Tankar i statistikvärlden

Jag var inne på Statistiska Centralbyråns hemsida för att kolla hur lång tid man har på sig, om du förstår vad jag menar. Det verkar vara tjugo år ungefär om inget farligt händer. Med andra ord börjar tiden bli knapp om man vill få något gjort.

Här är några andra intressanta siffror jag saxade när jag ändå var där:

• Relativt arbetslöshetstal 8,0 %
  (november 2009)
• Folkmängd 9 331 523
  (31 oktober 2009)
• Konsumentprisindex -0,7 %
  (November 2009 jämfört med november 2008)
• Nationalräkenskaper, BNP -5,0 %
  (Kvartal 3 2009 jämfört med kvartal 3 2008)

Det fanns en tid när Sverige hade fyra-fem miljoner invånare och kunde betraktas som överbefolkat. Nu har antalet fördubblats, och vi lever i ett glest befolkat land i utkanten av ett Europa som är på nedgång. Men nedgång behöver inte betyda mer än att en gammal uttjänt kostym kan bytas mot en nyare och bättre - om man vill.

Att bruttonationalprodukten fallit med fem procent på ett år är ingen katastrof, inte heller att priserna fallit (undrar om det här är tillräckligt för att räknas som deflation?) - under förutsättning att utvecklingen hanteras på rätt sätt. Med andra ord att mänskliga och materiella resurser vårdas och får utvecklas, inte slits ned och kastas bort. Åtta procent arbetslöshet handlar om det senare.

Nu håller SAAB på att ramla och lär väl dra en del annat med sig. Hade Sverige haft en aktiv industripolitik hade SAAB slutat tillverka bilar för länge sedan och satt in folk och utrustning på annan produktion. Men nu är det socialmoderaternas liberala låtgå-politik som gäller, och då gör man inte sådana saker.





Det där med att ha några årtionden kvar (maximalt) på denna planet reser en del intressanta frågor. Exempelvis om jag kommer att få uppleva att Mälaren återgår till att bli en vik av Östersjön. Om en temperaturhöjning av ett par grader leder till höjda vattennivåer på 7-9 meter kommer detta att hända helt säkert. Det räcker nog med att havsnivån höjs ett par meter för att Mälaren som färskvattentäkt är eliminerad.

Lågt liggande områden och stadsdelar kommer att dränkas. Möjligen börjar försäkringsbolagen nu agera hårdare och genom rejäla premier se till att byggande på sådana ställen upphör. Men Hammarby sjöstad och en del liknande ställen i Stockholm ligger ju illa till om vattnet stiger. Men generellt kommer Malmö och Göteborg att drabbas hårdare. - Och detta är ju ett lyxproblem jämfört med vad som kan hända i Bangla Desh.

Nu har det läckt ett dokument som talar om tre graders temperaturhöjning om målen från den där konferensen i Köpenhamn genomförs. Man kan fråga sig vad som blir den verkligen behållningen av Köpenhamnskonferensen? Mindre av "Hopenhagen" men i stället fler steg mot den fascistiska polisstat som är liberalismens logiska slutpunkt. Även om det bästa vore att ge upp och se till att världens klimatpolitik revideras rasande fort är det inte något som står på de storas och mäktigas dagordning. Inte om de inte kan kapa åt sig ännu mer av Jordens resurser under resans gång. En australier (tror jag) säger så här:

the world leaders think political reality is more important than scientific reality ... Somehow they think they are going to be able to outmanoeuvre physics.

Jo, som alla (utom en del på dårflygeln då) är att det här leder till jättekriser. Idag är det egentligen inget problem att föda Jordens befolkning bara maten kommer fram, men klimatförändringar och våldsamma väderomkastningar kan ändra den bilden. Och vem blir då först vid matutdelningen: den magre somaliern eller den småfete holländaren?

Lägg ihop klimatkris med resurskriser, politiska kriser, ekonomiska, teknologiska, kulturella ... alla kan se att för samhällsreformatorer och -revolutionärer, för folk med fräscha tankar (och hårda nypor när så behövs) kan framtidsutsikterna vara lysande. Men det är kanske det som polisinsatserna i Köpenhamn är avsedda att motverka? Vill folk ha förändring skall de lära sig att demokratin åker ut med rekordfart och ersätts av "demokrati" i stället. Vi är redan på den vägen.

Det här är oroande. Jag är optimistisk under förutsättning att det går att ta tag i problemen, men hur mycket rörelse ser man av det i ett Sverige där socialmoderaterna styr? Och de tänker styra hur det än går i valen. För att inte tala om Danmark - there is something rotten i the realm of Denmark! Jag har aldrig trott på snacket om "de gemytliga danskarna" ...

Vi får hoppas på nya revolutionära vågor i Tredje Världen, och att de kan påverka situationen i radikal och nyskapande riktning även i den gamla utlevade industrivärlden (eller före detta industrivärlden kanske man skall säga snart?). Sådant har ju faktiskt hänt förut, och det kan hända igen. Medan Europas och Nordamerikas politiker mest verkar som byfånar eller enfaldiga busar kanske nya ledstjärnor tänds därute.

Hade framtidens ekosocialister styrt Sverige idag hade SAAB kanske redan länge varit en industri som sprutade ut vind- och vågkraftverk, elfordon och annat nyttigt. - Jaja, tiden går, man kanske inte får veta om det här går att lösa och möjligen är det lika bra det.