Vägmärken

Ett vägmärke kan vara bara en käpp nedstucken i jorden ...

... eller några stenar staplade till ett röse. De visar ändå åt vilket håll man bör gå.

Mer mystiska är dessa tavlor ute i terrängen. Någon gång har någon satt upp dem längs stigen från Nissunjokk ned mot Abisko och försett dem med någon sort information. Nu finns bara informationsbäraren kvar, budskapet är borta. Men eftersom de ändå är kvar vid stigen tjänar de som vägmärken.

Som någon äldre läsare har kanske minns är Vägmärken titeln på en samling anteckningar av Dag Hammarskjöld som gavs ut 1963, ett par år efter hans död i Afrika. De avslöjade att trots att Hammarskjöld var såväl nationalekonom som generalsekreterare i FN hade han en del mänskliga känslor och till och med fallenhet för religiös mysticism.

Den lilla bildsviten ovan visar några vägmärken från Abiskofjällen, bilder jag tog under en vandring igår.

Finns det något sammanhang? - Jo, Hammarskjöld var häruppe och vandrade i fjällen, och en del av Kungsleden har fått hans namn, med meditationspunkter och allt. Den första meditationsplatsen finns ovanför marmorbrottet som jag avbildade för några dagar sedan, med en tanke huggen i sten:



Samma text, men på samiska, finns på andra sidan stenen. Man kan slå sig ned på stenen och falla i tankar medan forsarna dånar nedanför klippbranten och utsikten mot fjällen är vidunderlig.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Heyman - textilfamilj i Göteborg, Jinge skriver Skruva ner förväntningarna!, cappuccinosocialist skriver Tobias became a fan of Ison & Fille, Björn Nilsson skriver Kramgott i Lappland, Fredrik Jönsson skriver Tankar i Havanna