 |
| Vi går ner och går inte ner i samma flod. Vi finns och vi finns inte. |
Inledningsvis ett citat från den grekiske filosofen Herakleitos, även känd som "den dunkle". Men vad han säger är klart nog: världen förändras. Vi kliver inte ner i samma flod två gånger. För när vi gör det den andra gången så har vattnet vi befann oss i första gången redan runnit vidare, och nytt vatten har kommit, även om floden i sig ser likadan ut. Och vårt liv är i ständig förändring, det är något som pågår så länge vi lever.
Somliga försöker dock få stabilitet i tillvaron. Denna reklamskylt fotograferade jag på tunnelbanan i morse.
Skulle guld vara säkrare? Finns det guld nog för att tillfredsställa alla säkerhetsivrare, eller kan det möjligen vara så att den verkliga mängd guld som ligger till grund för guldspekulationen är betydligt mindre än de pengar som spekulanterna öser in just i den nischen - kan det möjligen finnas en bubbla här också? (Och så är jag generellt undrande när reklam av den här typen dyker upp i plebejiska sammanhang som tunnelbanan. Har de riktiga spekulanterna redan börjat ana oråd och drar till andra grönare ängar, kanske efter att först ha sålt av sina dubiösa guldinnehav?)
Historien förefaller inte vara stabil. Kriser kommer och går. Här tar jag och kopierar in en del av vad min trogne läsare Jan skrev i en kommentar till föregående inlägg, för här ges stora och intressanta historiska vyer. Han hänvisar till Carlota Pérez' Technological revolutions and financial capital, samt en presentation som går igenom ...:
... de fem teknologiska skiften vi har haft sen 1700-talet och visar att de gick till på ungefär samma sätt. Kopplade till vart och ett var en period strax efter de revolutionerande innovationerna med sanslös spekulation och övertro på deras möjligheter, varefter politiska reformer såg till att spekulationen upphörde och tekniken kunde tas fullt i bruk.
...
Vad som än händer kommer antagligen tekniken att tämjas och bubbelekonomin att upphöra, det har den gjort tidigare. Men inte av någon av de aktörer som finns nu, uppenbarligen.
Eller också... Enligt Pérez har det bara tagit ca 20 år efter den revolutionerande nya tekniska uppfinningen tills förhållandena har ordnat sig. Men nu har det gått 40 år sen mikroprocessorn uppfanns och ännu har ingen sett ens början på bubbelekonomins slut. Kanske har Immanuel Wallerstein rätt när han säger att kapitalismen har uttömt sin kraft och bara kaos återstår tills vi hittar på ett nytt system?
Det lät riktigt revolutionärt på slutet. Eller om vi tar den gamla ramsan "socialism eller barbari". Men för att inte tappa ämnet helt för det här inlägget: den fråga man kan ställa sig är om det går att lära av historien. Kan några tidigare cykler av tekniska språng som alla urartat till spekulation och krasch, men som lösts till slut, lära oss något om framtiden? Pérez själv verkar av presentationen att döma vara helt klar över att förhållandena ändras och att vi har olika vatten runt fötterna varje gång vi kliver ner i floden, men kan man tänka sig ett alternativ där floden torkar ut, byter lopp, elimineras av ett vattenkraftverk, förvandlas till ett otrevligt myggförpestat träsk ...? Det kanske kommer ett läge där vi inte ens kan låtsas att det är samma flod vi badar i. Och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt alternativ.
Tacka vet jag tulpanlökar. Det måste väl ändå vara en säker investering. Kanske något för en PPM fond att specialisera sig på.
SvaraRaderaJa, det är väl bortåt trehundra år sedan förra tulpanhajpen, så det kanske kunde vara läge för en repris!
SvaraRaderaNja IT-bubblan sprack väl ungefär 10 år sedan och även om mikroprocessornn inte var direkt skyldig så var den indirekt medverkande.
SvaraRaderaSedan skall man inte glömma att gamla bokföringsregler som inte fungerade i snabba teknikskiften hade en stor del av skulden
Eldorado
Dels fanns det bokföring, dels "kreativ bokföring" (skojeri, alltså), och det lär fortsätta så länge det finns möjlighet att skapa bubblor och tjäna på det.
SvaraRaderaSkojeri finns alltid Björn, men bubblan uppstod delvis pga av bokföringslagen.
SvaraRaderaFå se om jag kan förklara mig på ett bra vis.
