Gustavssons synpunkter är i alla fall intressanta. Han tror inte på signalerna att krisen är över:
De kommer från krämarintressen som vill få fart på konsumtionen, icke minst julhandeln, och från politiker som vill bli omvalda nästa år. Men det räcker med att ytligt skumma den internationella kvalitetspressen för att varje dag upptäcka nya tecken på att krisen fortsätter.
Krämare? Jojo, det är en stämpel att kränga dit på månglarna i köptemplen! Det är inte bara "perifera" länder (ur vems synvinkel?) som Grekland, Irland, Lettland eller Ungern som ligger illa till. Även tungviktare inom EU mår fortfarande illa:
Före valet i september försökte regeringen i Berlin låtsas som om läget var under kontroll, förmodligen mot bättre vetande. Nu börjar liken ramla ur garderoben.Miljardförlusterna i den halvstatliga Landesbanken kan illustrera hur tysk politik och näringsliv gemensamt snurrat sig yra i den globala spekulationskarusellen. Desperat försöker nu exempelvis det självmedvetna Bayern sälja sin Landesbank efter tragikomiska förlustaffärer i Österrike och Balkan. I måndags förstatligade Österrikes konservative finansminister en bankfilial för 1 euro.
Rädda vad som räddas kan! Fegisar och pultroner först till livbåtarna! Ja, vad hittar vi i giftskåpet då? Exempelvis detta:
Där finns den inskränkta nationalismen, som säger att Greklands problem inte angår resten av EU. En hållning lika politiskt bisarr och som sakligt vilseledande. Om Grekland överlämnas åt sig själv på vägen mot avgrunden och statsbankrutten blir det med nödvändighet ett gigantiskt problem för hela EU.
En närbesläktad drog kallas nationella subventioner till företag på fallrepet. En dyr beroendeframkallande drog utan långsiktigt positiva verkningar. Detsamma kan sägas om den merkantilistiska protektionism mot omvärlden som föresvävar Nicolas Sarkozy, inspirerad av solkungens finansminister Jean-Baptiste Colbert.
Om man utesluter Grekland ur EU för att de grekiska politikerna tog sig in i EMU på oriktiga underlag, kan det hjälpa? Finns det någon uteslutningsparagraf i EU:s stadgar?
Hänvisningen till Colbert handlar om det som senare ekonomer kallade "merkantilism", en ekonomisk politik som europeiska stater förde från 1500-talet och några hundra år framåt. Om denna ekonomiska modell är bra eller inte beror av vems intressen som skall gynnas. Man försökte få en positiv handelsbalans och ingen arbetslöshet genom att staten satsade på stöd till inhemska näringar, ersätta import med egenproducerat, höga tullar på import och liknande åtgärder. Ibland gick det bra, ibland inte. Ofta lyftes pengar in i näringar som inte hade bra förutsättningar för att lyckas. Det är väl där som "giftet" ligger. Men jag har lite svaga minnen om prat om "nymerkantilism" för några årtionden sedan. Kanske det handlade om USA:s tullpolitik?
Trettio år efter att Margaret Thatcher drev igenom sitt marknadsliberala paradigmskifte verkar pendeln slå tillbaka. I brist på nya idéer lockar giftskåpet med en gammal stark statskapitalistisk cocktail.
Med tanke på att den nyliberala politiken brutit samman, och de borgerliga ledarna knappast har några framtidsidéer att komma med, har de inget annat att göra än att försöka tugga om de gamla uppslagen en gång till. Utan kraftiga statsingripanden fungerar inte systemet, vad än teoretikerna sägaer. Här vore det verkligen läge för politisk opposition och nytänkande ekonomer och samhällsvetare och andra intresserade att gå in och propagera för nya fräscha och giftfritt odlade tankar! En del pekar på Keynes men jag är skeptisk: den typen av lösningar passar i ett samhälle som är industriellt, men hur är det i efterindustriella samhällen? Där kan helt nya infallsvinklar behövas! Och de finns ju naturligtvis.
Men Björn, du måste hänga med. Den nyliberala politiken har inte alls brutit samman. Den här krisen kommer istället att föra oss närmare det nyliberala lyckoriket. Bara regeringarna kan låta bli att gå in och peta i systemet så kommer alla som vill att bli rika och lyckliga.
SvaraRaderaVadå? Återkommande kriser? Javisst, men ur kriserna växer det fram något bättre varje gång så kriser är både naturliga och bra (de rikare har kunnat berika sig ännu mer och fler blir fattigare för varje kris). Det gäller bara att låta sig födas in i rätt samhällsklass så...
Oj, nej visst, så var det inte alls. Nu äntligen får den lilla vanliga människan en chans att skapa sig en förmögenhet, det hade han ju inte under vår kommunistiska era. Jag menar, se bara på USA. Där blev en massa människor stenrika under boomen, och alla var nog inte födda i överklassen! Hade det bara inte funnits klantiga politiker som lade sig i och skapade illasinnade regler, så hade ju exempelvis Madoff inte kunnat straffas. Tänk så påhittig han var och så rik han blev!!
Eller hur det nu är eller var?
Haha, till att vakna på fel sida idag!?
SvaraRaderaAllvarligt talat, det som händer nu är att de gamla teorierna om "kreativ förstöring" inte fungerar så bra längre. När folk kan gå från nedlagda jordbruk till industrier, och när de läggs ner till servicejobb - då fungerar det. Men när dörren smälls igen för vidare utveckling, då blir det knepigt. Antingen bryter vi oss ur den här liberala tvångströjan eller också går vi under.
Beträffande Colbert: Inget land skulle ha varit ett industriland idag om det inte under någon fas av sin utveckling hade bedrivit industripolitik, dvs stöttat sin industri.
SvaraRaderaSå gjorde Holland på 1500-talet, England på 1600-talet, Tyskland och USA på 1800-talet, Japan och Sydkorea på 1900-talet. Och alla andra också, inkl Sverige som var protektionistiskt från Oxenstiernas tid och fram till början av 1900-talet. Ja, längre - branscher som har betraktats som strategiska stöddes ända till EU-inträdet.
Nu är sådant förbjudet, vilket Samir Amin har en klokskaper att säga om, se http://www.monthlyreview.org/1206amin.php
Eftersom gamle Samir är marxist och tar hänsyn till fakta är han väl för jobbig att lyssna till. Dessutom finns ju fina diagram i läroböckerna om utrikeshandelsteori som visar vilka ohyggliga välfärdsförluster som görs om man tillämpar "infant industry"argumentet. Det är ju så att skyddstullar och statsstöd fungerar bra eller dåligt i förhållande till hur smart de tillämpas. De kan hjälpa länder att lyfta sig, de kan hjälpa skumma maktgrupper att berika sig
SvaraRadera- allt efter omständigheterna.
Diagrammen smulas lätt och behändigt av Erik Reinert i Global økonomi, eller dess utvidgade engelska version How rich countries got rich - and why poor countries stay poor.
SvaraRaderaBorde översättas och ges ut på svenska, så det blev lite svårare för liberal vidskepelse att göra sig hörd.