Bo Rothstein om Ostrom, Hobbes med mera

Om man är misstänksamt lagd kan man undra om det finns någon strategi bakom de senaste "nobelprisen" i ekonomi - kan det vara så att skojarna på Riksbanken börjar dela ut priset till vettiga personer i stor skala för att desarmera kritiken mot priset som sådant? Krugman förra året, och nu Elinor Ostrom (Öström, va?) samt en stackars karl som kommit i skymundan så man knappt hört talas om honom. Nå, det har väl funnits vettiga pristagare tidigare också, men nu verkar man börja köra serieproduktion. Rena bombmattan. Vad kommer härnäst? Postumt pris delat av Marx och Engels?

Professor Bo Rödsten skriver på bloggen Ekonomistas om Öströms pris. Intressant. Jag har själv inte läst henne. Hon riskerar därmet att hamna i samma klass som andra klassiker som det talas om men som många inte har läst.

Thomas Hobbes, detroniserad av Elinor Ostrom?

Att Öström bidragit till att plocka sönder teorin om "allmänningarnas tragedi" är väl känt, men Rödsten pekar på en annan intressant aspekt: hon har plockat sönder en grundläggande teori hos Thomas Hobbes också. Nämligen att folk som får sköta sig själv raskt börjar skära halsen av varandra, om man uttrycker det vulgärt. Det var så i naturtillståndet med allas krig mot alla.

Men jag har läst en del av Hobbes kända skrift Leviathan, den är tjock och innehåller mer än funderingarna om naturtillståndet och det samhällskontrakt som gör att folk utser en diktator som skall se till att de inte slår ihjäl varandra. Lite längre fram i boken erkänner Hobbes att det där mer är en tanke om hur det skulle kunna vara, inte en beskrivning av ett verkligt tillstånd. Och därmed är han faktiskt dubbelt i samma läge som Adam Smith: Smith är känd för för några få rader om "den osynliga handen", men läser man hela stycket där den förekommer ser man raskt att det är i en fullständigt orealistisk modell i förhållande till ett modernt samhälle.

Sug på det här citatet från Rothstein:

Vad Ostrom visat är ingenting annat än att demokrati inte bara är möjligt för att undvika det Hobbesianska ”allas-krig-mot-alla”, den ger i de fall hon studerat dessutom en mera ekonomiskt effektivt och långsiktigt uthålligt resursutnyttjande än vad både Hobbes hierarki och Adam Smiths ”den osynliga handens” marknad förmår skapa. Detta innebär en skarp vidräkning med de rationalistiskt (”public choice”) orienterade teoretiker som hävdat att demokrati tenderar att leda till ett förödande fördelssökande (”rent-seeking”) av egenintresserade politiker, väljare, offentliga tjänstemän och allehanda intressegrupper.

Läs artikeln! Jag skall bara ta upp en punkt till, där Rothstein hävdar att Ostroms teorier fungerar mindre bra:

Det måste framhållas att huvuddelen av hennes resultat av hur grupper lyckas hantera problem av typen ”allmänningens tragedi” avser grupper som är rätt små, starkt homogena och som under väldigt lång har kunnat ackumulera socialt kapital genom omfattande personliga nätverk. Förhoppningarna att hennes resultat är applicerbara på stora och heterogena grupper där aktörerna är anonyma för och saknar sociala kopplingar med varandra är möjligtvis ogrundade. Att gå från hur lokalsamhällen lyckas hantera sina fiskevatten till finansmarknadernas problem eller problemen med den globala uppvärmningen är inte helt enkla.

Jag bara funderar: vad gör det för skillnad när hela världen knyts ihop till "den globala byn" via alltmer avancerad elektronik? Kommer inte smågrupperna också att bli globala, visserligen lokalt verkande med med tillgång till globala resurser och kunskaper? Nätverken får annat utseende idag än när medeltida spanska bönder delade på knappa vattenresurser lokalt, exempelvis. Fast i princip är det samma sorts fördelningsproblem som måste lösas.

Det här är intressant, och jag utgår från att "vänstern" noggrannt underlåter att studera vad Ostrom kommit fram till!