Kapital och medborgare

Kampen mellan marknad och medborgare pågår. Så avslutades en ledare i Aftonlövet igår. Där har vi en nyckelfras som jag inte vet om ledarskribenten tänkte hela vägen ut. Men som jag ser det handlar det inte bara om "kamp", det handlar om att kapitalet försöker upphäva själva medborgarbegreppet. Det är klart, formellt kan det leva kvar, som en pappersfras, men i verkligheten ...?

Som medborgare har du rättigheter och skyldigheter som är likvärdiga vare sig du är rik eller fattig, man eller kvinna, etc. Men den sortens rättigheter är inte förenliga med vad kapitalet vill ha. Kapitalet erkänner inget fosterland, det erkänner bara sin drift att föröka sig själv i all oändlighet. Medborgaren står i vägen för kapitalet, det kapital som erkänner konsumenter som kan betala men inga andra. När kapitalet försöker riva gränserna inom Europa talas det visserligen om ett suddigt "EU-medborgarskap", men detta förefaller inte vara värt så mycket. I alla fall inte så fort det kommer stridsfrågor där kapital står mot medborgare. Nu är det Grekland som står i blickfånget, spekulanter och skattefuskare skall skyddas medan den vanlige grekiska medborgaren skall slås ned i skoskaften och anklagas för slöseri. Men kapitalets strid mot medborgarskapet känner naturligtvis inga gränser, det har pågått länge - även i Sverige.

Medborgarna kan själva hjälpa till att stjälpa det samhällsbygge som skyddar dem genom att behandla samhället som ett smörgåsbord, genom att ta till sig det som man själv verkar tjäna på kortsiktigt och förkasta det andra. Det handlar ett debattinlägg i samma tidning om. Skribenten Martin Ezpeleta kritiserar de omogna figurer som beter sig som

pubertetsarslen, som gapar ”A men, låt mig va ifred” med sprucken målbrottsstämma när ni vill ut och festa, men lägger er i fosterställning i statens säng för att sova bort baksmällan. Men vad många av de här finniga tonåringarna inte verkar förstå är att den ökade individuella friheten inte är gratis. Att valfrihet innebär alltid att några bara får välja det som blir över. Att när politiker säger att skattesänkningar ger större rättvisa så ljuger de bara. Att när staten drar sig undan, lämnar den ett tomrum som ingen kan fylla. ...

Konsekvenserna av den statliga reträtten är komplexa och nästan omöjliga att förutspå. Men jag tror att de kommer att bli dramatiska.

Jag är övertygad att – precis som en fjärils vingslag kan starta en orkan på andra sidan havet – så kan något så oskyldigt som att välja en flashig friskola bidra till en framtida ökade våldsbrott på andra sidan av det sociala havet.

Jag kan inte bevisa det. Men inte heller bli motbevisad.

Men vad man kan vet är att individer i samhällen med stora sociala skillnader och utanförskap är mer våldsbenägna än individer som lever i rättvisa samhällen med små inkomstskillnader.

Vill man vara petig kan man påpeka att bland annat kriminella strukturer eller religiösa grupper fyller ut tomrummet. För det kommer inte att bli några tomrum. Skall den sociala servicen i vissa förorter skötas av motorcykelgäng, knarkhandlare och religiösa stiftelser som finansieras från Saudiarabien? Eller bara av Frälsningsarmén?

Det finns en liberal idé om att om var och en gör det som verkar bäst för honom eller henne så kommer slutresultatet att bli bra för hela samhället. Tanken i sig kräver ett samhälle där det redan råder absolut jämlikhet. I ett samhälle med ojämt fördelade resurser kommer det inte att fungera. Liberalismens fria konkurrens drar mot ett samhälle där friheten upphävs för de flesta av (de före detta) medborgarna.

Kampen mellan kapital och medborgare är kampen mellan diktatur och demokrati. På vilken sida står du?