Egendomlig motivering

För någon vecka sedan hörde jag ett radioinslag om militärhistorikern Stellan Bojerud (överstelöjtnant är han också) som gått från moderaterna till sverigedemokraterna. Nu kommer nyheten av Historiska Media stoppat några artiklar som Bojerud skulle skriva.

Å ena sidan kan man ha synpunkter på båda dessa partier. Men motiveringen som återges är egendomlig:

Enligt förlagets bedömning kommer Stellan Bojerud nu att förknippas med SD, där han ska vara med och utforma försvarspolitiken. Om tidskriften Militär Historia hade Bojerud som medarbetare skulle allmänheten indirekt även koppla tidningen till SD ...

Bojerud har tidigare varit vice ordförande i kommunalfullmäktige i Sollentuna, och alltså moderat. Och moderaterna är, som vi vet, inte de som drar sig för att skicka iväg de allt knappare svenska militära resurserna till vanvettiga krigsföretag à la Afghanistan. Krigsdårar med andra ord, allt i syfte att ställa sig in hos Den Store Hövdingen i Washington. Borde inte detta vara synnerligen belastande? Även om Historiska Media publicerar militär litteratur är det väl inte lämpligt att förbindas med ett parti som för en omdömeslös utrikespolitik? Och som har en utrikesminister som gärna viftar med en käpp i nyllet på ryssen?

I radiointervjun framgick att Bojerud hade en laotisk samboende och inte ville sparka ut folk hur som helst från landet. Vill SD frigöra sig från rasiststämpeln är en sådan medlem en framgång.

När jag tittade in på Sveriges Radios hemsida och sökte på Bojerud såg jag att han gjort en utredning om Enbomsaffären och kommit fram till att en av de dömda, Fingal Larsson, var helt oskyldig. En otrevlig gammal politisk affär det där.