När själva jorden blåser bort är det inte lätt att vara fattig bonde. The Dust Bowl - jord blåser iväg vid ett ställe som heter Bäver i Oklahoma. Det ser verkligen skrämmande ut. Jag antar att gammalkristna småbönder tyckte sig se apokalypsens ryttare komma där i molnen. Först blåste jorden bort, sedan bönderna. Det var nära revolt på sina håll på landsbygden
Nu tittar många tillbaka mot den tiden, dels mot den ekonomiska katastrof som svepte fram över världen, dels mot de åtgärder som politiker och ekonomer förespråkade för att bekämpa krisen. Men är det vettigt att hantera histora på det sättet? Jag har mina tvivel, bland annat för att saker och ting förändras över tiden. Det innebär att det som fungerade bra/dåligt 1930 inte behöver fungera bra/dåligt 2008. I själva verket kanske 1930 års lösningar inte ens fick samma resultat fem-sex år senare.
Här finns en artikel som försökte beskriva USA och Europa vid tiden för börskraschen och depressionen, ett land som var oerhört olikt det vi ser idag. Nu råkar den innehålla en del historiska fel eller tvivelaktiga antaganden, men själva den grundläggande idén är: It's a new world. We need new thinking. - Lättare sagt än gjort, men inte omöjligt tror jag.
Den ursprungliga betydelsen av det grekiska ordet "historia" är undersökning. En undersökning är inte mer än så, inte en prognos men däremot något som kan ge uppslag för framtiden. När man skriver depressionens historia, gör en "undersökning", är det också en politisk handling - olika politiska grupper försöker ockupera det förflutna för egna syften. Det är bakgrunden till en serie artiklar av Hal Stewart i HuffPo. Del 1, del 2, del 3, del 4.
De skrevs för att bemöta dem som hävdar att krispolitiken under trettiotalet i själva verket förlängde krisen. För folk som har en agenda där staten inte skall göra någonting (utom att föra krig och skydda de rika) är det naturligtvis rimligt att angripa all krispolitik och påstå att den är dålig och till och med skadlig. Detta påstående om Roosevelts "New Deal" underbyggs inte av några vidare hårddata tycker Stewart, men han lägger upp en en rejäl moteld av diagram. Värt att läsa för att få en socialliberal (tror jag) synpunkt på depressionen.
En uteliggare sover på en kaj i New York
En ny värld, en ny era. Obama talar om det. Vad kan och bör man göra? Det borde inte vara brist på idéer. Jag har sett bloggare komma med massvis med uppslag till vad som kan göras i de gamla bilfabrikerna i västra Sverige. Problemet är snarare brist på politisk kraft att genomföra dem, vilket beror av att små men mäktiga grupper kan vara motståndare. Bilindustrins intensiva kamp för att hålla sig kvar i bensinslukaråldern är ett exempel. Och om folk tänker och agerar själva riskerar insuttna intressen att bli knuffade åt sidan, vilket de förmodligen inte har lust till. Härskande klasser brukar inte vilja avgå frivilligt. Krispolitik kan också vara en demokratisk hävstång.
När man ser bakåt handlar kampen mot depressionen bland annat om jätteprojekt i stil med TVA i USA eller Tysklands motorvägar och återupprustning. Att bygga stora dammprojekt, motorvägar eller vapen kanske inte är något som bör imiteras. (I del tre av Stewarts artiklar finns en lista på stora program under krisbekämpningen i USA.)
När man tar idéer från trettiotalet är det formen snarare än innehållet som kan kopieras, alltså metoden att staterna tar ansvar för sin ekonomi och ingriper där det ser ut att gå illa. Är man klar över att staten har ett övergripande ansvar blir sedan frågan vad detta leder till i form av praktiska åtgärder. Ansvaret fylls med praktiska åtgärder. Det är väl ungefär den pragmatism som Obama förespråkade i invigningstalet. Dessutom är det en större samling människor, hela samhället, som har ansvar för att just samhället fungerar och fungerar bra. Staten är bara en mindre del av programmet. Det duger inte att en del försöker smita ut och låtsas som om samhällets välbefinnande inte angår dem eftersom de har någon liberalt livsprojekt att ägna sig åt.
Nu signaleras enorma krisåtgärder från olika håll i världen, men det är frågan om bank- och bilindustristöd är satsningar för framtiden eller bara desperata nödåtgärder i hopp om bättre tider. Jag misstänker det senare. I värsta fall är det som att sätta ett litet plåster på ett blödande hjärtesår. Man pumpar in nya pengar men då kommer blodet att fortsätta att flöda ur hjärtat förbi det där lilla plåstret. Det krävs bättre bandage. Kanske även hårdare bandage.
Att tro att nykeynesianism bara kan bestå i att ösa ut pengar mer eller mindre urskillningslöst är inte så smart - det måste röra sig om någorlunda väl riktade flöden för att ge god effekt. Det måste finnas en inriktning framåt för alla, inte bara att rädda skinnet på bossarna i utgående industribranscher. Den inriktningen är olika på olika håll. En järnväg här, vindkraft där, upprustad vård och skola, lokalt producerade livsmedel ... och mycket, mycket mer. Inte samma saker som gjordes på trettiotalet i USA, Tyskland eller Sverige, men något i ungefär samma anda.
För att återknyta till vad jag funderade över i början: ett stort offentligt arbete eller en industriinvestering på trettiotalet krävde en massa manuellt arbete. Idag är den typen av manuella jobb till stora delar mekaniserade, kanske till och med robotiserade, och vill man ha mycket folk i arbete är det nog inte sådant man skall rikta in sig på. Men man kanske kan tänka ett steg till och fråga om "folk i arbete" är det man vill ha till varje pris? Hur skulle det fungera med mer arbetsdelning och lägre pensionsålder för att faktiskt få bort en del folk från arbetslivet? Kan det vara en vettig investering i en superproduktiv ekonomi?
Här finns en artikel som försökte beskriva USA och Europa vid tiden för börskraschen och depressionen, ett land som var oerhört olikt det vi ser idag. Nu råkar den innehålla en del historiska fel eller tvivelaktiga antaganden, men själva den grundläggande idén är: It's a new world. We need new thinking. - Lättare sagt än gjort, men inte omöjligt tror jag.
Kö till soppkök i New York - det är så det kan se ut när det sociala skyddsnätet är dåligt
Den ursprungliga betydelsen av det grekiska ordet "historia" är undersökning. En undersökning är inte mer än så, inte en prognos men däremot något som kan ge uppslag för framtiden. När man skriver depressionens historia, gör en "undersökning", är det också en politisk handling - olika politiska grupper försöker ockupera det förflutna för egna syften. Det är bakgrunden till en serie artiklar av Hal Stewart i HuffPo. Del 1, del 2, del 3, del 4.
De skrevs för att bemöta dem som hävdar att krispolitiken under trettiotalet i själva verket förlängde krisen. För folk som har en agenda där staten inte skall göra någonting (utom att föra krig och skydda de rika) är det naturligtvis rimligt att angripa all krispolitik och påstå att den är dålig och till och med skadlig. Detta påstående om Roosevelts "New Deal" underbyggs inte av några vidare hårddata tycker Stewart, men han lägger upp en en rejäl moteld av diagram. Värt att läsa för att få en socialliberal (tror jag) synpunkt på depressionen.
En uteliggare sover på en kaj i New YorkEn ny värld, en ny era. Obama talar om det. Vad kan och bör man göra? Det borde inte vara brist på idéer. Jag har sett bloggare komma med massvis med uppslag till vad som kan göras i de gamla bilfabrikerna i västra Sverige. Problemet är snarare brist på politisk kraft att genomföra dem, vilket beror av att små men mäktiga grupper kan vara motståndare. Bilindustrins intensiva kamp för att hålla sig kvar i bensinslukaråldern är ett exempel. Och om folk tänker och agerar själva riskerar insuttna intressen att bli knuffade åt sidan, vilket de förmodligen inte har lust till. Härskande klasser brukar inte vilja avgå frivilligt. Krispolitik kan också vara en demokratisk hävstång.
