Man skulle ju kunna tänka sig att en doktorand måster vara superskärpt, men gäller det islamologi? Öppningen av den artikel han har i kulturdelen börjar med följande:
Civila dör på Gaza i första hand för att martyrskapet är Hamas strategiska val i kampen mot Israel.
Men, jag undrar, är det inte för att Israel fäller bomber och skjuter på folk som de dör eller lemlästas? Utan bödlar inga offer. Hamas kan ha hur mycket konstiga idéer som helst om "martyrskap", det räcker inte utan någon måste se till att det blir martyrer också. Varför ökar acceptansen hos människor i Gaza att genomleva detta krigshelvete (eller att inte göra det genom att bli "martyrer"?). Det speciella med martyrer är ju att de är speciella individer. En massrörelse av martyrer verkar konstigt, det är mer som massjälvmord. Men att normala människor gör något sådant är mindre troligt. De massjälvmord vi känner till har vad jag vet oftast konstiga religiösa sekteristiska motiveringar - och befolkningen i Gaza (1,4 miljoner människor) kan knappast betecknas som en sekt. Det är normala hyggliga människor - som "världssamfundet" tycker kan ligga på slaktbänken bäst de gitter!
När den första kampanjen med självmordsbombare kom var den inte populär bland palestinierna. Det är inte bra att ta på sig en väst med sprängämnen och sedan låta sig själv och ett antal oftast civila människor flyga i luften. (Av samma skäl är bilbomber oftast avskyvärda, det är explosioner som slår urskillningslöst.) När det gått ett tag ökade självmordsbombarnas popularitet. Vad hade hänt under tiden? Hade Hamas utvecklat en djävulskt skicklig propaganda, eller hade israelerna haft några små hyss för sig? Och varför skulle befolkningen i Gaza dra på sig en attack från en av världens starkaste militärmakter och ta risken av kollektivt självmord - om det inte var så att man hade en berättigad misstanke om att man riskerade att bli "självmördad" vad man än gjorde?
En fin målning jag hittade på Rawia Morras blogg. Konstnären heter Shammout, tavlan För livets skull.
Göndörs avslutning antyder att han inte funderat på begreppet "folkkrig". Idag låter termen vänsterradikal, men den kan tillämpas av vilken som helst rörelse, politisk eller religiös, som av någon anledning måste kämpa mot en övermäktig motståndare som inte går att möta på öppna fältet. Motståndet och folket blir ett. Angriparen måste inse att motståndet kan finnas överallt. Det vet israelerna, därför faller bomberna över civilbefolkningen. Hamas ideologi har inget med detta att göra, även om Göndör kanske inbillar sig att det bara är palestinier som använt dessa metoder. (Hur var det med judiska terrorgrupper i det brittiska Palestinamandatet på 1940-talet: marscherade de ut och levererade batalj på öppna fältet, hade de sina vapendepåer väl skiljda från annan bebyggelse? Vad gjorde hjältarna i Warszawas getto?)
Hamas har i sina val varit sin ideologi trogen. Vapen och sprängämnen hade kunnat gömmas i mindre tätbefolkade områden eller grävas ner i obebyggda omgivningar. Sådana finns det trots allt gott om i Gazas utkanter. Fabriker för utveckling av raketer hade också kunna placeras i mindre tätbefolkade områden. Ledande Hamasmedlemmar som visste att de skulle bli mål för Israels riposter behövde inte bosätta sig i anknytning till lekskolor eller sjukhus. När raketerna från Gaza började falla i Israel var manegen krattad. Oavsett omfattningen av Israels motangrepp skulle martyrer skördas. Hur många skulle framtiden få utvisa.
Det där om "ledande Hamasmedlemmar …" är direkt osmakligt. Att kalla Israels politiska mord för "riposter" är bara ett nytt exempel på hur en sorts människor försöker förstöra språket. Det är samma sorts individer som försöker kalla "etnisk rensning" för "transferering". Göndör förespråkar mord på politiska motståndare som förmodligen hade pysslat med annat än militära aktiviteter om inte ockupationen hade varit, och om morden skulle innebära att några lekskolor eller sjukhus (med personal, barn, lärare, patienter för man förmoda) bombas bort är det Hamas fel, inte bombarnas. Sådan är Göndörs logik.
Välskrivet!
SvaraRaderaOm tillräckligt många hade samma syn på världen som Du - vilken fröjd skulle jordelivet inte vara.
Tack (för det var väl inte ironi hoppas jag). Lite pessimistisk som jag är misstänker jag att folk ändå kommer att hitta på anledningar att slå ihjäl varandra även om det blir en lösning i Palestina. Fast då kanske man åtminstone kan nöja sig med knölpåkar och inte ta till fosforbomber och liknande skit.
SvaraRaderaInstämmer, Björn, i din kritik av islamlogexperten i DN.
SvaraRaderaSen har som jag hoppas gjort en slutkommentar av Israels idiotiska krig:
Israel har förlorat detta slag. Visserligen har de som i tidigare drabbningar varit helt överlägsna till lands och till sjöss. Men de har inte som tidigare haft övertaget på den tredje viktiga striidslinjen: medierna och propagandan (inte ens i väst). Så många människor har engagerat sig för RÄTT OCH RIKTIGT dvs för palestinierna och inte låtit sig hämmas av antisemitstämpel och skuldkänslor. Naturligtvis har det extrema övervåldet av Israel denna gång inverkat oerhört.
Exisraelen Giljad Atsmon skrev nyligen att med nuvarande politik kommer Israel att förlora och palestinierna att vinna. Det spelar inte så stor roll vilka vapen och resurser palestinierna tar till - det räcker att de ser till att överleva! Det är logik i detta ty förutom fin jazzmusiker är också Giljad Atzimon skolad filosof.