Studier bättre än parader och jönserier

Här är en prognos från Konjunkturinstitutet:

I år faller Sveriges BNP med 5,4 procent, vilket är den sämsta utvecklingen sedan andra världskriget. Den kraftiga nedgången i svensk ekonomi bromsar dock upp och BNP växer med 0,8 procent 2010 och med 2,5 procent 2011. På arbetsmarknaden är det några tuffa år som väntar. Antalet sysselsatta minskar med 300 000 personer 2009-2011. Industrin drabbas hårt: industriproduktionen faller med 25 procent i år och antalet sysselsatta inom industrin minskar med 20 procent 2009-2011. För att utvecklingen på arbetsmarknaden inte ska bli ännu svagare behövs en expansiv finanspolitik med ytterligare ofinansierade åtgärder om 45 miljarder 2010 och 10 miljarder 2011.

En prognos är ju bara en prognos, men KI tror bland annat alltså att var femte industrijobb kommer att försvinna. De gissar också på en arbetslöshet på 11-12 procent om ett par år. Det är detta som brukar kallas "jobless recovery". Banker och storföretag som har tumme med myndigheterna kan räkna med att räddas från finansiella problem, för vanligt folk håller nog regimen hårdare på plånboken. Det är en tveksam återhämtning som kan åtföljas av nya stora ras.

En sådan här konjunkturrapport är en pusselbit i den stora bilden av ekonomin. Ett par andra pusselbitar som möjligen förklara hur krisen kunde bryta ut hävdar att den föregicks av en nedgång i produktiviteten efter en del år av hög produktivitetstillväxt. Här är en artikel från Federal Reserve i New York och en annan från VoxEU. Om det är hela sanningen eller en del av den vet jag inte, men förmodligen måste man ta med produktivitetsutvecklingen när man försöker förstå vad som händer. Kan det till och med knytas till Marx' teori om profitkvotens fallande tendens på något sätt? Exempelvis att fallande vinster på investeringar i den reella ekonomin gör att företag för att hålla vinsterna uppe kastar sig ut i spekulationssfären i stället, med åtföljande finansbubblor och krascher?

Har man många sådana bitar kanske man kan få en överblick över vad som händer och vad som kan förväntas hända ett tag framåt. Och sedan göra politik av det. För vad händer med arbetslösheten om man börja mixtra med arbetstider, pensionsålder, alternativa typer av samhällstjänst, offentliga investeringar etc etc?

Här skulle vänstern, och jag menar HELA vänstern, behöva samla alla resurser som finns för att ha ett gäng som permanent följer upp vad som händer i världsekonomin, inom vetenskapen och teknologin, och vad som kan göras av det hela. För kriser ger ju inte bara svårigheter utan ibland också möjligheter. Vad betyder vidare robotisering av industrin, bygge av höghastighetståg eller utökad lokalproduktion av jordbruksvaror i det här sammanhanget, bara för att ta något man kan fundera på. Det skulle behövas att folk med alla möjliga erfarenheter och kunskaper satt och samarbetade. För det finns ju sådana även om de inte växer på träd, så att säga.

Och vad gör vänstern och Vänsterpartiet i det här svåra men potentiellt löftesrika läget? - Man tänker jönsa omkring och vara frigjorda och progessiva i prideparaden! Jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker att det är en mycket märklig prioritering! Ett argument att "det ena utesluter inte det andra" sväljer jag inte, för mycket tyder på att det är just det som har hänt.




Från Konfliktportalen.se: planekonomen skriver Håll organiseringen till organisationen, tack!, Johan Frick skriver Ett antikt sätt att se på kunskap, Jinge skriver Detta är historien om en plats kallad Muslandet, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Pride är och ska förbli en politisk företeelse, Kaj Raving skriver Svar till Bodil Johansson (c), Björn Nilsson skriver Off with their heads!