När man ser bakåt handlar kampen mot depressionen bland annat om jätteprojekt i stil med TVA i USA eller Tysklands motorvägar och återupprustning. Att bygga stora dammprojekt, motorvägar eller vapen kanske inte är något som bör imiteras. (I del tre av Stewarts artiklar finns en lista på stora program under krisbekämpningen i USA.)
Den positiva baksidan av krisen - kamp för förnyelse och förbättringar, som vid det här experimentjordbruket
När man tar idéer från trettiotalet är det formen snarare än innehållet som kan kopieras, alltså metoden att staterna tar ansvar för sin ekonomi och ingriper där det ser ut att gå illa. Är man klar över att staten har ett övergripande ansvar blir sedan frågan vad detta leder till i form av praktiska åtgärder. Ansvaret fylls med praktiska åtgärder. Det är väl ungefär den pragmatism som Obama förespråkade i invigningstalet. Dessutom är det en större samling människor, hela samhället, som har ansvar för att just samhället fungerar och fungerar bra. Staten är bara en mindre del av programmet. Det duger inte att en del försöker smita ut och låtsas som om samhällets välbefinnande inte angår dem eftersom de har någon liberalt livsprojekt att ägna sig åt.
Att stödja kulturen var en krisåtgärd då. Skulle det vara mindre viktigt nu att även sätta in kulturarbetarna i kampen för ett humanare samhälle där ungdomarna spelar fiol i stället för att sniffa lösningsmedel eller råna folk på gatorna?
Nu signaleras enorma krisåtgärder från olika håll i världen, men det är frågan om bank- och bilindustristöd är satsningar för framtiden eller bara desperata nödåtgärder i hopp om bättre tider. Jag misstänker det senare. I värsta fall är det som att sätta ett litet plåster på ett blödande hjärtesår. Man pumpar in nya pengar men då kommer blodet att fortsätta att flöda ur hjärtat förbi det där lilla plåstret. Det krävs bättre bandage. Kanske även hårdare bandage.
Att tro att nykeynesianism bara kan bestå i att ösa ut pengar mer eller mindre urskillningslöst är inte så smart - det måste röra sig om någorlunda väl riktade flöden för att ge god effekt. Det måste finnas en inriktning framåt för alla, inte bara att rädda skinnet på bossarna i utgående industribranscher. Den inriktningen är olika på olika håll. En järnväg här, vindkraft där, upprustad vård och skola, lokalt producerade livsmedel ... och mycket, mycket mer. Inte samma saker som gjordes på trettiotalet i USA, Tyskland eller Sverige, men något i ungefär samma anda.
För att återknyta till vad jag funderade över i början: ett stort offentligt arbete eller en industriinvestering på trettiotalet krävde en massa manuellt arbete. Idag är den typen av manuella jobb till stora delar mekaniserade, kanske till och med robotiserade, och vill man ha mycket folk i arbete är det nog inte sådant man skall rikta in sig på. Men man kanske kan tänka ett steg till och fråga om "folk i arbete" är det man vill ha till varje pris? Hur skulle det fungera med mer arbetsdelning och lägre pensionsålder för att faktiskt få bort en del folk från arbetslivet? Kan det vara en vettig investering i en superproduktiv ekonomi?
Kanske någon arbetslös konstnär fick i uppdrag att beskriva arbetslivet? Här är en textilarbetare i blickfånget. Undrar hur många textilfabriker som finns kvar i USA? Det mesta i den branschen är förmodligen utlokaliserat till Tredje världen numera. På trettiotalet var rykande fabriksskorstenar ännu symboler för utveckling. Vad är det för symbol idag? En rykande hårddisk?
Den stora depressionen … var för länge sedan. 1929-1939. Sedan blev det världskrig. Det var ju också en krislösning!
Hej varför fungerar ekonomierna så dåligt?
