Att putsa fönster med en käpp

Ali lägger ut texten

Det var föredrag om nationalekonomi av Ali Esbati på universitetet i Frescati idag, och jag tog mig dit för att lyssna. Även jag kan titulera mig nationalekonom för övrigt, utan att förstå alltför mycket av teorierna. Men Alis kritik av den neoklassiska ekonomin förstår jag. Det finns flera problem med den neoklassiska teorin - ett är att den lärs ut på bekostnad av en mängd alternativa sätt att se på verkligheten, och den antas fungera överallt hur än omständigheterna ser ut.

Ali tog en jämförelse med mannen som använde en käpp för att slå damm ur en matta. Eftersom det fungerade bra med den rengöringen tog han sig sedan för med att försöka putsa fönster med hjälp av en käpp. Det gick visserligen inte så bra, men då är argumenteringen att man måste försöka igen med lite mer finjusteringar av metoden ... ungefär så fungerar den neoklassiska teorin. Den kan inte förklara hur verkligheten ser ut, den har i själva verket kraschat på senaste tiden, men ändå får inte den här sortens "fönsterputsare" sparken. De bara hävdar att om man gör lite mer av det man redan misslyckats med kommer det att gå bra.

Historielöshet, oförmåga att hantera maktrelationer, orealistiska antaganden om hur människor uppträder, det var några kritiska punkter som Ali pekade på. En sak som han inte tog upp vad jag minns, men som är allvarlig, är vad som händer när unga nationalekonomer som fötts upp med den neoklassiska soppan och inte känner till andra infallsvinklar skall ut och tillämpa den i en verklighet som inte alls är neoklassisk. "Om man bara har en hammare kommer alla problem att se ut som en spik."

Alternativ kan vara lika intressanta (minst) som kritik och här är några punkter av vad Ali ville se i framtiden:

• En ekonomi som tar hänsyn till makt och sociala roller
• Hänsyn till att förhållanden skiljer sig mellan länder och tider, och att folk lär sig och institutioner utvecklas (just det senare finns i vissa typer av utvecklingsekonomi vill jag tillägga)
• Att man frångår ekonomiska modeller som enbart tjänar till att förutspå framtiden (som håller fast vid status quo) och i stället går till modeller som skall ge förståelse av vad som händer och därmed också ge sociala teorier som kan bidra till förändring.

Kan man genomdriva sådana förändringar inifrån den etablerade nationalekonomin? Ali var tveksam på den punkten. Och det kanske kan stämma, såvida man inte genomför en snabb städning av professorsbeståndet och ser till att det blir större utrymme för ekonomer som inte är neoklassiker och som har nya infallsvinklar på dagens problem. De gamla ekonomerna är väl så insocialiserade i sina roller att de är bortom räddning, kan man befara.

I själva verket finns det mycket såväl gammalt som nytt inom nationalekonomin som slår den neoklassiska teorin med hästlängder (exempelvis neuroekonomi). Jag har haft en del sådant uppe på bloggen tidigare och lär komma tillbaka till det.


Från Konfliktportalen.se: H Palm skriver Dagens Nyheter: Röd terrorism och Kulturkritik., Björn Nilsson skriver 100.000, jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3, kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan: