714 miljoner röstberättigade. Är det någon mening att rösta då?

Det är parlamentsval i Indien. 714 miljoner är röstberättigade. Detta är världens största demokrati - om man ser till formalia. Problemet är inte förmågan att organisera partier och ordna val. Indierna är nog bättre än USA på att ordna val, räkna rösterna och räkna rätt. Men vad händer när valet är avgjort och de valda skall börja sitt arbete? Kan väljarna lita på att de valda gör sitt bästa för landet ... eller blir det bara ett nytt gäng korrupta skitstövlar som skall lura folket?

Indisk barnarbetare - som kan se fram mot vilken framtid ...?

Klyftorna mellan rika och fattiga blir inte direkt mindre i Indien, och den "medelklass" (bättre betalda arbetare) som liberaler brukar hoppas på torde vara hotad av den ekonomiska krisen. På delar av landsbygden, där de flesta indier fortfarande bor, är krisen i själva verket permanent. En tidningsartikel berättar om massjälvmord bland bönder i delstaten Chhattisgarh. 1500 sägs det, men det anges inte under vilken period.

Självmorden bland bönder har varit aktuella under många år i Indien och det tycks inte bli bättre. En skörd slår fel, bonden måste försöka låna pengar för att klara sig, och sedan kanske det inte går längre. Bonden tar livet av sig. Ett alternativ kan vara skuldbefrielse genom att slå ihjäl ockrare som parasiterar på fattiga bönder och bränna upp skuldsedlarna.

Läser man rapporter från Indien reagerar man på namnet Chhattisgarh, inte bara för att det ser konstigt ut, utan för att den väpnade revolutionära rörelsen i Indien har en av sina starkaste basområden där. På senare tid har den maoistiska guerillaarmén PLGA (People's Liberation Guerilla Army) ökat sin aktivitet kraftigt i Chhattisgarh och flera andra delstater, främst i områden med djungler och berg. PLGA är med i valrörelsen, gör till och med en valoffensiv, men på sitt eget sätt. Skottsalvor ekar i skogarna, bomber sprängs längs vägarna, det är djärva attacker som även storstadspressen i Indien uppmärksammar. Kraften i offensiven har skickat chockvågor genom vissa delstater.

Som av en händelse är Chhattisgarh rödmarkerad på denna karta från Wikipedia. Åtminstone tidigare har maoisterna planerat en röd korridor i nordsydlig riktning genom Indien, och därvidlag ligger Chhattisgarh bra till. Denna delstat är ganska ny, den upprättades år 2000.

Sin bas har PLGA bland de fattigaste av de fattiga, bland stamfolken. Bonderevolutionärerna brukar också kallas naxaliter. Det är bara det att de idag är mycket mer sofistikerade än gammaldags stamkrigare vad det gäller teknisk utveckling. Det är inte bara folk med hemmagjorda mynningsladdade bössor som slåss, det finns IT-sektioner också. Dessutom försöker maoisterna utvidga kampen in i städernas industriområden. Om man lyckas med det är en annan fråga. I djunglerna kan grupper på tiotals och ibland hundratals beväpnade män och kvinnor (det är många kvinnor i guerillaarmén) ofta röra sig obehindrat över stora områden och samla sig till attacker, men detta torde vara svårare i stadsmiljö. Ché Guevara på sin tid var skeptisk mot guerillastrider i städer.

Här är en karta över distrikten i Chhattisgarh. Särskilt de södra områdena Dantewada och Bastar förekommer ofta i rapporterna. I stora delar av dessa distrikt har maoisterna en administration som är parallell med den officiella regeringen i huvudstaden Raipur. Det är där man i alla fall tidigare har haft planer på att upprätta ett centralt basområde, ungefär i samma stil som Mao Zedong gjorde i Yenan under inbördeskriget i Kina.

