1. Den antinazistiske prästen Martin Niemöllers dikt om hur "de" tog än den ene, än den andre, men "jag" reagerade inte eftersom "jag" inte tillhörde dessa grupper - och när "de" kom och tog "mig" fanns det ingen kvar att försvara mig, samt
2. en dumvulgär journalist vid namn Siwe som hördes på radion och kunde ses som tidningskåsör under det dumliberala nittiotalet.
Vad med Siwe? - Jo, hon var (på sitt vulgära sätt) ute efter "medelklassen", som jag antar i själva verket bestod av innerstadsknegare, möjligen lite bättre avlönade, som kunde ta del av kommunala nyttigheter. Det var fult, de var bortskämda. Och detta framfördes på ett sätt som väl skulle få lyssnaren eller läsaren att tänka på en städtant med huckle och slabbig städrock som utgjuter sig över de som har det för bra ställt. Jag minns inte så mycket detaljer av nittiotalets omgång, men jag tror själva grundidén kom upp till ytan igen i den där artikeln i Svenskan. Skall vi köra något som ser ut som en förklaring av just denna grundidé:
Medelklassflirten får ha en gräns. Om medelklassen vill ha kommunalt subventionerade äventyrsbad att bubbla i på helgerna, måste medelklassen få höra att det kommer de inte att få förrän skolan och äldrevården har de resurser som behövs inom ramen för det samlade skattetryck som är rimligt. Bubbla får man göra på sin egen bekostnad.
Till det här kan man göra flera reflexioner:
1. Det är färdigflirtat med arbetslösa, sjuka och liknande grupper för länge sedan. Samma gäller fackföreningar och ordinära arbetare och tjänstemän. Nu riktas strålkastarna mot "medelklassen" som vältrar sig i en oförtjänt lyx. Den skall allt få sig en riktig ...
2. Medelklassen är bortskämd och vill ha kommunalt subventionerade lyxaktiviteter.
3. Dessa aktiviteter betalas av kommunalskatter som medelklassen gör sitt bästa för att undkomma. På sina håll betalas i stället en del löpande utgifter i kommunerna genom att man säljer ut den gemensamma egendomen. Det är ju bara ett sätt att skjuta problemet framför sig ett tag, innan den kommunalekonomiska krisen slår till. Vad gör man när kommunalskatten är låg men inte mycket finns kvar att sälja bort?
4. Fundera på den här gummiparagrafen: "... förrän skolan och äldrevården har de resurser som behövs inom ramen för det samlade skattetryck som är rimligt." Där får man anledning till flera funderingar.
5. Är det verkligen bara "bubbelbad" det gäller, eller finns det annat man är ute efter? Nacka gör sig av med de kommunala biblioteken, vad kommer i nästa omgång?
6. Vad är "rimliga" resurser i organisationer som sitter i ett permanent strypgrepp för att kosta så lite som möjligt (men ge maximala vinster till privata ägare)? Och är det inte så att marknadsliberalerna anser att så mycket som det någonsin går, fram till gränsen för fattigvård (kallas även "välfärdens kärna"), skall betalas av den enskilde direkt ur dennes tillgångar? "Rimligt" blir en ynklig minimistandard, resten får man betala själv med privata försäkringar. Att detta ur flera synpunkter är ekonomiskt vansinne (såväl privat- som nationalekonomiskt) torde marknadsliberalerna inte bry sig om, får de bara in "privata aktörer" i verksamheten så antas det bli bra.
7. Om de kommunala nyttigheterna inskränks och var och en själv får betala mycket via plånboken i stället för lite via den kollektiva skattefinansierade omvägen kan man tänka sig att viljan att betala kommunalskatter och ställa upp för det offentliga minskar ännu mer. Det är samma resonemang som gäller socialförsäkringar i förhållande till privata lösningar - försämrar man det generella skyddet i försäkringarna minskar den allmänna viljan att ställa upp för dem, och försäkringsbolagen kan tjäna storkovan på de som har råd att försäkra sig själva. Att det i slutändan blir dyrt såväl för den enskilde som samhället kanske inte spelar någon större roll?
8. Nej, det här går inte ihop, men jag undrar hur många medelklass-tomtar som fattar det när de sitter i sina bubbelbad? De har nog inte fattat att den som idag plundrar den fattige medborgaren, och kommer undan med det, kommer att vända sig mot fetare byten i morgon. De har nog inte uppfattat den djupa sanningen att kapitalet har inga vänner, det har bara intressen - och nu kommer vi in i ett skede där även medelklassare inte är så intressanta längre.
9. Men tydligen är medelklassen dum i huvudet som inte förstår sina egna intressen. Artikeln citerar den gamle konservative tänkaren Edmund Burke som talade till sina väljare: ”Jag försvarar era intressen mot era åsikter!” Tur att det finns några som vet bättre än det dumma folket! Tja, medelklassen fattar väl illa då, men man kan undra vilka åtgärder som kommer att vidtagas om den ändå börjar inse att den skall klämmas åt som om den bestod av socialfall?
När det sådana här saker började resonerade man även om som de gjorde i USA att ha det företagsanknutet med sjukförsäkring, pensioner etc. Men Myrdal och de som då hade hand om det stora partiet kom fram till att det var ett dyrare sätt att lösa det på, det blev billigare med kollektiv offentlig lösning. Men i USA var den vägen i stort sett politiskt omöjlig.
SvaraRadera”Att detta ur flera synpunkter är ekonomiskt vansinne (såväl privat- som nationalekonomiskt) torde marknadsliberalerna inte bry sig om, får de bara in "privata aktörer" i verksamheten så antas det bli bra.”
Varför spela med i nyliberalernas charader? Under alla dessa år som de stärkt sina positioner borde det väl ha framgått att de inte är ute efter att offentliga nyttigheter ska bli bra. Det är väl mer än klart och tydligt att de vill ha så lite offentliga nyttigheter som möjligt, minsta möjliga gemensamma sektor i vart fall för folkflertalet, de vill bara ha den hårda kärnan som försvarar deras intressen. Den hårda kärnan av de nyliberala klasskrigarna är förstås inte ”dum i huvudet” utan förstår att man kan inte gå på i ullstrumporna om typ nattväktarstat då det är allt för uppenbart att det inte ligger i folkflertalets intresse.
Varje gång man går med på att det på minsta sätt skulle handla om att slakten på det gemensamma skulle vara frågan om att göra det bättre har de vunnit ytterligare en delseger.
”Men tydligen är medelklassen dum i huvudet”
Tja det är väl knappast någon nyhet, medelklassen är inte klokare än någon annan grupp, de har bara tillägnat sig det rätta språket och vissa färdigheter för att framstå som lite ”intelligentare” än de lägre klasserna, de sätter dessutom normen för detta. Den genuina dumheten är nog lika utbredd i alla klasser. Graden av utbildning verkar inte heller hjälpa, få är de som blir bildade i en genuin mening av en myckenhet utbildning dessutom är de flesta idag mest högt specialiserade inom något område. Men inte sälla tror de själva att det gör dem till kloka inom alla möjliga andra områden. Typ läkare som med stöd av sin läkarexamen kan uttala sig om alltmöjligt som lite förmer med hjälp av nämnda examen.
Förr var idioter ofarliga, nuförtiden har de en massa utbildning också och är livsfarliga.
Kan man inte köra det här upplägget: ingen vill ju bli utpekad som dum. Följaktligen förklarar man högt och tydligt att alla som ställer upp på nyliberalernas vansinnigheter är helt tiltade i roten. Och då måste ju alla förstå att de måste förstå, om du förstår vad jag menar?
SvaraRadera