En förolämpning mot gamle Fritz?

Jämförbar med anslagstavle-mysko-klottrare? Är det en förolämpning mot Nietzsche, mot filosofin i stort, eller mot mina läsares tankeförmåga?

I förrförra inlägget uttryckte jag mig inte helt respektfullt mot gamle Nietzsche. Varför inte fortsätta på det sluttande planet? Det kan väl bara sluta med en krasch? Jag kollade igenom bilderna i mitt dataminne och hittade den här, tagen 20 augusti 2007. Den kan ge en aning om vad vissa läsare kan känna när de skall ta del av Also sprach Zarathustra.

Här har vi en hel anslagstavla.

Här är sidorna nere till höger.

Och till slut den vänstra sidan av mittenbilden.

Och vad är nu detta? Under en del år fylldes anslagstavlor i centrala Stockholm (kanske på annat håll också, jag vet inte) av dessa i det närmaste oändliga textade utgjutelser. Vet inte om människan bakom "verket" fortfarande håller på, eller kanske fått lämplig vård. Eller numera kanske kör ut sina budskap över nätet? Men nog får man en liknande känsla ställd inför Zarathustras ordflöde? Det är möjligt att det finns inslag av genialitet i anslagstavle-klottret, men hur många orkar leta efter dessa ljusglimtar?

Huggorm

Nå, det finns hos Nietzsche en historia där Zarathustra är ute och går och hittar en sovande herde som dessvärre fått en orm i munnen. Ormen har bitit sig fast och vägrar att låta sig avlägsnas. Detta låter verkligen otrevligt - vem vill ha en orm i munnen? (Ormätande asiater, antar jag!) Nå, Zarathustra skriker åt herden att bita, vilket denne gör till slut. Och när ormen får huvudet avbitet kan den avlägsnas och berättelsen får ett lyckligt slut. Jag antar att detta är en liknelse för mänsklig befrielse: vi måste bli kvitt den otrevliga svarta orm som täpper till våra munnar, för att på det sättet kunna tala fritt. Men det är bara min amatör-tolkning.