I Chhattisgarhs grannstat Orissa har PLGA för tillfället genom en kraftfull raid lamslagit Asiens största bauxitgruva. Beväpningen är allt från pilbågar och hemgjorda gevär till moderna automatvapen. I en av de senaste attackerna användes raketer. Det är känt att den maoistiska armén försökt bygga upp raketvapen, men det här är första gången man verkligen använt dem. I planerna ingår att PLGA så småningom skall omvandlas till en riktig armé, PLA, People's Liberation Army. Med den beslutsamhet som maoisterna visat de senaste åren kanske det kan lyckas.

Krigföring med minor har man utvecklat under de senaste åren. Det är svårt för polistrupperna att röra sig längs vägarna i fordon på grund av bomber. Angreppet mot bauxitgruvan syftade kanske främst till att erövra sprängämnen för att bygga ännu fler minor. Dessutom påverkas produktionen i ett aluminiumverk som inte får sina råvaror. Ibland klipper man av en järnvägslinje eller spränger en mobiltelefonmast eller någon officiell byggnad. Företag som verkar inom de guerillakontrollerade områdena måste betala revolutionär skatt, annars kan det komma synpunkter på det i form av en bomb eller något annat otrevligt.

Kanske överkasten kan ligga på sängarna och dra sig i Indien, men de kastlösa får slita för brödfödan

Läget är alltså detta att det finns områden i det inre av Indien som regeringen har dålig kontroll över, eller ingen kontroll alls över. Maoisternas ståndpunkt är att bojkotta valen och man använder bryska metoder för att se till att bojkotten genomförs - förstör vallokaler och röstningsmaskiner, hotar folk att de inte skall rösta, angriper kandidater i andra partier.

Så kan det ju inte fungera i en demokrati. Men det är tendensen att alla som väljs blir korrumperade som maoisterna riktar in sig på. De vill genomföra en fullständig revolution i stället, för att städa bort de politiska och ekonomiska strukturer som gör folk till mutkolvar. Mao själv varnade ju för korruption när revolutionen segrade i Kina. Förut sköt fienden på oss med riktiga kulor, sa han, men nu kommer de att skjuta på oss med sockermantlade kulor. Eftersom Indien är stort och mångfacetterat finns det också exempel på platser där valbojkottande maoister och andra partier samexisterar, och kanske även fall av diskret samarbete mellan revolutionärer och parlamentariska partier.

För att var mer exakt, när jag skriver "maoisterna" handlar det om Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) - CPI(maoist). Det är den största av de maoistiska organisationer som bedriver väpnad kamp. Sedan finns det flera andra mindre grupper varav en del kanske mer är rövarband och några är så våldsamma att CPI(m) inte vill ha med dem att göra. Och då lär det verkligen vara våldsamt! Sedan finns det ju ett antal andra maoistiska partier som inte deltar i den väpnade kampen utan inriktar sig på fredlig parlamentarisk kamp, och de är mycket kritiska mot CPI(m). De anser att för stor vikt läggs vid väpnade aktioner och för liten vid politisk organisering.

Med en bra automatkarbin har du ett argument som smäller högt i alla debatter!

Förutom dessa finns de två stora "officiella" kommunistiska partierna som väl i dagens läge får räknas som borgerliga även om de viftar med röda fanor. Då och då likviderar maoisterna kadrer från det "marxistiska" kommunistpartiet som styr i delstaten Västbengalen.

Jag har skrivit några längre inlägg om Indien, uppror, fattigdom och politik förut: här, här och här.

Såg nyss att bloggare Svensson totalt sågar Indien som demokrati, men jag tycker att det är att gå för långt. För några årtionden sedan var det faktiskt värre, med undantagstillstånd och snudd på diktatur. Fast svält och umbäranden för de fattiga lär vara rätt oförändrad.

Tillägg: Har hittat en lång intervju med en talesman för maoisterna, där han ger partiets syn på valet, bojkottpolitiken, hur man tar hand om personer som försöker driva valpropaganda i områden som maoisterna behärskar, och om att man inte ger sig på folk som ändå vill rösta.

Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Glasklycklingen, totalavloning skriver Total Avlöning 19/4/09 Doktor Svartfot, kimmuller skriver Så ödmjukt jag kan, Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, Kristoffer Ejnermark skriver Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik