Det där med siffror kan vara intressant, exempelvis när det handlar om "body count" - att räkna (döda) kroppar. Jag läste en kritisk artikel av USA-journalisten Tom Engelhardt för några dagar sedan. Där hävdade han att när krig går dåligt för USA, vilket det har gjort efter Andra världskriget i allmänhet, har fenomenet med "body count" uppträtt. USA:s regering och militär försöker dölja att man inte vinner genom att i stället trumpeta ut motståndarsidans förluster. Det kan stämma, jag tycker mig minnas sådant från Vietnamkrigets dagar.
Men nu är det Afghanistan det handlar om. Den seger som USA:s invasion antogs leda fram till en gång i tiden håller på att upplösas och förvandlas till ett uppror som innefattar inte bara större delen av Afghanistan utan också delar av Pakistan. Och då kommer likräkningen fram igen. X antal talibaner dödade här, Y antal talibaner dödade där. Kanske man bättrar på siffrorna också - det gjorde man i Vietnam har jag för mig. Det kan förklara skillnaden mellan Karzais och amerikanernas angivna dödstal. Och naturligtvis förvandlas döda civila till döda motståndsmän. De ser ju likadana ut allihop!
Den afghanske presidenten Hamid Karzai - eller om man skall kalla honom "borgmästaren i Kabul" eftersom det är osäkert hur mycket inflytande han har utanför huvudstaden.
I ett korsord fanns frågan "är liknöjd?" Svaret man skulle klura ut och fylla i var "gamen". Men även USA:s likräknarfantomer verkar liknöjda. Och det är inte särskilt roligt.
Engelhardt liknar för övrigt USA:s krigspolitik med ett sorts pyramidspel. Varför inte? Nya resurser måste slängas in i militärapparaten hela tiden. Egentligen håller USA på att rusta ihjäl sig. En intressant detalj (väldigt stor detalj) är att allt större delar av den militära budgeten hamnar hos privata företag. Varför är det så illa då? undrar kanske en privatiseringsivrare. - Jo, för ju mer sådant, desto starkare privata vinstintressen att verkligen föra krig. Detta är det militärindustriella komplexet som gamle presidenten Eisenhower varnade för, och det har nog i stort sett makten i USA nu. Man kan gissa att det gänget trycker på för ett anfall mot Iran. Och då blir det ännu mer likräknande.
Karzai har nu under ett par månader börjat tala mera om att de faktiskt dödade i USAs attacker är oftast oskyldiga Afghaner. Vad jag skulle vilja vet är gör han det för att lugna de arga massorna att någon säger vad som händer med i själva verket är det inget som förändras. Eller är han verkligen förbannad på USAs attacker där oskyldiga Afghaner dör? Frågor jag hoppas få svar på någon gång. Men som sagt genom Craig Murrays hemsida häromdagen skriver han ju om hur Brown är kritisk till de Israel gör i Gaza. Men samtidigt har Craig fått trovärdig information från peroner inom UK delegation inom FN att man på alla sätt ska hjälpa USA med tips för att förhala fram en resolution. Så där var Browns uttalanden en sak men sanningen vad han jobbar för och med något helt annat.
SvaraRaderaDet är trista dagar tycker, men sedan vaknar jag till och märker hur många som faktiskt bryr sig, som du och alla andra, skriver och debatterar och demonstrerar - jag hoppas dessa solidariska krafter får ta över.
Karzai måste ju säga NÅGOT för att inte verka totalt borta inför sina landsmän. Om de nu bryr sig så mycket om honom.
SvaraRaderaEngelsmännen är ena lömska jäklar, de kan ställa till med hur mycket elände som helst när de skall spela den stormakt de inte längre är.
Och visst fasen är det trista dagar. Jag tycker dysterheten och ilskan över vad som händer kletar sig fast över allt som skulle kunna vara vackert och trevligt. Men - vill det sig väl närmar vi oss en positiv vändpunkt. Man får hoppas. I morgon blir det demonstration i alla fall.