Nu har jag varit framme med den elektroniska saxen igen och klippt en bit ur Konjunkturinstitutets senaste rapport. Just det här diagrammet visar hur företag och hushåll ser på det ekonomiska läget: tror man att det ljusnar, mörknar, eller är oförändrat? En humörkurva, med andra ord. Och nu är mungiporna långt nere.
Man kan notera en höjning av stämningsläget mellan december 08 och januari 09, men om media fortsätter berätta om "global härdsmälta" och massarbetslöshet är det fråga om ökningen fortsätter. Diagrammet är alltså en sammanfattning av vad folk känner och tror, inte av det verkliga läget. I början av kurvan syns den galna perioden när "dot.com"-euforin ersattes av ruelse och eftertanke. Nu ser vi ruelsen inför kreditekonomins sammanbrott. För femton år sedan, när den här kurvan inte fanns, hade det varit ruelsen efter fastighetskraschen. Och så vidare.
Krisen är både verklig och mental. Utan verklig ekonomisk kris är det svårt att tänka sig allmän depression bland företag och hushåll, men när väl de svåra tiderna kommer kan stämningsläget påverka hur svåra de blir. Det är bland annat alltför djupt ekonomiskt svårmod som de ymnigt förekommande "räddningspaketen" skall råda bot mot. Ett svårmod som bland annat yttrar sig i att ingen vågar göra något eftersom tilliten inom samhället har skadats. Samhället stannar av, kvarnarna mal långsammare eller slutar mala (och är det uteslutande något negativt?) och det behövs någon medicin som får folk att känna sig bättre och börjar agera som om det faktiskt håller på att bli bättre. En medicin som gör tilliten växer igen och kurvan rakar iväg uppåt.
Men är det en bra medicin, någon meningslös kvacksalvarsoppa, eller kanske till och med en så kallad Döbelns-medicin (en kur som först gör att patienten känner sig bättre men sedan blir sämre). Jag är kanske inte den ende som misstänker stora doser av Döbelnsmedicinering i alla dessa krispaket. Nu vräks friska pengar in för att täppa till hål som spekulation, dåliga lån och stagnerande industrier orsakat. Men hur ser det ut om några år? Kommer det att bli en uppryckning, ungefär som när man ger arsenik till en gammal spattig häst, men sedan ett ännu värre förfall? Och vad händer då med humörkurvan kan man undra! - Kanske bättre om folk struntar i humöret och ser samhället som det verkligen är - och gör något åt det!
"Kanske bättre om folk struntar i humöret och ser samhället som det verkligen är - och gör något åt det! "
SvaraRaderaJo, och att Obama vann valet i USA är kanske ett tecken på att amerikanarna struntat i humöret och försökt göra något. Vi i Sverige får chansen 2010, frågan är om folket tar den?
Vad det gäller Sverige är jag pessimistisk såvida inte en rejäl kris utifrån får den här nedgångna "vänstern" att få ändan ur vagnen och börja jobba. Nu nöjer man sig med de fåniga "samrådsgrupperna" och tror att någon skall vara intresserad av det. Varför skall folk rösta mot Alliansen om man ändå kommer att rösta för en allians i lättversion?
SvaraRaderaÄr också pessimistisk. Det kommer att bli mycket värre, värre än de allra flesta nu levande personer har upplevt bl.a. för att alliansen gör det mesta fel eller för sent.
SvaraRaderaDet är nog OK att rädda bankerna, men nu vill man inte rädda den offentliga sektorn, som börjar sparka folk, och därmed minskar konsumtionen, därmed avskedas fler - etc. etc. Nedåtspiralen har inte ens tagit riktig fart än.
Alliansen tycker säkert att det här är ett gyllene tillfälle, att krisen har gett dem den av Milton Friedman omtalade möjligheten att skära ner offentlig sektor och genomföra det totala systemskiftet snabbt som attan. Den har säkert inte fattat än vad många andra regeringar har fattat, att den samtidigt tar död på företagen och därmed på sin egen väljarbas.
Lightalliansen verkar däremot inte fatta något alls. I varje fall ser man inga förslag eller ingen kritik från denna som tyder på det.
Vill man stoppa in offentliga pengar där de får stor och snabb verkan, och där dessutom läckaget mot utlandet inte är så stort (= att mycket av de insatta pengarna fortsätter att cirkulera i Sverige) bör man satsa just på offentlig sektor. Dessutom är den offentliga sektorn en av de viktigaste institutionerna som håller ihop samhället, vill man förstöra vårt samhälle skall man riva den, vill man bevara och försvara Sverige försvarar man också den offentliga sektorn.
SvaraRadera