Det går utför när det går uppför med arbetslöshetskurvan - så här ser det ut i USA nu
Det finns ett antal olika orsaker till att det går utför för USA just nu. Somliga är svåra att komma åt, andra är definitivt självförvållade. Ett märkligt faktum är att landet lade ut 6 miljarder dollar på personalutbildning förra året, jämfört med 20 miljarder (i samma penningvärde) år 1979, enligt en artikel i New York Times. Med andra ord har man minskat de investeringar i människors kunskaper som gör att de lättare kan möta framtidens behov. Kan man gissa att miljarderna i stället slussats över till de redan rikas bankkonton? Nämnde inte Obama det där med utbildning i sitt "trontal" förresten?
Artikeln beskriver ett ras i antalet arbetsplatser som verkar tyda på en total omstrukturering av USA:s industri. Delar av industrigrenar är på väg att försvinna, antingen för att de läggs ner eller för att de flyttas utomlands. Alltså inget nytt egentligen, men nu är det verkligt krisigt!
Naturligtvis drar det mer uppmärksamhet till sig när "medelklassens" arbeten försvinner. Det är ju medelskikten som sitter i massmedia (där det också är kris, med även stora och tidigare stabila tidningar skär ner desperat och hotas av nedläggning). Det verkar dramatiskt när deras kompisar som börsmäklare, bankanalytiker och liknande får sin "pink slip" och åker ut på gatan utan några sociala skyddsnät (och tydligen utan att ha sparat under de goda åren).
Men jag undrar om det inte är mer intressant att det sker ett stort ras bland enklare servicearbeten. Industrin krymper, och det har den gjort under många år, men då har nog en del tänkt sig att servicesektorn skall växa till istället. Under några tiotal år har den gjort det, men nu verkar det ta stopp. När det inte går att ersätta högbetalda industrijobb ens med lågbetalda servicearbeten är det illa. Visserligen är det rimligt att tänka sig att industrisamhället ersätts av ett tjänstesamhälle, men då skall det nog vara något annat än att folk tvättar skjortor åt varandra. Mycket av dessa arbeten borde ligga i offentlig sektor, men den har man av skatteskäl angripit och försökt svälta till döds (utom just dödssektorn - det militärindustriella parasitära komplexet).
Kanske man kan se finansiella tjänster och liknande, liksom "hushållsnära tjänster" som två sidor av samma sak: de kräver ett samhälle där tillräckligt många människor har tillräckligt med pengar för spekulation och för att låta andra göra skitsysslorna så att de själva kan pussla med sitt "livsprojekt". Nu krymper den där strömmen av pengar, som ju i grunden måste genereras av produktivt arbete någonstans, och då drabbas både dyra och billiga tjänster. Det förefaller som om ekonomins produktiva kärna i USA är sjuk (och vi ser ju samma i Sverige, med den pågående bilkrisen). Kommer Obamas planer på miljoner nya gröna jobb att ändra det? Jag har en del tvivel på det, liksom på att enorma stödpaket skall ge en långsiktigt hållbar utveckling.
Vet inte vad det här skulle vara annons för, men om man vände motivet så att ett hav av hungriga kaniner tittade på en ensam morot kunde det vara en illustration till hur många arbetslösa nog känner det idag - mängder av människor försöker komma åt de få arbeten som står till buds.
Förutom mycket intressant sakinformation är dina formuleringar av eländet näst intill briljanta och eleganta!
SvaraRaderaInte funderat på att skriva i någon tidskrift?
Tack för de vänliga orden. Angående pressen ... nja, njä, jag vet inte. Funderar på saken åtminstone.
SvaraRaderaMen vår fantastiska regering har receptet. Folkpartiet föreslår tydligen 75% subenvtion till hushållsnära tjänster istället för 50%.
SvaraRaderahttp://www.alliansfrittsverige.nu/2009/03/mars-7-2009-okat-pigavdrag.html
Så drar man klockan tillbaka til 1800-talet.
Snart kan man göra moderna TV-serier under rubriken "Herrskap och tjänstefolk" utan att behöva styra ut folk i historiska kostymer.
Bilindustrin har väl alltid varit en sjuk sektor - en helvetes massa energi har lagts ner på att förlänga alla avstånd och göra det allt dyrare att ta sig till jobbet.
SvaraRaderaNågon, det var väl Ivan Illich, konstaterade att om all den tid som läggs ner på bilismen jämförs med den sträcka den tillryggalägger går det fortare att gå.
Det är skönt om den går åt helvete. Men visst lider de direkt inblandade oförskyllt.
Bra formulering om tid. En del människor verkar tycka att bilen är det viktigaste i deras liv och kan lägga ner hur mycket tid som helst på kärran - samt pengar. Kan det vara en modern motsvarighet till att sälja sin själ till Djefvulen?
SvaraRaderaJag såg att Sveriges arbetslöhetssiffra är nu 7.3%.
SvaraRaderaOm denna siffa är jämförbar med USA's 8.1 vet jag dock inte.
Traditionellt brukar man säga att konjunkturen i Sverige ligger 6-12 månader efter USA, stämmer den tumregeln även i dessa tider är inte botten nådd ännu
H2
Arbetslöshetssiffror är inte bara matematik utan också politik: Vad definieras som arbetslöshet? Har man koll på alla arbetslösa som gett upp exempelvis?
SvaraRaderaMen faktum är att en jäkla massa jobb försvinner i snabb takt nu. Dessutom är fördröjningstiden mellan olika länder nog kortare nu än tidigare. Tittar man på industrinivå - bilar är väl ett tydligt exempel - verkar det som om alla tillverkare överallt drabbas nästan samtidigt. Vad det gäller byggbranschen hörde jag att det tog stopp ungefär samtidigt både i Sverige och Norge.
Det där är ju den nyliberala vrångbilden av den arbetslöse!
SvaraRaderaDen arbetslöse (kaninen) som har alla möjligheter och bara behöver välja vilket jobb (morot) han vill ha!
En alternativ nyliberal tolkning kunde ju vara att kaninen är den otäcka lata bidragsfuskaren som äter upp allt som de fina rika människorna med möda och svett producerar!
SvaraRadera