Nietzsche, den sjuke

Man behöver inte ha sju års medicinstudier i bakfickan för att konstatera att den här killen inte mår riktigt bra! Nietzsche på väg mot slutet.

I Läkartidningen nr 37 2009 finns en artikel av Joakim Färdow, specialistläkare vid ögonkliniken, Centrallasarettet i Växjö. Jag begriper inte mycket av den, men den handlar i alla fall om teorier om varför det gick som det gick med filosofen Nietzsche. Att han mentalt klappade igenom är klart, men varför? Pappa Nietzsche var krasslig och dog ganska ung, och det kan ha förts vidare till sonen.

Nietzsche plågades alltsedan barndomen av migrän, magbesvär och värk i kroppen. Han led också av en progredierande myopi med tilltagande försämring av synfunktionerna och även av ögonsmärtor, vilket föranledde ett flertal läkarkonsultationer genom åren

Diagnosen under hans livstid var dels en folklig som man kan förstå utan fackkunskaper, samt en som kräver dessa:

I en folkpsykologisk kontext kan Nietzsches mentala problem uppfattas som reaktiva – geniet och sjukdomen kom ur samma källa. Den höga produktiviteten och karaktären av Nietzsches »dystra« och människofientliga filosofi inducerade en mental ohälsa hos författaren.

Neurosyfilis – dementia paralytica – är den diagnos som Friedrich Nietzsche fick vid mentalsjukhuset i Basel. Den nydebuterade demensen ledde, tillsammans med huvudvärksanamnesen och de grandiosa vanföreställningarna, genast de diagnostiska misstankarna åt detta håll

Men var det så enkelt att han blivit galen på grund av skörlevnad? Det finns alternativ:

Det har under många år rått konsensus om att Nietzsches sjukdom var neurosyfilis. På senare år har diagnosen emellertid utmanats av flera andra diagnostiska förslag. Det har bland annat föreslagits att Nietzsche led av en långsamt tillväxande hjärntumör

Det låter ju trevligare med hjärntumör än syfilis. (Om man nu kan prata om "trevligt" i dessa dystra sammanhang!) Artikeln nämner fler tänkbara sjukdomar som skulle kunna förklara Nietzsches sjukdomsbild, inklusive kroppsliga besvär och omväxlande perioder av mani och depression. Vad sägs om

den ovanliga kärlsjukdomen CADASIL – cerebral autosomal dominant arteriopathy with subcortical infarcts and leukoencephalopathy. CADASIL är en systemisk angiopati som drabbar de små artärerna i hjärnans vita substans och som manifesterar sig kliniskt i en neurologisk sjukdomsbild, såsom migrän, stämningsstörningar, ischemiskt cerebrala insulter och demens. Sjukdomen har en autosomalt dominant ärftlighetsgång. En genomgång har visat att Nietzsche väl uppfyller de kliniska kriterierna för CADASIL.

Enligt vad Färdow kommer fram till verkar det mindre troligt att sjukdomen, vad det nu än var, inte påverkade Nietzsches filosofi. Hans idéer var utvecklade innan den brutit loss på allvar. Men om man skall kunna fastställa CADASIL-hypotesen behövs vidare forskning.

Det här hade jag inte haft en aning om, om inte Fredrika Spindler som föreläser om bland annat Nietzsche på Södertörns högskola, nämnt artikeln och fixat en kopia.