Legendariskt?

Det finns alltid saker att reta upp sig på. Exempelvis uttrycket "legendarisk" som dyker upp på de fånigaste ställen.

"Den legendariske sopåkaren Jöns Mohammedsson",

eller

"Det legendariska sjukvårdsbiträdet Kunigunda de la Patrie" ...

... eller om jag fattat det fel, för det är ju i själva verket musiker, idrottare och liknande som av någon anledning blir "legendariska". Vad har de gjort för att uppnå detta status? Gått på vattnet? Botat sjuka eller uppväckt döda till livet? Förvandlat vatten till något billigt vinmärke?

Nej, för att hitta något sådant får man gå till den historiskt svårbevisbare Jesus Josefsson som verkligen kan kallas "legendarisk". Om han var en hejare på cellospel eller att springa hundra meter på rekordfart, det får vi inte veta. Men han kände genvägar förbi normala naturkrafter och kunde därför uträtta så kallade under. Det är av sådant material de sanna legenderna smids, inte av att man kan steppa och spela banjo samtidigt inför en gapande publik.

Gammalt helgon - Augustinus, biskop av Hippo i Nordafrika i början av 400-talet

Även helgonen är legendariska. Aldrig hört talas om helgonlegender? Men "den legendariske orkesterledaren Wilbert Halamahera" - det håller inte bara, hur duktig han än var på att svänga taktpinnen!

Slutsatsen är hur som helst att en vanlig knegare aldrig blir "legendarisk". Och det gäller även rubriksättaren på Dagens Nyheter, även om man nu lyckas förvandla Honduras laglige president till "expresident". (Artikeln som följer är däremot OK.) Vad händer när kuppregimen åker ut och Zelaya återvänder? Blir han exexpresident då?


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Wallenstam – göteborgsbyggare som gynnades av miljonprogrammet, boladefogo skriver När JDL försökte mörda Chuck D, Johan Frick skriver Tid för lycka, Jinge skriver Guillou om en tigande vänster, Björn Nilsson skriver Några funderingar om Jan G:s senaste krönika