... "att leva enkelt och kämpa hårt"

Jag undrar om herrarna och damerna i Nepals Förenade Kommunistiska Parti (maoisterna) har suttit och funderat över det här citat från gamle ordföranden Mao:

Efter segern är det möjligt att vissa stämningar kan växa fram i partiet – högmod, hjältefasoner, slöhet och ovilja mot framsteg, njutningslystnad och avsmak för fortsatt hårt liv. Efter segern kommer folket att vara tacksamt mot oss, bourgeoisin kommer att träda fram för att smickra oss. Det har bevisats att fienden inte kan betvinga oss med vapenmakt. Det är emellertid möjligt att bourgeoisins smicker kan betvinga de viljesvaga i våra led. Det kan möjligen finnas en del kommunister, som fienderna inte kunde besegra med gevär och som var värda att kallas hjältar för det sätt på vilket de motstod dessa fiender, men som inte kan motstå sockermantlade kulor. De kommer att besegras av sockermantlade kulor. … Kamraterna måste hjälpas att förbli anspråkslösa, förtänksamma och fria från högmod och överilning i sin arbetsstil. Kamraterna måste hjälpas att bevara stilen att leva enkelt och kämpa hårt.

Mao sade det här i början av mars 1949, i ett läge där kommunisterna höll på att vinna inbördeskriget i Kina. Det var en rejäl varning mot korruption i de egna leden.

Nu meddelas det från Nepal att maoisterna där utfärdat föreskrifter för de ledande partimedlemmarna: de får inte förfoga över bilar hur som helst, de måste redovisa sina inkomster och avstå från privategendom. De får inte sända barnen utomlands för utbildning och måste deltaga i fysiskt arbete när så är möjligt. - Hårda bud som Maos efterträdare i Kina nog inte ställer upp på. Men det kanske är lättare för nepalesiska kämpar som ganska nyligen kom ner från bergen. Dock är korruption något som kan få fäste väldigt fort i ett land där politikerna nog normalt antas vara korrupta vare sig de officiellt är vänter eller höger. I grannlandet Indien är det ett motiv för maoisternas hårda flygel att vägra deltaga i val, uppmana till valbojkotter och sparka ut politiker från de områden man behärskar. Eftersom alla valda politiker blir mutkolvar är det bara att jaga bort eller slå ihjäl dem och göra revolution i stället!

Dessutom har det tydligen skett en maktspridning i det nepalesiska partiets ledning. Det har tillkommit fler höga partibefattningar omkring ordföranden Prachanda.

Det tre veckor långa mötet med partiets centralkommitté som nyligen avslutades har beskrivits som en "kamp mellan två linjer" i hur hårt man skall gå fram i det aktuella komplicerade läget. Resultatet blev inte någon partisplittring, utan man verkar ha enats i att fortsätta med fredliga protester mot den politiska situationen i landet. Att det maoistiska partiet är ett parti och motståndaren är en koalitionsregering av 22 partier behöver inte betyda ett hopplöst läge - möjligen är det hopplöst för den regeringschef som i längden skall hålla ihop en koalition som inte är eniga i något utom att man är emot maoisterna.

Officiellt vill regimen inte heller ha våld i samband med demonstrationer, men Prachanda har varnat sina maoistiska kamrater för att sådant ändå kan inträffa. Jag antar att han menar att om det blir våld så är det klokast att låta regimen skjuta först för att visa vem som är ansvarig.