SvaraRaderaSå borde det inte vara, strukturproblem ja men inte kriser, vad är felet?
Det borde inte finnas några ekonomiska kriser, varför skulle kriser uppstå i nationalekonomin? Varför skulle vi vilja sluta byta varor med varandra? Men finns det inga pengar så kan vi inte byta varor, något har blivit fel men vad.
vh EKO
Bra fråga. Här är två tänkbara svar från två olika idéskolor:
SvaraRaderaLiberalen säger att ekonomin i själva verket fungerar bra bara var och en får verka som han eller hon själv vill, utan att styras av något annat än sig själv och kunderna. Då kommer ekonomin att automatiskt gå bra och vara till nytta för alla.
Marxisten säger att ekonomin kan fungera bra men att det går dåligt just därför att var och en jobbar för sig utan att se till det gemensamma bästa.
Här håller jag på marxisten. Varför? Därför att samhällets resurser inte är jämnt fördelade. Om ekonomin får sköta sig själv som liberalerna vill kommer ett allt mindre antal människor att kunna ta hand om en allt större del av rikedomarna i samhället. De som redan från början har det gott ställt kan utnyttja ett litet startkapital så att det blir ett stort kapital som de hela tiden försöker göra ännu större, utan att tänka på vad det betyder för hela samhället. De är ju bara intresserade av sin egen rikedom! Det är just vad som hände före den stora börskraschen 1929, och som hände under de senaste årtiondena i USA igen. De rika blir rikare, de fattiga fattigare.
När allt fler människor får allt sämre privata finanser sjunker deras efterfrågan på varor och tjänster, företagen måste skära ned, det blir arbetslöshet och ännu mindre konsumtion, ännu fler nedskärningar ... ungefär den situation har vi idag, plötsligt är det slut på högkonjunkturen och det ropas om "tvärstopp i ekonomin" och höjs krav på att staten skall rädda fallfärdiga banker och företag. Nyss betalade de där företagen ut jättebonusar till direktörerna och jätteutdelningar till aktieägarna, men detta är glömt nu. Glömt av liberalerna i alla fall, marxisterna har nog längre minne.
För att återgå till frågan om varför ekonomierna fungerar dåligt? Det finns flera svar, men jag skulle vilja peka på bristen på jämlikhet som ett av de viktigaste. Varor pch pengar kommer att finnas kvar, men ojämlikheten måste väck för att minska risken för kriser.
Tack för svaret
SvaraRaderaAtt fördela kan vara viktigt som du sa.
Men förklarar det alt?
Man kan faktiskt skapa en kris genom att ha fel penningmängd, ta hälften av allas pengar och elda upp dom (liknar krisen nu) då går det dåligt, (inte ens den råaste nyliberalismen kapitalismen överlever om man minskar peningmängden för mycket) eller ge alla en miljon kronor kris blir det.
Det ser mer ut som att vi har skapat en kris på grund av någon obalans (fördelningspolitiken har nog inte med det att göra, det går dåligt för alla ekonomier)
Varför ska vi öka lönerna? Vore det inte bättre att priserna sjunker i stället, (obs jag vill inte ge till rika, fördela kan man göra om man vill, politik)
Felet ser mer ut att ha med löneökningar felaktig penningmängd felaktig inflationsmätning att göra.
eko
Jo, det finns inte ett svar som täcker hela krisen, den består av olika delar. Bland annat att det har cirkulerat en massa pengar som i själva verket inte existerat. Banker har kunnat "skapa" nya pengar genom att låna ut sitt eget kapital många gånger om. De finns inte som riktiga pengar man kan ta på, utan bara som konton. När många låntagare inte kan betala tillbaka försvinner inte bara låtsaspengarna utan det riktiga kapital som banken har, och då blir det bankkris. Bankerna kan låna ut pengar de inte har, men de kräver återbetalning av lånen med riktiga pengar.
SvaraRaderaPenningmängden och tillgången på pengar ses av en del ekonomer som väldigt viktig för att förklara kriserna. När det "är slut på pengar" betyder det ofta i själva verket att bankerna inte vågar låna ut de pengar de har exempelvis till företag som går bra. I Sverige just nu försöker staten gå förbi det genom att låna ut pengar till företag i kris. Därigenom ökar mängden av tillgängliga pengar i ekonomin eftersom de här företagen kommer att skicka lånen vidare i form av löner, inköp och annat.
Men jag tillhör den grupp som inte tror att pengar i sig kan orsaka en allmän kris, utan att problem med penningmängden är ett symptom på att något kritiskt har hänt.
Om lönenivå och priser följs åt borde det inte uppstå några svåra problem (jo det kan det, men det bortser vi från nu) men om lönerna utvecklas dåligt som de gjort för många arbetare i USA kan det bli kris. De kunde hålla sin konsumtion uppe under en del år genom att handla på kredit, ta lån på huset eller bilen, men det är den sortens konsumtion på kredit som föll ihop förra året. Jag tror inte att det var lånen som orsakade krisen, utan det var att fördelningen av nationens resurser mellan lönearbetare och kapitalägare som blev alltför sned.
Tack för dina svar
SvaraRaderaAtt alla ska kunna leva bra på en lön är viktigt, en viss fördelning behövs.
Varför är alla så rädda för sedelpressen? Börsen ”tryckte” luftpengar nu är hälften borta, en del pengar var dessutom falska (se skandalerna enron med mera)
Ersätt luftpengarna med riktiga pengar.
Har penningmängden minskat så kunde den återställas med sedelpressen (när det sen går bra ta tillbaka pengarna via skatten)
Varför ska staten låna alla pengar nu?
”fördelningen av nationens resurser mellan lönearbetare och kapitalägare som blev alltför sned.”
där har du nog rätt men det är mer politik än ekonomi, dom rika kan konsumera lyxbåtar som dom fattiga har producerat för endast lite mat.
Höj inte lönerna fördela i stället, jag ser löneökningar som ett fel i ekonomin som måste kompenseras med en annan åtgärd, (det jag sa har inte med fördelningspolitik att göra)
Vi ska inte kunna få kriser i ekonomierna, ekonomi bygger på matematik, bara strukturella problem (företag dör nya växer upp och det är inget problem)
Eko
Politik ÄR ekonomi, och vice versa. I alla fall ur min synvinkel. De hänger ihop.
SvaraRaderaPå sikt tror jag att såväl löner som pengar som vi ser dem idag kommer att försvinna. Pengar är ju ett hjälpmedel för att underlätta transaktioner som redan Aristoteles påpekade. Vartefter samhällets förmåga att organisera sig (bland annat med hjälp av superdatorer som gör saker vi knappt kan drömma om idag) kommer den gamla typen av lönearbete att dö ut. Och då kommer mänskligheten i alla fall att slippa kriser som hänger ihop med att "pengarna tar slut" eller att smågrupper lägger beslag på de resurser som borde vara gemensamma. Det där är utopiska tankar, men jag tror att de inte kommer att vara utopiska så länge till.
Varför ta bort pengarna?
SvaraRaderaLär vi oss att styra ekonomierna så funkar det bra med pengar, (vill man så kan pengarna även fördelas, politik)
nu när vi inte kan styra ekonomin med pengar, varför skulle vi kunna styra ekonomin utan pengar?
Eko
Pengar är ett hjälpmedel, inte ett mål i sig. Behövs inte hjälpmedlet slutar man använda det, och det är därmed avskaffat.
SvaraRaderaKan du förklara varför alla är så rädda för att trycka pengar?
SvaraRaderaEko
I och för sig är väl sedeltryckeriernas ägare inte motståndare till att trycka mer sedlar (men det kanske var ett dåligt skämt av mig?).
SvaraRaderaDet man är rädd för att att om väldigt mycket nya pengar kommer ut på marknaden snabbt kan det leda till snabba prishöjningar, till inflation alltså. Häftig inflation är inte kul, särskilt inte för folk som lever på små löner, pensioner och liknande. Dessutom gör den alla ekonomiska kalkyler svårare än om penningvärdet är relativt stabilt.
