"Märkta av slit" säger rubriken, och man kunde säga "märkta av kvinnoslit". Nyporna längst till vänster har planslitits under många års tvätthändande medan de högra är relativt fräscha. Men jag tror att de tillhör samma parti av klädnypor som köptes in någon gång på trettiotalet. Jag tänkte slänga de slitna exemplaren, men på något sätt känns det inte riktigt. De är små vältaliga minnesmärken om många års träget arbete för att hålla hushållet rent och snyggt, de är inget att förakta!
Här har vi en som tar hand om sina grejor och inte låter dem hänga ute i väder och vind. Eller så gjorde de dem på något oförstörligt sätt då.
SvaraRaderaJag måste dock vända mig mot ordet kvinnogöra. Det är nya generationer nu. Inga av mina kvinnor har kunnat laga mat om deras liv hängt på det. Jag städar, tvättar, diskar, lagar mat i betydligt större utsträckning än mina tjejer. Inte för att det vittnar om nån särskild jämställdhet hos mig, att göra allt detta är ändå av patriarkala orsaker. Men det vittnar ändå om att könsrollerna har börjat lukras upp. Om denna utveckling fortgår så minskar traditionell feministisk retorik i effektivitet, det är iaf en tanke jag har. Den feministiska retoriken får inte alienera män som försöker och anstränger sig, de behöver inte känna sig kastrerade av sina egna.
Tja, gick på lite väl om något så trivialt som ironi. Jag förstod ironin, men kunde inte låta bli en bra tirad. :)
Jo, visst är det nya generationer i farten. Jag sköter hushållet alldeles själv och det går hyfsat. Men de här nyporna var med långt före min tid, när gubbarna var mycket hjälplösare i hushållskneget - det var min poäng!
SvaraRaderaGör ett litet konstverk av dem!
SvaraRaderaPå sätt och vis tycker jag de har blivit konstverk genom lång och intensiv användning. Det kan påminna om en trädgren som legat länge i vatten och slipats över stenar i fjällforsarna, och till slut fått en nästan sidenartat grå och mjuk yta!
SvaraRadera