Dessa förlorade krig

Ett klassiskt sätt för motståndsrörelser att beväpna sig är att ta vapen från motståndaren. Det kan ju vara ett billigt alternativ i stället för att springa hos dyra vapenhandlare. Dessutom är det rationellt om alla använder samma typer av vapen med tanke på ammunition och underhåll - har man skjutit slut på patronerna kan man försöka röva några patronaskar till från fienden och fortsätta panga på.

Det är ingen brist på vapen i Afghanistan, men nu har man i USA upptäckt att stora mängder av automatgevär, granatkastare, kulsprutor och annat som levererats till kabulregimens styrkor har gått upp i rök. En del torde ha hamnat hos talibanerna, inklusive mer exklusiva saker som utrustning för spaning i mörker. Det hela tycks bero av dålig kontroll och dålig förvaring. Förmodligen knycks en hel del vapen från illa skötta förråd, eller försvinner med soldater och poliser som deserterar till motståndssidan. - Detta har även hänt i Irak.

När NATO och USA förlorar kriget i Afghanistan så blir det med kulor från de egna vapenleveranserna visslande runt öronen.

Ett annat "krig" som förefaller ha spårat ur är "kriget mot narkotikan" där våldsamma åtgärder har använts under årtionden utan att ge några större resultat. Men även här händer det saker i och med att de latinamerikanska staterna kan agera starkare numera mot USA. De kan kräva slut på felaktiga metoder, de kan anvisa andra lösningar, vilket en kommission ledd av tre före detta presidenter gjort.

Om det är vettigt att avkriminalisera marijuana vet jag inte, och tillhandahållande av rena nålar åt narkomaner är en tveksam sak, men presidenterna har rätt i att narkotika bör hanteras på ett mer "europeiskt" sätt, som ett hälsoproblem. USA:s inställning att huvudsakligen lita till repressiva åtgärder har helt enkelt inte fungerat. "Kriget mot narkotikan" bör förvandlas till något mer vettigt för att få slut på förhållanden som gör att hela stater riskerar att gå överstyr (som nu Mexico). Här och här finns ett par artiklar om detta.