fredag 27 mars 2009

"Vi betalar inte för er kris!"

Lenin skrev en gång att en revolutionär situtation uppstår när den ena klassen inte kan och den andra klassen inte vill ha det på det gamla sättet. Proletariat mot bourgeoisie exempelvis, när de kommit i ett läge som ingen är riktigt nöjd med. När man då förändrar samhället, i vilken riktning skall man gå?

Tyska är inte mitt bästa språk, men nu skall jag vara taskig mot alla som tror att engelska är det enda existerande språket och hänvisa till en del sidor på tyska! Det beror av att jag hittade informationen hos die Linke.




I Tyskland är det demonstrationer på gång där man säger att man inte har lust att betala för storgubbarnas kris. Wir zahlen nicht für eure Krise är parollen för den 28 mars i Berlin och Frankfurt am Main. Med andra ord skall det ropas "vi betalar inte för er kris" i förbundshuvudstaden och den ekonomiska huvudstaden.

Men även i London demonstreras det den dagen, detta enligt "parisuttalandet" från januari. Då möttes en mängd europeiska organisationer i Paris och sade i princip att "nu får det vara nog med att vältra över krisen på alla de som inte skapat den, och nu är det dags att börja bygga ett nytt samhälle". I London är det G20-mötet som avses. ("G" står inte för "gangster", men skulle nog kunna göra det för en del av deltagarna.)


Ur Marx' synpunkt har det kapitalistiska produktionssättet nu blivit så krishärjat att det är dags att rensa ut det. Klimat, resurser, ekonomi, kultur, politik - överallt är det våldsamma störningar. Den producerande basen orkar inte med en allt sämre fungerande och parasitär överbyggnad, det innebär att kraven på att bygga om hela samhället till en bättre fungerande modell blir allt starkare.

Vi betalar inte! Detta är ju omskakande eftersom de höga herrarna anser att just folket skall betala de kriser som det inte själv har ställt till med. En sådant krav ställer verkligen den existerande ordningen i fråga! Fler länkar finns här och här.





Nyss var det åter jättedemonstrationer i Frankrike. Förhoppningsvis sprider sig upprorsandan till Tyskland och andra länder i Europa. Skulle man inte behöva detta i Sverige också? I den pågående krisen kommer vissa politiska krafter att växa till sig, andra kommer att sjunka tillbaka och kanske gå under. Det beror av hur bra man är att avläsa och anpassa sig till dagens krav. Stora delar av dagens europeiska vänster har gjort så dåligt ifrån sig (ibland varit rent negativ och fientlig) att den inte förtjänar något längre liv. Grupper av fascistisk typ kommer förmodligen att stärkas. Den enda motkraften mot sådana är en upputsad vänster med positiva förslag för framtiden.

6 kommentarer:

  1. Septemberinitiativet planerar stora demonstrationer till i höst (15 september för att vara exakt). Men visst behövs det något innan också.

    SvaraRadera
  2. Och i Sverige slår vi kraftfullt näven i bordet hemma i köket!

    SvaraRadera
  3. Det räcker inte med att slå näven i bordet. Man måste slå sönder bordet också!

    SvaraRadera
  4. Svenskar slår inte ens näven i köksbordet. Istället säger de just nu att "om det inte blir bättre snart så är det risk för att det blir lite besvärligt".

    I det här landet överdriver vi aldrig, och vi vågar inte prata om trollen utan tror att om vi bara tiger om dem så kommer de aldrig.

    SvaraRadera
  5. Man vet aldrig när det smäller, i alla fall inte i förhand ... tänk på läget i slutet av sextiotalet när det verkade stendött! Bara ett fåtal "skäggiga studenter" demonstrerade och SAP-LO-bossarna frotterade sig med näringslivets toppar i trivsam gemenskap. Då kom först en liten strejk i Göteborgs hamn, och strax därpå den stora gruvstrejken i norr, och det tog flera år innan pamparna lyckades återvinna kontrollen över arbetsmarknaden! Nu ser Sverige annorlunda ut, men det innebär bara att när det spricker för bossarna så gör det det på något annorlunda sätt.

    SvaraRadera
  6. Hoppet kanske står till att arbetsgivaren börjar jävlas med gruvarbetarna som i sin tur sätter stenen i rullning?
    Som det ser ut nuförtiden så är väl gruvarbetarna de enda som brukar vara lite "besvärliga". Alla andra fackavdelningar verkar ju vara ordentligt tämjda!

    SvaraRadera