Centralbanker och inflation

En artikel i HuffPo tar upp centralbankerna och inflationsbekämpningen. Den går inte på djupet vad det gäller alla aspekter av "oberoende" centralbanker, exempelvis att det demokratiska inflytandet försvinner när folkets valda representanter inte får säga till banken vad den skall göra. Men det bör vi ju redan veta. Inte heller går den in på det förhållandet att viktiga riksbanker som Federal Reserve i USA är privata påhitt, inte statliga institutioner. Men det finns några matnyttiga påpekanden i artikeln i alla fall vad det gäller det som brukar vara dessa bankers huvudmål: att hålla tillbaka inflationen.

Det handlar närmare bestämt om definitionen av inflation, om inflationsmål, samt om penningflöden mellan länder.

Vad är inflation egentligen?

Det enkla svaret är väl: inflation är det som definieras som inflation! Något med prishöjningar är det om i alla fall - pengarna blir mindre värda eller varorna dyrare, hur man nu ser på saken. Men det som pekas på i den här artikeln är problemet med att en del viktiga saker inte räknas in i inflationstalen, nämligen så kallade bubblor som gör att fastigheter, värdepapper och annat raskt ökar i pris.

Hur skulle inflationen i Sverige se ut om man räknade in de bostadsrättspriser som rakade i höjden rent extremt för några år sedan exempelvis medan den officiella inflationen inte var särskilt hög? Räknar man inflation får inte viktiga prisändringskällor få försvinna, det är väl ett rimligt krav? De påverkar ju hur folk kan och vill konsumera och vad som händer med ekonomin i stort.

Saxat från Riksbankens hemsida. I mas var inflationen 0,2 procent tror man, med andra ord i stort sett obefintlig. Det kan i själva verket vara deflation på gång. Eftersom bruttonationalprodukten har ramlat med nästan 5 procent (4,9 för att vara exakt) på ett år skulle detta inte var otroligt.

Inflationsmålet

När exempelvis Statistiska Centralbyrån SCB försöker räkna ut inflationen har man en massa delposter som samlas i en slutsumma. Men i artikeln påpekas att delposterna kan peka åt olika håll. Även om det är några procents generell prishöjning kan det vara nollinflation eller till och med sjunkande priser (deflation) för vissa varor.

Antag att inflationsmålet är 2 procent men livsmedel ligger på minus en procent samtidigt som den sammanlagda inflationen är 3 procent. Då är frågan om den inflationsbekämpande riksbanken ändå skall ingripa, trots att detta kanske kan sätta igång ännu värre deflationsprocesser genom exempelvis höjd arbetslöshet?

Falskt oberoende och penningflöden

Ett sista intressant påpekande: de "oberoende" riksbankerna i olika länder är inte oberoende av varandra. Fram till nu har det varit Fed i USA som bestämt räntan inte bara för det egna landet, utan tvingat andra att följa efter. Räntesänkningar i USA har fört med sig räntesänkningar i andra länder så att de inte skall bli tvunga att skriva upp de egna valutorna och därmed skada exporten.

Kan det sistnämnda ändras när Kina manövrerar dels för att göra affärer i egen valuta i stället för i dollar, och dessutom trycker på för att få en annan internationell reservvaluta än dollarn?


Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Otrohetens lockelse, Jinge skriver Skruva ner förväntningarna på Tre Kronor!, jesper skriver Ett slakt inlägg i debatten om sexköpslagen, Anders_S skriver Fildelning bättre för artister, Björn Nilsson skriver Anarkistramsa om terrorism??, H Palm skriver Bokhandel och antikvariat - samma kris, samma krig.