Det må vara så att naturen tycks hångrina åt oss, eller kanske upphäva ett plågat skri, men om man räknar antalet döda och skadade på grund av det isländska vulkanutbrottet så är det ju inte mycket att larma om. Tänk om vägtrafiken skulle hanteras på samma sätt: tänk om blotta misstanken om att olyckor kunde ske skulle medföra att all biltrafik inställdes? (Med tanke på bilen som miljöbov vore det ju inte så illa förstås ...).
Vi har nyss haft den fruktade svininfluensan som orsakade panik men som väl krävde färre offer än en normal epidemi. Minns för en del år sedan när hela kreatursbesättningar slaktades och röken från brända djurkroppar apokalyptiskt steg mot himlen i England - det var när "galna ko-sjukan" var på tapeten. En del dödsoffer krävdes bland människor som ätit hjärnsjuka kor som fått i sig foder som innehöll döda får, men det var ju ingen massdöd bland människor i alla fall. Så var det fågelinfluensan som skrämde slag på folk. Visserligen dör ju fåglar en naturlig död även de, och det var faktiskt ganska svårt att få i sig viruset om man nu inte åt råa fåglar som var smittade, men panik i alla fall ... .
Om vulkankrisen behandlades som en vanlig vägtrafiksituation (man struntar i praktiken i att miljoner människor dödas eller skadas på vägarna varje år) skulle det inte vara någon kris. Frågan är varför risker accepteras inom ett område men inte ett annat? Kan det vara så att om någon försökt uppfinna massbilismen idag så hade myndigheterna slagit till stenhårt och förbjudit just med hänvisning till riskerna? Gamla faror står vi ut med, men inte nya, eller ...? Fundera på varför man i normala länder reagerar hårt på masskjutningar medan de i USA avfärdas med en axelryckning!
Många företag lever på den nåd som heter "just in time". De har inga egna förråd av komponenter för sin tillverkning, utan litar på att komponenterna kommer in till fabriken just när de behövs. Det är ett sätt att krympa kostnaderna. Om dessa leveranser hänger på flyg som inte kommer blir det produktionsstopp. Å andra sidan passar andra affärsgrenar på: radion meddelade nyss att hotellpriserna i Europa rakat i höjden när mängder av folk blivit strandsatta och måste ha någonstans att bo. Det är ju det som kallas efterfrågan och utbud: när efterfrågan på sängplatser ökar fort medan utbudet ökar långsammare så kommer priserna att gå upp på en fri marknad. Skall detta betraktas som dålig moral eller gott sinne för affärer?
Det skall bli intressant att se om någon framöver kan räkna på vad vulkankrisen kostat. Kommer några flygbolag eller andra företag att tvingas i konkurs? Kommer turistnäring på olika håll i världen att drabbas? Kommer konjunkturen i stort att påverkas?
Nice inlägg!
SvaraRaderaTack. Kom ihåg att ta på dig skyddshjälm och benskydd när du går ut!
SvaraRaderaDet var i samband med ett mul- och klövsjukeutbrott 2001 som det panikbrändes en massa kor i UK. (Se http://en.wikipedia.org/wiki/2001_United_Kingdom_foot-and-mouth_crisis.) Inte i samband med galna ko-sjukan i slutet av 1980-talet. Och skälet till hårda åtgärder vid mul- och klövsjukeepizootier har aldrig varit människoliv utan ekonomiska konsekvenser för lantbruket.
SvaraRaderaJaha, var det så det var. Tack för kompletteringen. Minnet börjar väl bli lite risigt, eller också är det helt enkelt svårt att hålla isär alla jäkla larm. Skulle man inte kunna rationalisera och slå ihop alla smålarm till ett stort generellt: "Det går åt h-e med allting!"
SvaraRaderaDetta inlägg kan med fördel kombineras med inlägget om spårtaxi. Det är nämligen så här: När myndigheter på något vis kan bli juridiskt ansvariga för olyckor kopplas det på en enorm säkerhetsapparat. men när man kan skylla på privatpersoner accepteras hur hög risk som helst.
SvaraRaderaOlyckor på vägarna kan man skylla på bilisterna, och tillåta dem. Men olyckor i flyget, och i ett tänkbart spårtaxisystem, kan bara skyllas på den som driver respektive. Därmed blir de oacceptabla. Folk kan ju få för sig att stämma någon - och då ryker en massa pengar. Vilket i vårt system är mycket värre än om folk dör.
Jaha, det var ett finurligt upplägg. Om man förstatligar alla privatpersoner skulle vi kunna få ett samhälle som är helt befriat från risker (men dessvärre helt funktionsodugligt också eftersom ingen vågar göra något). Och om allt privatiseras finns det till slut inte en jäkel som är ansvarig för något (utom möjligen den där odågan "någon" som aldrig vill sköta sina åligganden).
SvaraRadera