Några indiska kartor

Det var ett tag sedan jag skrev om Indien, vilket dock inte beror av att det inte hänt något där. Det händer massor av saker hela tiden, även vad det gäller kampen mellan delstaterna och centralregeringen och storkapitalet + andra överhetsgrupper å ena sidan och å den andra sidan stamfolken, maoisterna och underklass i största allmänhet. Vad som däremot kan vara knepigt är att få en samlad bild av skeendet utifrån splittrade mediarapporter. Kanske det hela känns splittrat även för en iakttagare i närheten av det faktiska skeendet: Indien är ju ett oerhört stort och mångskiftande land.





Här är en karta som jag hittade ganska nyligen och som antas illustrera maoisternas inflytande i Indien. Ju mer färg, desto större inflytande. Tyvärr blir inte den här kartan större och läsbarare om man klickar på den, till skillnad mot kartan överst. Å andra sidan är det där med "inflytande" ingen exakt vetenskap. Vad som klart kan urskiljas är "den röda korridoren" som går från Västbengalen ner genom Indien till norra Andra Pradesh. Det är det rödlila området. Inom korridoren finns områden där maoisterna verkligen har total kontroll, men en stor del är förmodligen ställen där man visserligen har god förankring men inte kan röra sig helt ostört.

Ibland brukar det uppges att maoisterna behärskar uppåt en tredjedel av indiska territoriet, I en intervju ger dock en maoistledare en nyktrare uppskattning: tio procent. Redan det är ju ganska mycket i ett stort land. Men nu är det en situation av "nu eller aldrig". Det räcker inte med att kontrollera svårtillgängliga djungelfästen, för att bli framgångsrika måste man ut på slätterna och in i städerna. Detta har uttalats från hög nivå, och dessutom måste man sprida ut kampfronterna för att göra det svårare för staten att slå mot de gamla basområdena.

En del sådana aktioner har vidtagits och lyckats de senaste åren, exempelvis i Västbengalen och Orissa. Där har maoisterna kunnat flytta fram sina positioner, vinna anhängare genom att knyta an till lokala frågor och därmed tvinga myndigheterna att sprida sin uppmärksamhet. Däremot är det, som det framgår av kartan, ganska liten verksamhet i västra Indien. Inga stora zoner med stark maoistisk kontroll finns där, men däremot en rejäl rädsla för att revolutionära tankar skall sprida sig bland stamfolk och arbetare. En del sådant verkar redan pågå, bland annat i den västligaste delstaten Gujarat. Textilarbetare och arbetare på diamantfälten sägs vara berörda, samt stamfolk.

Det finns frågor som inte är av militär natur men som upptar maoisternas intresse. I själva verket är det så att goda maoister (det finns dåliga också) inte ser pang-pang som en huvuduppgift. Det är politiken som skall styra geväret, inte tvärtom. Kan man sänka räntorna på lån som bönderna tar, sätta stopp för sprithandlare eller hjälpa bönderna bygga bevattningsanläggningar är det bara bra. Eller också kan man ta upp små affärsmäns kamp mot stora handelskedjor, bekämpa förorenande industrier eller hjälpa lantfolk som riskerar att förlora sina marker till stora industriprojekt. Kampen är alltså mångfacetterad. I Orissa tog man de kristnas parti mot förföljelser från hindufanatiker, och man har hjälpt stamfolk att få tillbaka stulen jord.

Det är den sortens aktiviteter i alla möjliga sorters frågor som gör att jag undrar i vilken grad en framgångsrik maoistisk rörelse kan hålla fast vid den järnhårda linjen med väpnat uppror och inga förhandlingar. Man kanske kan lära sig en del av möjligheterna genom att se på vad som händer i Nepal (jag kanske återkommer om det).



Här är en karta över den stora delstaten Andra Pradesh, en av de stater i Indien där maoisterna tidvis varit starka men där man nu mest finns i den nordliga delen som kallas Telangana. Och där har det utbrutit, eller snarare återfötts, en rörelse som vill förvandla området till en egen delstat. Detta stödjs helhjärtat av maoisterna. Det skulle bli en folkrik stat, med över trettio miljoner invånare, även om större delen är rejält fattig.

Den här kartan blir inte heller större och tydligare om man klickar på den, men ovanför det vita "Telangana" kan man suddigt skymta namnet "Warangal". Det var någonstans i de trakterna som Jan Myrdal gjorde sitt reportage om guerillan för ungefär trettio år sedan.

Anledningen till att radikalerna stödjer rörelsen för en egen deltstat är förmodligen att Indien är ganska löst sammanhållet. Delstaterna sköter det mesta av sina angelägenheter själva, och poliser och paramilitära trupper kan ofta inte röra sig över delstatsgränserna. Det innebär att gerillagrupper kan slå till i Andra Pradesh och sedan ta skydd i angränsande Orissa, eller röra sig fram och åter över gränsen mellan Västbengalen och Jharkhand för att undvika förföljare. Poliserna får stanna vid gränsen. Med ett självständigt Telangana skulle man få ytterligare en sådan "bra-att-ha"-gräns.

Det finns ytterligare några förslag till nya delstater, och åtminstone ett par av dem ligger i områden som är intressanta för maoisterna redan idag. Sedan finns det rena självständighetsrörelser, varav åtminstone en väpnad grupp i Manipur (delstat längst österut i Indien) säger sig stödja maoisterna. Maoisterna har kontakter med andra grupper uppe i det oroliga nordöstra Indien. I Assam försöker man få nationalisterna att sluta ge sig på invandrare från Bihar.

Ja, nu skrev jag för mycket igen. Men hur är man kortfattad när det gäller ett jätteland? Jag lär återkomma!