Tamilska tigrar. Undrar hur många av dem som är vid liv idag? Och om de funderade på om det inte krävdes mer än bara vapen och fanatisk hängivelse till en otrevlig ledare för att vinna seger?
Läget för många tamiler på Sri Lanka är inte bra idag. Skall man kalla de läger som finns efter regeringens seger i det långa inbördeskriget för "flyktningläger" eller "koncentrationsläger"?
Jag har aldrig ägnat särskilt stor uppmärksamhet åt Ceylon/Sri Lanka, och världen i stort har väl inte heller försökt förstå motsättningarna och våldsamheterna där. Men när regimen till slut, efter många års strider, lyckades slå ut en väpnad motståndsrörelse som förutom en väl organiserad armé hade tillgång till flottstridskrafter och till med flygplan måste man ju fundera. Små och illa beväpnade guerillagrupper utan sådana resurser har ju kunnat slå tillbaka mot väl utrustade och mångfaldigt överlägsna motståndare. Varför misslyckades tamilerna?
Här är ett par artiklar som ger en del av bakgrunden. Den första och den andra. Författaren är en person som uppenbarligen sympatiserar med tamilernas befrielsekamp och är starkt kritisk mot singalesernas överhetsmetoder. Men kritik riktas också mot de tamilska tigrarnas politik och militära uppträdande.
Förhållanden på den internationella scenen kunde man ju inte kontrollera, men internt på Sri Lanka gjordes ett antal fel som ledde fram till nederlaget enligt artiklarna. Tigrarna var en borgerlig rörelse och tog borgarnas parti om det uppstod klassmotsättningar inom den tamilska gruppen. Man försökte inte nå enhet med icke-tamilska grupper utan angrep dem (muslimer) eller underlät att försöka nå kontakter med regimkritiska singaleser. Man vägrade att samarbeta med möjliga internationella allierade, som de indiska maoisterna, utan inriktade sig på kontakter med regeringar (som oftast inte var intresserade av att stödja tamilerna). Med andra ord isolerade man sig från ett antal möjliga allierade och försvagade därmed den egna politiska basen.
Till detta kom en felaktig militär taktik under de sista åren: man försökte sig på vanlig konventionell krigföring vilket inte gick bra, men trots att det inte gick bra fortsatte man med det ända till slutet. Och då hade man ingen armé kvar längre.
Kanske försöker en del grupper föra kampen vidare, men vad kan det i den lankesiska situationen leda till annat än mer onödigt lidande? Tigrarnas ledare ledde sitt folk rakt ner i avgrunden, så ser det ut. De ultranationalistiska singalesiska ledarna hjälpte gärna till.
En sak som artiklarna inte berör men som är en otrevlig sida av saken är självmordsbombarna. När man pratar om självmordsbombare idag brukar man avse muslimer, men tamilerna var ute tidigare i den branschen - utan att det orsakade några upphetsade reaktioner runtom i världen. Det var ju bara folk i Indien och Sri Lanka som kom i vägen, och de räknades liksom inte så mycket... .
De här artiklarna ger en bild av Sri Lanka och tigrarna. Jag antar att andra har en helt annan version. Men det tamilska upproret torde nu tillhöra historien. Och att buddhister eller hinduer skulle vara speciellt fredliga kan vi nog glömma bort, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar