annan vinkel. Nu handlar det om triangeln Israel-Turkiet-USA. Det finns grupper även i USA som försöker få kongressen att ta ett beslut om det armeniska folkmordet, men hittills har man inte haft några framgångar. Ett skäl sägs vara att turkarna lobbar hårt mot en sådan resolution, och de har haft stöd av de mycket mäktigare israeliska lobbygrupperna. Israel och Turkiet har nämligen haft nära militärt samarbete.

Men som en följd av ödeläggelsen i Gaza har den turkiska regeringen (och folket) klart uttryckt sitt missnöje. Det tidigare goda samarbetet mellan de två staterna har försvunnit. I Turkiet var det jättedemonstrationer, premiärministern protesterade mot övervåldet och skällde personligen ut Israels president i Davos. Förbindelserna torde vara rejält frostiga vid det här laget.

För att backa litegrann i framställningen: israellobbyn i USA har alltså tidigare stött Turkiets försök att hindra en armenienresolution, ett uttalande om att det som skedde var folkmord. Det gjorde man för att underhålla de goda relationerna med en stat som förnekade händelser som vi är ganska säkra på har hänt (detaljer kan vara oklara men de större linjerna är det inte - det var massmord). Ett stöd till historieförfalskning alltså.

Under det skede av krigen på Balkan när det var massflykt och etnisk rensning av albaner i Kosovo väckte det viss uppmärksamhet att Israel inte deltog i "världens" fördömande av serberna. Någon påpekade att på sina håll på Balkan - bland annat i Serbien under Andra världskriget - fanns det motstånd mot tyskarnas "slutgiltiga lösning". Man kunde alltså peka på en gammal tacksamhetsskuld. Men någon sade också att serbernas rensning av Kosovo påminde en hel del om vad sionisterna gjorde mot palestinierna 1947-1948. Man skrämde bort massvis av människor genom att döda några stycken som demonstrationsobjekt, samma taktik på båda ställena förefaller det.

Det förefaller som om historisk rättvisa åt offer för olika övergrepp kan vara förhandlingsbar eller vägd mot andra intressen. Av politiska bekvämlighetsskäl tillåts historieförfalskning. - Men kan det ändå vara så att ärlighet varar längst, och det gångna fifflandet och mixtrandet slår tillbaka mot smartskallarna? Turkarna sprattlar emot men hängs ut för något som hände för nittio år sedan (och skall vi ta upp det där med kurderna också när vi är i farten ...?), Israel åker dit för mer än sextio års övergrepp i en eskalerande våldsvåg? Och detta trots allt lobbande och historieförfalskande!