Någon av mina läsare månne rynkar på näsan åt min drift med "övermänniskan", men jag kan inte låta bli ...
Jag har redan beskrivit hur Fritz Nietzsches "Zarathustra" dessvärre fick mig att nicka till och tappa boken. Sedan jag skrivit detta har sömn och boktappande inträffat ännu en gång, men jag har i alla fall lyckats blada mig fram till sista sidan. Jag fick en vision:
Professor Nietzsche lämnar in sitt feta manuskript till Verlag Hegel & Marx Gmbh. En förlagsredaktör bladar bland papperen, smilar uppmuntrande och säger:
- Detta ser mycket intressant ut, herr professor. En säker kioskvältare, som vi brukar säga i branschen, he he ... Men jag undrar, skulle Ni, herr professor, kunna tänka er att göra en sammanfattning av bokens bärande idéer på en A4?
Nietzsche går med på detta och vandrar lyckligt bort. Redaktören tillkallar en kontorspojke:
- Hörru, lägg den här kökkenmöddingen så lång bort i arkivet som möjligt. Får vi en sammanfattning kan den väl ges ut som flygblad. ... Åh, fy tusan, akademiker med konstiga pretentioner ... Engels skulle aldrig skriva sånt här lallande nonsens ... ha, där har vi en idé: vi läcker manuset till Engels och ber honom skära hela smörjan i små och mycket roliga slamsor! Finns det något som går upp mot ett frejdigt litterärt lustmord!
Jo, det blixtrar till av intelligenta tankar här och där i texten, men blixtar syns ju som bekant bättre i dunkel än i fullt dagsljus, om du förstår vad jag menar. Nu skall jag läsa några andra texter av Nietzsche, förhoppningsvis är de mindre sömniga.
Och ursäkta alla Nietzsche-fantaster ...
Jag misstänker att Nietzsche är så populär just för att han är obegriplig och kan förstås och tolkas som man vill - det är ju A och O i tider när alla berättelser är lika sanna och var och en lever i sin egen värld, alla skapar sin egen framtid och ingen sanning står att få.
SvaraRaderaDet enda som fattas är att stenar som kastas börjar ramla uppåt.
Jadu, den där farbrorn har man försökt läsa flera gånger, bara för att få reda på vad den stora uppståndelsen är om. Läste den glada vetenskapen, som på dess omslag lovprisades stort. Det var en riktigt tråkig bok och visst var det som du sa, en och annan listig tanke, men helheten var verkligen inget att beundra. En dåre som babblar osammanhängande kan nog också få ut en och annan vettig ordvändning, men det gör honom knappast till geni.
SvaraRaderaNu slipper jag läsa zarathustra också, när du sågat den. Jag trodde att den kanske innehåll en mer sammanhållen filosofi.
Jaha, Kerstin beställer stenar som faller uppåt, vi får se om fysikerna kan hjälpa till med det på något sätt!
SvaraRaderaJag förutser att det kan bli en och annan dust om begriplighet när väl kursen börjar. Är FN obegriplig, är det läsarna som fattar illa, är översättningen kass, eller vad kan det hela bero av? (Kanske det hänger på mental instabilitet?)
Martin, om du inte har något annat för dig - eller har sömnproblem och vill ha något tröttsamt - kan du ju försöka läsa Zarathustra. Texten är ju i stil som 1917 års svenska bibelöversättning, fast ännu värre, och jäkligt tröttande, Annars skulle jag nog inte rekommendera just den boken om det är filosofisk upplysning som eftersträvas. För mycket till sammanhållen filosofi är det verkligen inte.
Om man vill vara riktigt stygg skulle man kunna jämföra Zarathustra med den där galningen som fyller anslagstavlor i Stockholm med förvirrade klagomål på tättskrivna textade sidor - undrar om någon orkar läsa eländet?
Jag tror att talesättet: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
SvaraRaderaSammanfattar det hela.
Det finns dock en genialitet i att skriva kryptiskt och osammanhängande. Det gör att läsaren skapar sin egen tolkning av innehållet. På så vis får man fanatiska fans som framhåller ens geni. (De gör egna tolkningar, ser sitt eget snille i texten och därför geniförklarar de en.)
Det där med att se ens eget geni hos de genialiska virrpannorna är en bra formulering, det skall jag komma ihåg. Tack för den!
SvaraRaderaBjörn:
SvaraRaderaDet är just det, det finns en alldeles verklig verklighet som inte låter sig tolkas och som man visserligen kan berätta många "berättelser" om, men om man börjar hävda att kastade stenar ramlar uppåt, då tycker de flesta att psykvården bör kopplas in, eller att den inte gjort sitt jobb.
Om man hänger sig i knävecken i en trädgren. och samtidigt inbillar sig att "uppåt" är i huvudets riktning, kan det ju förefalla som om den sten man släpper faller "uppåt".
SvaraRadera