Principer för propaganda

Det som har förvånat mig med Huffington Post är mängden inlägg som är kritiska mot Israel. Man har ju haft för sig att israelkritiken i USA mest finns i små isolerade vänstergrupper och HuffPo får väl närmast ses som liberal. Mot Bush, för Obama och liknande. Men allt fler inlägg kommer som tar upp olika aspekter av konflikten, och då ofta från en kritisk sida. (Färska opinionsundersökningar från december visar en förvånansvärt stor skepsis mot Israel bland folket - möjligen är det ett opinionsskred på gång även i USA. Hur det är idag kan man undra med tanke på vissa händelser i Gaza. Intressant nog är demokratiska väljare mer skeptiska mot Israel än republikanska, så Obama kanske vågar sig på något?)

Den kanske allra bästa kritiken är den som leder vidare och är användbar i andra sammanhang, som en artikel om Israels propagandaapparat; How Israel's Propaganda Machine Works.

Författaren räknar upp ett antal grundläggande punkter. Jag tror nog att doktor Goebbels i princip skulle hålla med om allihop. Någon är mer specifik för förhållandena i USA, men annars är det generella riktlinjer för en stat eller organisation som vill försvara en sak som egentligen inte är riktigt smaklig. En politisk journalist eller statsvetare kanske skulle kunna ta de här punkterna och jämföra med vad Alliansen gjort i sin propaganda.

Jag skulle tro att ett bra sätt att desarmera sådan här taktik är dels att vara medveten om den, dels att när den dyker upp (eller helst innan om det går) tala om för folk att här har vi propaganda enligt punkt si och så på standardmallen. Det blir ju ungefär som att avslöja hur trollkarlen gör sina knep - det är inte så roligt längre. Jag överför principerna i artikeln till svenska förhållanden så får vi se hur det går:

Börja med att definiera villkoren för debatten och du kommer att vinna den. Tala om att staten och facket är stora och dumma och bara vill lura upp dig. Du arbetar men de tar bara din lön och slösar bort den på socialfall.

Acceptera att det finns stereotyper. Fackpampen och byråkraten exempelvis, och socialfallet, den late arbetslöse och knarkaren som bara kan kvittera ut socialbidragen.

Förutse och räkna på din motståndares misstag. Offentliga tjänstemän och fackliga företrädare har inte anpassat sitt sätt att tala till den aktuella situation och kommer att uttrycka sig klumpigt.

Var överallt, säg samma sak, och försök se till att din motståndare är osynlig, Köp upp så många journalister som möjligt, predika att det bara finns "en väg" och att allt annat är fel och leder till att pampar och socialfall tar över, och att "ingen" längre bryr sig om vad pamparna säger. Dessutom är pamparna löjliga och socialfallen otrevliga så man vill inte se dem hursom helst.

Gör inga eftergifter. Du företräder den enda och rätta vägen. Att avvika från den kommer att leda till Gulag.

Blåneka. Det är inte vårt fel att ... den förraa regeringen är ansvarig ...

Sista utvägen. Anklaga motståndaren för att vara något olämpligt som exempelvis pamp, miljömupp, kommunist, socialist, bakåtsträvare eller vad som helst som inte är relevant för den fråga där du gjort bort dig!

Som det ser ut nu är det en taktik som gett stora framgångar, men den kan inte helt ersätta verkliga segrar på slagfältet, vilket doktor Goebbels och hans chef noterade när Röda arméns T34:or kom rullande mot Berlins förstäder 1945.