En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Det var trist. Har du gått ur eller var du aldrig med?
SvaraRaderaMed var jag bara en kort tid, två år. Hyggligt folk där men jag undrar hur mycket framtid V har? Jag angav en del orsaker i det här inlägget också: http://bjornbrum.blogspot.com/2008/12/att-riva-ett-medlemskort.html
SvaraRaderaOch som icke medlem tyckte jag det var snyggast att inte figurera på Bloggvänstern, även om ingen har sagt åt mig att sticka.
Ok, jag förstår hur du känner och resonerar men tycker ändå det var ett tråkigt och dåligt beslut att riva medlemskortet.
SvaraRaderaDet är alltid mer verkningsfullt att välja det minst dåliga organisatoriska alternativet än att stå helt utanför. Att vi atomiseras och avorganiserar oss spelar bara i händerna på de krafter som gärna ser att politikens betydelse minskar.
Själv har jag inspirerats av ditt skrivande och glatts över att du varit partimedlem. Vänsterpartiet behöver fler som funderar fritt, brett och kritiskt. Och mycket :-)
Annars kan ju partiet aldrig bli bättre, inte sant?
Att känna frustration och ilska över partibeslut hör till medlemskapets pris. Jag har varit medlem i mer än tio år och det har nog inte gått en månad utan att jag varit upprörd på partiets strategier och oförmågor...
Som jag ser det: Den första politiska kamp som varje person på vänsterkanten måste ta idag är kampen om att behålla politiken som ett relevant verkansfällt. Det innebär bland annat att vi måste arbeta för att rädda de socialistiska partierna från, ja, från sig själva och sina egna sämsta sidor...
Well. Lycka till som fri partikel! :-)
Vad säger att V är det minst dåliga? Bra insatser på enskilda punkter ändrar inte intrycket av "dålig" helt enkelt. Eller för att uttrycka det ännu skarpare: "förrädiskt". Folk skall fås att rösta på ett parti som förefaller halvradikalt, men i praktiken hamnar rösterna i ett annat parti hos ett litet gäng nyliberala socialdemokrater. Kan man med gott samvete förespråka en sådan politik? Jag kan det inte. Det enda som kan "rädda" V är ett jättestort internationellt radikalt uppsving som också sveper in i Sverige, men så formlöst som partiet verkar vara undrar jag om ens det räcker. Och vem skall tro på Ohly i det läget om han plötsligt skall verka "radikal" och kanske till och med börja prata om "socialism"?
SvaraRaderaDu har rätt Björn. Och du har fel Erik. Partier är splittrande i sig, eftersom deras existensberättigande består i att ta röster från varandra.
SvaraRaderaDet borde kunna gå att formera något annat enande projekt, ett som inte har till syfte att ställa upp i val och sitta i riksdagen, utan i första hand att mobilisera en massrörelse. Och där medlemmar och sympatisörer till alla partier är välkomna.
Jag skulle tro att ett sådant "enande projekt" skulle uppfattas som hotfullt av dagens partiledningar. Vi har ju den pinsamma situationen att vänstergrupperna är ense om det mesta, men man lyckas alltid gräva fram någon fånig perifer fråga som skall vara "partiskiljande". Alla går till samma demonstrationer och kämpar för samma sak, sedan går alla hem till sig och skäller på varandra igen. Det är splittrande, och det skrämmer bort en massa bra folk som främst är intresserade av sakfrågor och kan sakfrågor.
SvaraRaderaDet tycks finnas en kärna i varje parti eller grupp som är fullt nöjda med att ha sin egen lilla butik att sköta eftersom man själv naturligtvis är bäst och de andra dumma. Kanske beror av någon slags inskolad smågruppsmentalitet? Hur kommer man åt det? Den nuvarande globala krisen borde vara en väckarklocka, men inte ...