Många centralbanker har haft som huvuduppgift att bekämpa inflationen de senaste årtiondena. Men det har lett till andra problem, som arbetslöshet ibland och för låga räntor ibland. Knepet är att ha så pass mycket pengar att det ungefär räcker till för transaktioner som folk gör, inte för mycket och inte för litet pengar utan en lagom mängd.
Men det finns en del som tror att mängden pengar i form av sedlar inte spelar så stor roll. Dels kan de pengar som verkligen finns ute cirkulera snabbare eller långsammare efter marknadens behov. Dels finns det andra saker (som checkar och växlar, obligationer och andra värdepapper) som kan fungera som pengar. Eller man kan helt enkelt skapa konton som bara är en snutt av en datafil men som påstås motsvara en summa riktiga pengar.
Men den rädsla du skriver om handlar helt enkelt om att man inte skall ge ut pengar som inte har någon täckning.
” Det man är rädd för att att om väldigt mycket nya pengar kommer ut på marknaden snabbt kan det leda till snabba prishöjningar, till inflation alltså”
SvaraRaderaMen nu är vi på väg till deflation, skulle det ge inflation nu?
(Den inflationen vi hade för ett år sen var mer importerad än inhemsk, sådan inflation kan inte bekämpas med räntevapnet.)
Eko
Från 1990-talet har prishöjningarna varit väldigt låga och vid några tillfällen under krisen strax efter år 2000 föll faktiskt konsumentprisindex. Inflationsfaran har alltså inte varit överhängande. Dessutom är inflationssiffrorna inte säkra, det kan finnas mätfel och dessutom beror inflationen av vilka prisförändringar som man har med i sin inflationsformel. Inflation är egentligen alltså det som "någon" bestämmer skall vara inflation.
SvaraRaderaDe pengar som släpps ut idag kommer att finnas kvar. Dessutom finns det ju pengar som inte är aktiva, som folk och företag sparar för att ha i reserv för dåliga tider. Jag antar att de som är rädda för inflation tänker en bit framåt: om konjunkturen går upp igen cirkulerar en massa pengar som trycktes under lågkonjunkturen för att få fart på affärerna, samtidigt som folk och företag blir mindre rädda och sätter sprutt på sina besparingar. Då ökar mängden cirkulerande pengar väldigt fort och det kan bli "överhettning". Jag är lite skeptisk mot den teorin även om den inte är helt fel. Jag tror mycket hänger på var de nytryckta pengarna för krisbekämpning placeras. Dessutom behöver man inte trycka så mycket sedlar, man kan helt enkelt skapa konton som bara är små snuttar i dataminnen. När de inte behövs längre kan de raderas, vilket ju är svårare med sedlar som man inte vet vart de tar vägen. Såvida man inte trycker upp en speciell sort som är lätt att identifiera och som man kan beordra indragning av när så befinns lämpligt. Men att skapa konton och låta folk handla med plastkort tror jag är smartare, då åker det inte omkring en massa sedlar men det finns ändå "pengar".
Tryck pengar nu för att stoppa krisen, orsakar det inte inflation nu så borde det gå bra, om ekonomin vänder upp så kan staten ta tillbaka alla sedlar via skatten och bränna upp dom, då lär det inte bli någon överhettning, och då borde det inte leda till inflation.
SvaraRadera”var de nytryckta pengarna för krisbekämpning placeras”
Där sa du en viktig sak.
Tack för dina kommentarer.
Eko
Tryck pengar nu för att stoppa krisen, orsakar det inte inflation nu så borde det gå bra, om ekonomin vänder upp så kan staten ta tillbaka alla sedlar via skatten och bränna upp dom, då lär det inte bli någon överhettning, och då borde det inte leda till inflation.
SvaraRadera”var de nytryckta pengarna för krisbekämpning placeras”
Där sa du en viktig sak.
Tack för dina kommentarer.
Eko