Att prata svenska om Afghanistan

Frågan om moraliska argument och "vad man kan säga" kom upp på Afghanistansolidaritets möte igår. Märkligt nog framfördes detta bland annat av Jan Myrdal - är det någon som upplever Myrdal som en person som i alla väder frågar om lov vad han skall säga? Själv är jag inte mycket till mötespratare, men här är några synpunkter i efterhand på vad som kan och bör sägas. Grundtanken är att det handlar om att prata klarspråk och inte tillåta krigsanhängarna att förvirra debatten genom språkliga förvillelser och innovationer som gör att det blir svårare att se klart vad som händer i Afghanistan - och i Sverige.

1. Det är krig som pågår, inte någon illa specificerad "närvaro". Sverige är i krig för första gången sedan Napoleonkrigens dagar, fast det är svårt att förklara varför eftersom de officiella målen är oklara och verkar skifta efter konjunkturerna.

2. Kriget är på USA:s uppdrag, inte FN:s. Svenskarna står under USA:s befäl. (Är det någon som tänkt den befängda tanken att svenska soldater skulle kunna befinna sig i Afghanistan även om amerikanerna inte befann sig där?) Den styrka som svenskarna ingår i bör betecknas som ockupanter.

3. Det finns en klar risk att svenskar kan bli inblandade i handlingar som kan definieras som krigsförbrytelser, antingen bara genom att vara där de sker utan att ingripa eller genom eget aktivt deltagande. Kan man förvänta sig att svenskar kommer att rikta sina vapen mot amerikaner eller andra trupper som begår misstänkta eller uppenbara förbrytelser och försöka stoppa dem? Kommer man att överlämna fångar till andra truppstyrkor som kan misstänkas begå olagliga handlingar mot fångarna? Vad händer med svenskar som angriper mål som bör betecknas som civila, och kan svenskarna urskilja vad som är civila respektive militära mål i ett samhälle som de inte förstår så mycket av över huvud taget?

4. Svenskar blir dödade eller skadade, kroppsligt och själsligt. Detta bör kallas krigsskador. Mentala skador bör också kallas krigsskador och inte döljas bakom en intetsägande förkortning som PTSD, Post Traumatic Stress Disorder. En del kommer att gå igenom kriget utan större problem, i alla fall inga som märks så mycket utåt. Somliga är hårdare drabbade men kan väl lappas ihop så att de fungerar någorlunda i det civila samhället - kanske med hjälp av tabletter och/eller alkohol. Till slut finns den farliga gruppen, en och annan individ som så att säga tar kriget med sig hem och kan explodera i våldsutövning på ett sätt som kan vara väldigt svårt att förutse. Huruvida vi i ett USA-fixerat Sverige också kommer att få en USA-liknande påfyllning av demobiliserade veteraner bland de ordinarie hemlösa är svårt att sia om, men det kan finnas anledning att hålla ögonen på detta också.