Det är märkligt hur det palestinska kriget kletar sig fast överallt. Det är svårt att tänka på andra saker. Om man ser till mänskligt lidande under lång tid är det en av de värre konflikterna, men nog är det värre i östra Kongo exempelvis. Krigen i centrala Afrika har krävt så mycket blod att det är ofattbart - så då är det väl bara att inte fatta då, och gå vidare?
Skillnaden är att Palestina ligger i den stora korsningen mellan nord, syd, öst och väst. Här har imperiebyggare och världserövrare marscherat fram och tillbaka ända sedan historiens början. De tänker inte sluta med det.
Goma i Kongo må ligga mitt i kontinenten, men det är ingen plats som stormakternas strateger och generalstaber dagligen bevakar, nu handlar det om Gaza. Och det handlar om länderna runtomkring, om de korrupta och ineffektiva arabiska regimerna, om USA och EU, om Israel som upprättades med Sovjets aktiva stöd 1948. (Det sista brukar det inte talas så mycket om, av någon anledning.)
En annan skillnad är att centrala Afrika har fullt med råvaror av olika slag medan Palestina vad jag vet inte har så mycket att komma med. Gällde det bara att ta kontroll över intressanta råvarutillgångar skulle inte många bry sig om detta lilla område. Palestina är mer intressant för vad som ligger utanför dess gränser (utom för religiösa svärmare då, men vore svärmarna inte politiskt användbara skulle de nog inte få härja så fritt som de gör nu).
Jag läser en rapport att såväl Muqtada al-Sadr, den militanta shiitledaren i Irak, som premiärminister Nuri al-Maliki som väl fortfarande bär quislingstämpeln där, går ut hårt mot Israel och USA. Tänker al-Sadr verkligen sätta in väpnade attacker mot amerikanerna för att understryka protesterna mot vad som händer i Gaza? Menar Nuri al-Maliki allvar med att alla arabregeringar bör bryta kontakterna med Israel? Bara att al-Maliki säger en sådan sak måste vara en nesa för USA. Man kan inte styra vad de underlydande statscheferna säger längre.
Nå, det kan vara retorik som inte leder så långt (det är ju inte ovanligt i arabvärlden) men det kan också vara en fråga och en uppmaning till hela världen: Står du tyst?
Jag borde skriva mindre om det här och överlåta det till människor som kan frågorna bättre i detalj. Läs exempelvis Rawia Morras blogg. Just nu rapporterar hon att staden Rafah håller på att bombas sönder och innevånarna jagas bort. Även hus i Egypten håller på att rasa på grund av bombningarna. Läs gärna det här lite längre inlägget Israel ville bli fin i en ny hatt och satte på sig en potta.
Personligen så tycker jag att det är rätt svårt att sätta fingret på vad det är som gör att vissa konflikter får mer uppmärksamhet än andra.
SvaraRaderaSen kvarstår frågan vad som gör att bloggare (särskilt dom som utger sig för att kämpa för dom svaga) vara så enkelriktade i sitt engagemang till konflikthärdar.
Kanske du nämnde en nyckelterm där: bloggare. Hur skulle det se ut om det fanns hundratals bloggare i centrala Afrika exempelvis, som kunde sprida sina budskap världen över? Som kanske kunde bli uppmärksammde på stora bloggcentraler som Huffington Post? I Gaza finns det ju faktiskt några bloggare som ännu verkar vara igång.
SvaraRaderaFast hur kommer det sig att bloggare i Europa och USA sörjer mer palestinska offer än sudanesiska ditto?
SvaraRaderaDu har en poäng där, eller kanske en halv?
SvaraRaderaOm jag skall dra upp en ny aspekt så kan motsatsen gott/ont spela in, eller åtminstone att det finns klart definierade parter att identifiera sig med. Som sionister mot palestinier. (Tittar man närmare där blir bilden naturligtvis oerhört mer splittrad och motsägelsefull, men vi håller oss till de stora dragen som är förståeliga även för den som inte känner konflikten i detalj.)
Jag kan inte namnet på någon av de milisgrupper som ger sig på civilbefolkningen i Kongo. En gång trodde jag att jag visste ungefär vad som hände i Sudan (nord mot syd) men den villfarelsen har jag övergivit. Dock - fler sudanesiska bloggare kanske kunde ändra bilden en del?
Jag har nog skrivit om Kongo vid några tillfällen på bloggen, men dels är mina kunskaper ytliga och dels är konflikterna så vidriga att det tar emot. Kan man hitta någon vit skurk i sammanhanget? Finns Union Miniére kvar, mineralgangstrarna som stödde Moise Tsombe i Katanga? Dåtiden Lundins Oil.
Jo, nog har jag nån poäng här...
SvaraRaderaMen å andra sidan har du också en klar poäng i det faktum att det finns väldefinerade "fiender" i de konflikter som får mest uppmärksamhet. Till detta tillkommer beteendet "min fiendes fiende är min vän", som gör att om t ex vänstern stödjer en sida i en konflikt så väljer högern, nästan per automatik, den motsatta sidan, och vice versa...
Jaha då står det väl oavgjort då? Trevligt med en intellektuell diskussion utan påhopp och överord, synd bara att den rör ett så obehagligt ämne.
SvaraRaderaKan det alltför obehagliga spela in? Att det i kongokonflikterna och andra afrikanska våldsutbrott varit så otäckt att det är svårt att göra något medialt säljbart av det? Det har varit för grymt för att lägga ut på förstasidan på dagstidningen eller TV-nyheterna? Mängden av massvåldtäkter och avskurna lemmar och andra stympningar är ju betydligt mindre i Palestina än i Afrika.