Kris, ja, men vems kris egentligen?

Ekonomistabloggen publicerade det här diagrammet under den glada parollen "det har varit värre". BNP-fallen har varit mycket värre än det vi ser nu. Särskilt på den tiden när man inte räknade med någon BNP var det jätteras ibland. Folk svalt ihjäl. Ytterligare en aspekt är att det nog inte är många idag som har lust att leva som ens välmående människor gjorde på 1700-talet i Sverige. Det var en tid som bokstavligen luktade illa, bland annat.

Fast jag vet inte om det är så jäkla upplyftande i alla fall att "det var värre förr". Under 1900-talet var 1921 och 1940 värre om man får tro den här uppställningen. 1921 var det en kort men häftig efterkrigsdepression när Första världskrigets gulaschkonjunktur föll ihop, priserna föll och arbetslösheten var enorm. 1940 kom en väntad krigsdepression som dock snart var glömd och ersatt av brist på arbetskraft och efterkrigstidens guldår. Idag kan man undra vilka utvägar som finns. Nya krig? Världen förändras, och de faror och möjligheter som fanns för några årtionden sedan ser annorlunda ut idag.

Konjunkturinstitutet målade fan på väggen igår med en dyster prognos.

Läget i svensk ekonomi försämras kraftigt i år. BNP faller med 3,9 procent och växer endast med svaga 0,9 procent 2010. På arbetsmarknaden försvinner 250 000 jobb fram till slutet av 2010. Industrin drabbas hårdast, där försvinner var sjätte jobb.

Men då bör man minnas att prognoser inte är något annat än gissningar om hur framtiden kan te sig. De kan vara bättre eller sämre gissningar, men ju längre in i framtiden man gissar desto svårare blir det att träffa rätt. Vill man pricka in solens uppgång vid Stockholms horisont den 7 januari år 2017 är det ingen konst, men tala om hur de ekonomiska konjunkturerna ser ut då ... ! Sedan kan det vara värt att tänka på att den tekniska omvandlingen hela tiden plockar bort industrijobb, oavsett hur konjunkturerna ser ut. Det som händer under en lågkonjunktur är att slakten av arbetsplatser snabbas på.

Jag har laddat ner hela KI:s rapport. Får se om jag orkar läsa den.

Annars kan man läsa den här artikeln som jag stötte på av en händelse, i en tidning jag aldrig hört talas om. En intressant fråga som man kan ställa idag är ju: "Vems kris är det egentligen?"

Man kan säga att kapitalismen som system befinner sig i kris, i en riktigt allvarlig kris, men är det också en kris för kapitalisterna? Är det inte snarare så att de i de flesta fall har varit väldigt duktiga på att lassa över krisbördan på motparten? Folk blir avskedade, mister sina hem, utsätts för allehanda nedskärningar och "besparingar", men det är sällan det möts av ett riktigt kraftfullt motstånd. Vill man gå till en regering med sina bekymmer är det nog lättare om man är bankdirektör än bilarbetare, exempelvis.

Krisen kan faktiskt ses som en offensiv från kapitalet mot arbetet. Klasskamp alltså. Och det man märker är att i allmänhet är hur värdelös stora delar av "vänstern" är i det här läget. Här presenteras guldläge för en vänsteroffensiv. Man kunde tänka sig att oppositionen lägger ihop ett och ett och får det till två: produktivkrafternas utveckling, den skärpta motsättningen mellan bas och överbyggnad, ja det skulle ju kunna sätta ett systemskifte på dagordningen!

Fast säg "klasskamp" eller "socialism" till en svensk socialdemokrat, en fransk socialist, en engelsk labourman, och de blir nog väldigt brydda. Usch, bort det! Sådant kan man väl inte prata om. Och i praktiken gäller samma sak stödpartier av typen Vänsterpartiet i Sverige eller kommunistpartiet i Frankrike. Medan kapitalet snor folk på så mycket som möjligt står de som skulle leda oppositionen bara och gapar. Att de inte har vett att skämmas! - Nej, de har inte vett att skämmas, de är fullt upptagna med att lyfta arvoden och jobba ihop till riksdagspensioner!