Trottar och gatuslagsmål

Den här bilden har jag publicerat tidigare, närmare bestämt 6 september 2007 (klicka på Jannes näsa så kommer du till originalinlägget - det blir nog din enda chans att ge Jan G en näsknäpp!).

Anledningen till att jag återpublicerar detta gamla fotografi (tagit av mig med en blytung systemkamera av märke Minolta) är att det tycks pågå en trotskistisk motoffensiv just nu angående vad Jan G skrev i Aftonlövet för ett tag sedan. (Min kommentar till den artikeln finns här.)

I och för sig har jag vad jag vet bara tre trotskistiska bloggar på min läslista, men om tre av tre skriver om samma sak på ungefär samma sätt är det något man kan göra statistik av. Här, här, bland annat. En av dem ifrågasatte om Jan G ens varit med på några demonstrationer, och det här fotot från Enhet-Solidaritet torde visa att så är fallet. Inte blev det något bråk vid demonstrationen heller.

Håller på att städa runt i hyllorna och hittar plötsligt en broschyr med några tal som hölls på Enhet Solidaritets Förstamajmöten 1976. Bland annat ett anförande av Jan Guillou i Stockholm. Det kan vara talet han håller på bilden ovan, när han stod på Medborgarhusets trappa.

Varför kommer den här frågan upp egentligen? Finns det något mer i bakgrunden än att trotskisterna känner sig trängda för att de gick med på att släppa in "Svarta blocket" i Palestinademonstrationen i Malmö? Det var ju ingen världsavgörande demonstration, men den nämndes på al Jazeeras hemsida - och det illustrerades med ett foto av knäppgöken som var uppe och hoppade på en polisbil! Det visar varför element av den typen bör hållas på avstånd, för det första, och för det andra varför uppslutningen till vissa demonstrationer blir mindre än vad man skulle kunna hoppas på. Det är ju ganska få som går på demonstration med avsikten att delta i gatuslagsmål. Det är ganska sällan man påverkar samhällsopinionen positivt genom att kasta sten eller slå sönder saker.

Svensson, som är den mest auktorative i den här gruppen antar jag, hävdar att man i Göteborg nått långt genom dialog med kravallartisterna. Som fallet Malmö visar räcker det uppenbarligen inte. Och det borde man ha förstått på förhand! Dessutom torde man förstå åt vilket håll opinionen påverkas just av att några kastar sten eller slår sönder saker, och detta gör att saken hamnar i ett mer misstänkt läge, i alla fall om man är lagd för misstänksamhet.

En av inläggen jag hänvisar till skriver:

Problemet med Stoppa Matchen-demonstrationen i Malmö i år var inte att det togs till militanta medel för att faktiskt försöka stoppa matchen, utan problemet var att de som tog till radikala medel inte hade med sig resten av folket som protesterade. Att de "autonoma" faktiskt brast i sin kommunikation och agerade ensamma.

Jaha, det går ju att plocka fram en del citat från Marx och Lenin där anarkister och kuppmakare och ultravänster kritiseras för just dessa felsteg, nämligen att rusa iväg utan att ha folk med sig. Trotskisterna brukar ju se Marx och Lenin som auktoriteter så varför fortsätter man älta det här? (Mao har sagt samma sak om ultravänstern, men han får väl inget öra hos trotskisterna.) Jag förstår inte hur det kan röra sig om "splittring" om man inte vill ha med de där människorna att göra? Det låter snarare som "sunt förnuft".


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Hells Rabbis gripna i USA, Anders_S skriver Gripanden i Västra Frölunda, kimmuller skriver Följ med på safari till Malmös problemområden, Fredrik Jönsson skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Kristoffer Ejnermark skriver Jan Guillous legalism och splittringsiver