Den snabba teknikutvecklingen inom internet och mjukvara gjorde att avskriningslagen inte fungerade som i gamla tider.
Låt oss säga att du och din kompis konstruerade ett bloggverktyg som var en fantastisk produkt. Företaget A tyckte att det blir världens hit på marknaden och dom betalade fantasisumman 1 miljon för er ide.
Tillgången är immateriell och hamnar därför i bokföringen under tillgångar som goodwill. Avskrivningen skulle enligt lagen göras på 5 år, vilket funkat hyfsat bra i gammelteknikens värld.
Så efter ett år tar företaget A upp goodwill tillgången på 800.000, helt som det skall vara.
Under det året har två ännu smartare personer uppfunnit ett nytt bloggverktyg som med råge slår er gamla lösning och den nya produkten sopar banan med allt annat på marknaden. Tillgången som företaget A har på goodwillsidan är värdelös, men bokföringtekniskt är det en tillgång...En bubbla alltså. Resten är nog förutsägbart, på pappret fanns substans men inte i verkligheten.
Numera är lagen ändrad, företaget är skyldigt att värdera sina goodwilltillgångar med jämna mellanrum och ange en realistisk tillgång.
Det jag vill belysa är att det är svårt att ha uppdaterade lager i ett samhälle som förändras fort, och det är inte alltid bara skoj och bedrägeri bland företagare som skapar bubblor.
Eldorado
Jag tror jag förstår tanken: i en bokföringsmiljö som var avpassad till en mekanisk verkstad som hade maskiner samt ett förråd av skruv och mutter stoppade man in fluffiga ideer, varumärken och sådant som bara är luft och vars "värde" kan ändras blixtsnabbt. Men man behandlade fluffet som om det vore skruv och mutter. Och det ibland på ett väldigt fantasifullt sätt.
SvaraRaderaEn miljon var väl billigt?
De gamla bokföringsreglernas dåliga anpassning till den tekniska verkligheten var kanske ett exempel på den dåliga anpassning Pérez talar om. Men bara ett litet ett.
SvaraRaderaFör vi har haft såna här bubbelekonomier i skiftet mellan två tekniska paradigm åtminstone fem gånger förut. Enligt Pérez beror det på att den nya tekniken i början är så fabulöst lönsam att finanskapitalet får sin känsla för normalitet helt förryckt. Och när verkligheten inte riktigt stämmer överens med förhoppningarna drar man sig inte för att fuska.
Först drabbas man alltså av en skuldkris - man har lånat ut för mycket pengar som man inte har en chans att få tillbaka.
Och sen drabbas man av en pyramidspelskris - eftersom man fuller väl att man inte har en chans att få tillbaka pengarna har man lurat andra att ta risken.
Där brukar det vara slut, och förnuftigt folk träder till och röjer, genom att skapa institutionella förhållanden där den nya tekniken kan utnyttjas förnuftigt. Men så verkar det inte vara den här gången. Allt som händer är att vi får fortsätta betala till bubbelekonomin. EU kräver t.ex. nedskärningar så att ytterligare medel ska kunna slussas in i bubbelekonomin.
Det oroar mig. För det betyder att dom inte upplever oppositionen från de direkta producenterna som allvarlig nog.
Den dubbla italienska bokföringen har funnits långt innan den första stora spekulationsvågen slog till. Men det är ju en jädrans skillnad att sköta sin bokföring i riktiga böcker, med hjälp av gås- eller stålpenna och bläck, respektive att allt registreras i datorer och kan förvandlas till bokslut en gång i kvarten om man så önskar. Det tog liksom lite längre tid förr, och ekonomiska krascher bland spekulanterna behövde inte nå ut till precis hela samhället.
SvaraRaderaJag håller med: det är oroande när "ansvariga politiker" ställer upp och försvarar spekulanterna genom att låta andra betala deras notor.
Jag tror inte at uppblåsta balansräkningar som höll företag flytande är hela förklaringen. Det är en sak att de med uppblåsta värden kan undvika konkursen när det blir för lite kapital en annan att marknaden köper de uppblåsta balansräkningarna. Banker och placerare värderar vanligen själva om skruvarna och muttrarna, webbverktyg etc kommer att gå att avyttra.
SvaraRaderaVar kommer alla pengar ifrån som jagar upp priserna i bubblorna?
Scott Pelley (60 minutes): “Is that tax money that the Fed is spending?”
