Man vill framstå som bättre ...

Är det krig så tar man livet av motståndare. Möjligen tror en dataspelsgeneration något annat, men i riktiga krig är det riktiga lik som ligger där på marken. Fast det tycks finnas viss motvilja mot att offentliggöra antalet. Kan det möjligen bero av att svenskarna i Afghanistan befinner sig i ett läge där man inte vet vem man skjuter på alla gånger? Stora delar av landet befinner sig i uppror mot ockupanterna, men det är inte en uniformerad och centraldirigerad motståndsarmé man möter - det är just ett folk i uppror. Kartor från FN uppges visa hur de "säkra" zonerna i Afghanistan raskt krymper. Aftonlövet skriver:

Enligt Genèvekonventionen är de inblandade parterna skyldiga att utan dröjsmål göra allt de kan för att söka upp sårade och dödade efter striden. Men många gånger struntar de svenska trupperna i reglerna eftersom det anses för farligt.

Enligt en person med insyn är uppgifter om dödade särskilt känsliga för de svenska styrkorna eftersom de helst vill framstå som ett slags hjälparbetare.
– De vill uppfattas som hyggliga personer som ser till att flickor får gå i skolan, inte som soldater som dödar, säger källan.

Är det sådant som också kan kallas "livslögn"? Att framstå i bättre dager än vad man förtjänar? Att vara "en slags hjälparbetare" i stället för en riktig hjälparbetare, alltså sådana som definitivt inte vill ha soldater från USA och dess underlydande stater klampande omkring i närheten. Och det där med internationella konventioner ... svenskarna är ju underställda en makt som inte alltid har så stor respekt för just internationella konventioner.

 Lästips: Afghanistanbloggen och Afghanistan.nu