Det talas om "återhämtning". Det är nästan så man har lust att ta en dikt av Brecht och ändra ett ord bara: "När de talar om återhämtning, lille man, var beredd på att skriva ditt testamente". (I originalet stod det "fred" i stället för "återhämtning".) Krisen är inte slut. Arbetslösheten är hög, folk förlorar fortfarande sina hem, hela ekonomin är i olag och landets ledare är skojare och skälmar. Hur kan något bli bra av det?
Dessutom varnar chefen för Internationella Valutafonden för att krisen kan komma tillbaka.
Dessutom säger han att om det blir en ny kris så vet man inte vad man skall göra, eftersom man redan har tillgripit alla medel som finns. Redan detta att dagens "återhämtning" sägs vara "konstruerad" är ju oroande. Man kan lika gärna säga att här har vi ett hus som inte är byggt på hälleberget, utan på lösan sand (för att citera Bibeln). Den solida ekonomiska grunden finns inte, den har upplösts av nyliberal politik i stora delar av världen. I stället för en fast grund finns ett stort hål där staterna öser in lånade pengar för att i någon mån fylla igen det. Men har hålet någon botten? Är det inte det som Strauss-Kahn egentligen frågar?Den förbättrade ekonomin är nämligen i hög grad konstruerad, varnade Dominique Strauss-Kahn, chef för Internationella Valutafonden, på mötet.
Ekonomin i världen går bättre eftersom företag och privatpersoner vågar handla igen. Efterfrågan ökar starkt.
Men en stor del av ökningen beror på de stora stimulanspaket som regeringarna i de flesta länder satt in som medicin mot krisen.
– Därför vore det förödande om de statliga stimulanserna dras tillbaka för tidigt. Då kan världen kastas ut i en ny kris, säger Strauss-Kahn.
Är det möjligen kapitalismens sista skede vi är inne i? Här öppnar sig möjligheten för alternativ.
SvaraRaderaInte omöjligt. Systemet får allt svårare att hålla ihop och att prestera bra resultat, och det är ett tecken på en djupgående kris. Dessutom borde det vara möjligt att föra fram nya lösningar som är bättre. Det underliga är att de partier som skulle vara "socialistiska" i Sverige slängde socialismen överbord just när den långsiktiga krisen för kapitalismen började bli verkligt märkbar i slutet av nittiotalet.
SvaraRaderaBjörn: Det är i så fall bara helt kongruent med att Sverige slängde det goda förhållandet till Sydländerna överbord just i det ögonblick flera av dem blev en maktfaktor i världspolitiken.
SvaraRaderaDet är en samling dönickar som har styrt landet den senaste generationen.
Det är en intressant observation. Världen ändras och våra ledare springer åt fel håll.
SvaraRaderaDet tog ganska lång tid innan efterkrigstidens system med Bretton Woods m.fl. arrangemang ersattes av dagens internationella världsekonomi (ca 1975-1985). Möjligt att vi får se något nytt, kanske en dos auktoritärt styre med mer eller mindre "demokrati" men med stora likheter med dagens Kina exempelvis.
SvaraRaderaNyckelfrågan kan vara hur mycket substans och hur mycket luft det finns i Kinas nuvarande ekonomiska utveckling, och om missnöjet med regimen tar sig former som den inte klarar av att hantera. Klarar regimen av inre och yttre problem har vi nästa världsmakt på gång, annars blir det tveksamt. Och auktoritära tendenser kommer kanske ändå att växa sig starkare som svar på den galopperande krisen.
SvaraRadera