Ben Bernanke: “It's not tax money. The banks have accounts with the Fed, much the same way you have an account in a commercial bank. So, to lend to a bank, we simply use the computer to mark up the size of an account that they have with the Fed.”
Jag har för mig det var the Economist som gjorde en bedömning efter it krashen att en biljon dollar hade investerats i tele och it-marknaden utan synbart resultat. Den minnesgode kommer ihåg till vilka fantasibelopp som mobillicenser auktionerades ut. Med denna kunskap har de nyliberala politikerstollarna till höger och vänster i denna dag som i dag är mage att sälja ut vår gemensamma egendom med motiveringen om den effektiva marknaden som alltid allokerar rätt. Jag skulle tro att det är närmast omöjligt att hitta någon offentlig verksamhet i något demokratiskt land som ens avlägset varit i närheten av ett sådant slöseri.
Sen påstår man att teleavregleringen varit en sådan succé. Det är nu inte den privatiseringen som gjort det relativt billigare utan forskning och framsteg som givit oss datorer. Vad som tidigare var en gigantisk mekanisk anläggning med tusentals om inte tiotusentals eller fler mekaniska attiraljer som kopplade om i televäxeln kan nu förmodligen skötas av något som är inte är värre än en bra hemdator. På den tiden ockuperade ett samtal från Malmö till Stockholm en egen kopparförbindelse, i dag kan man även på en gammal vanlig kopparledning låta flera svamla huller om buller. Har för mig att det är framstegen inom kvantfysiken som varit en viktig del i detta.
Björn: de nådde ut till hela samhället. Kommer du inte ihåg Kreugerkraschen?
SvaraRaderaMiljoner, miljarder och biljoner snurrar nu för tiden så man varken vet ut eller in vad som är mycket eller lite.
SvaraRaderaJämförelse:
1 miljon sekunder 12 dagar
1 miljard sekunder 32 år
1 biljon sekunder 31 700 år
Jan, nej, det var före min tid, så gammal är jag inte!
SvaraRaderaNoteringen om det privata slöseriet är intressant, för det strider mot teorin om perfekt fungerande marknader. När spekulationen exploderar torde det vara för att regleringarna är svaga eller inte genomdrivs, vilket faktiskt innebär att vi har en marknad som blir galen trots att den rätt mycket påminner om just den perfekta marknaden.
De "bestörta ekonomernas manifest" har också några rader om marknadens påstådda förmåga att allokera: http://www.paecon.net/PAEReview/issue54/Manifesto54.pdf
SvaraRaderaBjörn, jo en miljon var billigt och ingen fantasisumma i sammanhanget.
SvaraRaderaJan, jag gillar liknelsen pyramidspel eller kanske lämmeltåg. Skillnaden på företeelserna är att i pyramidspelet är man medveten om att man måste dra sig ur i tid. Vi små lämlar fattar inte när stupet kommer.
Teckentydaren, jag har inte sagt att det var hela förklaringen, men en del berodde på detta. Du har en övertro på bankerna och placerares kunskap om IT företag. För inte länge sedan partade jag med en erfaren placera som medgav att inget av det han lärt sig i 40 år stämmer nuförtiden. Hans instrument var tekniska kurvor på börsutveckling genom tiden och menade att botten var nådd och det var köpläge. Två veckor senare öppnade sig botten….
För att bedöma ett företag är det inte bara balansräkningen du skall granska. Det är produkten och dess förutsättningar på marknaden. Samtidigt måste du kunna deras konkurrenter och deras produkter. När du gjort EN sådan undersökning så inser du att vare sig banker eller placerare har kompetens eller resurser att göra detta på alla företag de placerar pengar i.
Pengarna från mobillicenserna gick direkt i skattekistorna i respektive land. De såldes så dyrt att operatörerna hade inte pengar att bygga ut näten. Det pratas ofta att gemensam egendom reas ut, men här var det sannerligen tvärtom.
Avregleringen av telemarknaden har varit en förutsättning för teknikutvecklingen. Tidigare satt teknikerna (vansinnigt duktiga på befintlig teknik) och dikterade exakt hur lösningen skulle vara enda ned i minsta detalj. Leverantören räknade fram ett pris och affären styrdes av politikerna som betalade och skickade räkningen till oss konsumenter. Det fanns ingen anledning att ta fram billigare lösningar. Det finns det idag med fler operatörer på marknaden
Eldorado