Är det "medelklassen" som skall göra't?

En upprörd medelklassare börjar uppfatta att något är fel. Observera den röda himlen i bakgrunden, den ser nästan ut som fanborgar som böljar fram,

I föregående inlägg citerade jag oro hos brittiska polisen för att missnöjda medelklassare skall ansluta sig till framtida gatuprotester. Vad är nu medelklassen för ena figurer då? Man kan sammanfatta dem som (ofta) "bättre betalda knegare". Det är personer som antingen är lönearbetare eller finns i fria yrken under sådana förhållanden att de ändå fungerar i stort sett som vanliga lönearbetare mot sina uppdragsgivare.

I jämförelse med många arbetare har de här människorna ofta mer inflytande över hur de lägger upp sitt arbete. Är de fackligt organiserade i Sverige hör de hemma inom TCO och SACO (observera att dessa huvudorganisationer också innehåller folk som är så lågt betalda och kontrollerade i sina arbeten att de knappast kan räknas till medelklassen).

Dessutom fanns det förr, när tjänstemannagrupperna var mindre, ofta en uttalad vilja till avancemang, att faktiskt klättra över klassgränsen till andra sidan. Det var naturligtvis knappast möjligt utom för ett litet fåtal, men i stora företag eller statliga organisationer fanns det ändå möjligheter att ta sig upp en bit och få någon chefposition. En annan aspekt var att denna "medelklass" av tjänstemän såg sig som en balanserade faktor i samhället mellan de mer ostyriga grupperna av arbetare och kapitalister. Var man tjänsteman tillhörde man en djupt ansvarskännande medelklass!

Det där sista går igen globalt. Ett sätt att försöka stoppa revolutionära omvälvningar i olika länder har varit att försöka skapa en medelklass, en stor grupp människor som har så stora intressen i det etablerade systemet att de inte vill störta det. I USA verkar det som om man utnämner vanliga arbetare till "medelklass".

Ibland kan det fungera, men det kan också slå bakut. Även kontorsfolket kan gå ut och lufta sitt missnöje, och det kan bli verkligt krisartat. För vad är det som händer när en stor grupp människor med förhoppningar om att ta sig upp i samhället upptäcker att ansträngningarna är förgäves, de halkar bakåt i stället trots långa studier och hårt arbete! Det är inte alltid fattigdom och umbäranden som är den viktigaste anledningen till att revoltförsök och revolutioner bryter ut - svikna förhoppningar och ilska över det som man uppfattar som stöld av givna rättigheter och förmåner kan också vara en orsak. Det var till och med börsanställda som var ute under de senaste stora demonstrationerna i Frankrike!

Tänk om de här gubbarna lämnar kontorspulpeterna och i stället rusar ut på gatan och skriker elakheter om myndigheterna i stället?

Kanske är den processen i full gång nu. Den ohämmade marknadsliberalismen har slagit även mot en medelklass som tycker sig ha en hel del att förlora. De stora hajarna har visat att de fullkomligt struntar i den hårt arbetande och hårt pressade småfisken. Detta kan medföra skarpa motreaktioner av folk som förlorat jobb, hem, små förmögenheter - och sin värdighet.

Därmed kan man fråga sig om ett nytt aktivt element kommer in i politiken just när den gamla vänstern håller på att somna in för gott? Är det denna "medelklass" (alltså de bättre betalda knegarna) som kommer att inta en ledande roll i nästa revolutionära uppsving? Kommer de genom kunskaper och organisationsförmåga kunna genomdriva förändringa i samhället som den äldre arbetarrörelsen inte klarar av längre? - Intressant utveckling är det!