Studier går inte för sig vid arbetslöshet - va?

Kommer ni ihåg den så kallade dot.com-krisen strax efter år 2000? Det var då en massa lite väl luftiga affärsidéer uppe i cyberrymden kraschade mot verklighetens hårda jordyta, och "den nya ekonomin" till ganska stora delar visade sig vara "samma gamla svindel" som förebådar varje ekonomisk hårdkrasch!

Det finns en sidoeffekt som jag inte tror att det talas så mycket om, men som kanske någon historiker kunde gräva i någon gång. Så här är det: på 1990-talet hoppade en massa ungdomar med halvfärdiga studier av från högskolorna för att i stället tjäna grova stålar i databranschen. De kanske inte kunde så mycket, men dåförtiden var kraven inte så höga antar jag. De kunde ändå mer än gemene man.

Så kom krisen, de blev ofta arbetslösa. Vad hände? En lösning var att traska tillbaka till högskolan och fortsätta fram till en riktig examen i datakunskap, i väntan på bättre tider. Jag tror det var en bra sak. Här fanns det någorlunda skärpta ungdomar som fått ihop en del erfarenheter från arbetslivet. De hade sina tidigare datakunskaper, och nu jobbade de upp dem på en högre nivå och blev därmed nyttigare för vårt samhälle. En dålig sak - arbetslöshet - kunde förvandlas till en bra sak - samhällsnyttig vidareutbildning.

Jag kom att tänka på detta när jag läste en bloggpost av Tomas Jonsson i Mönsterås. Han är lärare men inte riktigt klar med sin examen. Nu hotas han av arbetslöshet. Jag hävdar att bland de viktigaste människorna vi har för att utveckla landet räknas lärarna. En sådan som Tomas bör alltså få möjlighet att samla ihop de sista poängen för att ha en fullständig behörighet. Han är betydligt nyttigare för landets fortbestånd än exempelvis en partisekreterare hos Moderaterna.

Men då inträffar det egendomliga att a-kassan säger nej! Tomas får inte ens läsa distanskurser på halvfart! För mig är det skvatt obegripligt. Dels av de skäl som jag angivit tidigare, dels för att distanskurser på halvfart är anpassade till att folk har andra verksamheter som också tar tid. Andra utbildningar, eller yrkesverksamhet exempelvis. Om det nu är så att en person i Tomas' situation måste sitta X antal timmar på arbetsförmedlingen varje dag och knappa på en bildskärm kommer det ju ändå inte att inkräkta på utbildningen som kan bedrivas på kvällar och helger.

De som är ansvariga för detta klumpiga regelverk borde hitta en vägg att slänga sig i - men först se till att reglerna ändras! Det ser verkligen kontraproduktivt ut, som att man medvetet förstör chanser till vidareutbildning som dyker upp.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Korrupta kommunpolitiker, Kristoffer Ejnermark skriver Venezuela och de privata medierna, Björn Nilsson skriver Är företag och företagare samma sak?, Jinge skriver Murphys Lag och Storvinsten, johan skriver Radikal skolkamp i Sverige