Numera propageras det ju för att medborgare som knappt lämnat koltåldern ivrigt skall fundera på hur de skall jobba ihop till en rimlig pension så att de inte hamnar på fattigstugan på ålderns höst. Det är ju dumt eftersom inte en jäkel kan tala om hur världsekonomin ser ut om ens säg fem år. Hur skall man då kunna göra prognoser kanske femtio år framåt, för gamlingarna bortom år 2050? Det går naturligtvis inte! Möjligen kan man gissa att de pensionspengar som nu slängs in på börsen är borta med vinden vid det laget.
Jag erkänner min partiskhet här, jag börjar komma i den åldern när pensionen blir intressant som en praktisk fråga i närtid och inte något diffust vid horisonten. Och då vill jag föreslå andra med liknande intressen att ta en titt på två bloggposter.
Svensson skriver att klassamhället lever kvar även efter pensionen. I själva verket förvärras det. Metallarbetare (och man kan tillägga: många andra arbetare och tjänstemän) är utslitna långt före 65.
De som istället arbetar efter de har fyllt 65 år är professorer och människor på högre positioner inom förvaltningar och företag. Konsekvensen av detta är uppenbar. De som redan har det bättre får sin pension förbättrad och de som från början är mer slitna och har det sämre, med lägre löner etc, får sin pension försämrad. Klyftorna växer sålunda när folk blir pensionärer. Klassamhället lever vidare och klasskillnaderna stärks genom det sätt som våra pensionssystem fungerar.
Just det: en trött städerska eller sjukvårdsbiträde eller hemvårdare har sannerligen inte samma chans till en trivsam ålderdom (i alla fall inte ur ekonomisk synvinkel) som professorer och andra höjdare. Och det leder mig över till en annan bloggpost hos Ekonomistas som är mer inne på höjdarlinjen. I alla fall tycker jag att det "vi" som figurerar där inte verkar vara en illa åtgången byggnadsarbetare eller liknande. Man ser i alla fall inget större medvetande om plågade knegare med svag privat ekonomi och det är sådana saker som får mig att fundera över vad man skall ha nationalekonomer till. Och inte heller något medvetande om att "professorer och människor på högre positioner inom förvaltningar och företag" fortsätter att flyta ovanpå även efter pensionen.
Lösningen är väl att avskaffa såväl klassamhället som pensionssystemet som det ser ut idag. Vad kan det betyda? En modell med medborgarlön kanske, med möjligheter att arbeta långt upp i åldern eller inte göra det efter egna preferenser, samt - och det här är viktigt, era muppar till nationalekonomer - se till att arbetslivet inte är den elitanstalt som det i mångt och mycket är idag!
Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsplatsmarknaden, cappuccinosocialist skriver “…och tranorna flyga”, Anders_S skriver Det är klart det heter Gothenburg på engelska, Jinge skriver Alla krigsförbrytare?
Med 25 år kvar till pension så vågar jag inte ens tänka på hur det blir. Att klassamhället består vid pension är självklart och det sticker verkligen i ögonen!
SvaraRaderaTvivelaktigt om jag är kvar om 25 år, och därför vore det riskfritt för mitt renommé att tala om hur det blir då. Jag har verkligen ingen aning. Som inspirerad av den marxska samhällsmodellen hoppas jag dock att produktivkrafternas utveckling till dess har tvingat fram vettigare lösningar än vad vi har idag. Dock måste produktivkrafterna ha hjälp av samhällets överbyggnad för att genomdriva önskvärda ändringar. En revolutionär utveckling med andra ord.
SvaraRaderaProblemet är tyvärr inte specifikt svensk, det är samma problem i de flesta länder. Vi skulle behöva mer invandrare eftersom barnafödandet är lågt) för att säkra pensionerna. Dessvärre flyttar man med den lösningen problemet till dom som har det ännu sämre.
SvaraRaderaJag får nog jobba till 100 eller stupstocken
H2
Tomas:
SvaraRaderaDu får lägga ditt pensionsöde i Guds händer, för staten kan man inte lita på, och privata pensionsförsäkringsbolag är ännu mindre att lita på.
Bara att be alltså! Vare sig du är troende eller inte.
Jag var inne på Ekonomistas bloggpost och konstaterade att de enda alternativ författaren kunde tänka sig var att arbeta längre eller att skära i välfärden.
SvaraRaderaSåvitt jag förstår har det skurits väldeliga i välfärden sen 1990 samtidigt som den privata konsumtionen har ökat kraftigt. Men möjligheten att skära i den privata konsumtionen togs inte ens upp.
Vi har väl de ekonomer vi förtjänar.
Jag är minsann också ekonom - och frågan är om jag inte är mycket bättre än vad ni förtjänar!
SvaraRaderaBjörn Nilsson:
SvaraRaderaJag är helt övertygad om att du är bättre än Svenska folket förtjänar. Antar att du inte har mycket att säga till om vad gäller ekonomin i landet av just det skälet :-).
Det kan ju vara min blygsamma natur också, som gör att jag inte bombarderar regeringen med väl genomtänkta men inte efterfrågade förslag på hur landet skall skötas!
SvaraRaderaBjörn Nilsson:
SvaraRaderaMå vara att din blygsamhet är orsaken till att du inte kontaktar regeringen och talar om hur det ligger till. Men jag är övertygad om att om du gör det, så hjälper det inte ett skvatt.
Det är jobbigt att vara misskänt geni - suck!
SvaraRadera