Men många försöker ju, med varierande framgång, ta sig fram rälsburet. De kanske skulle ta en titt på Tågupproret, vars initiativtagare är Miljöförbundet Jordens Vänner, Järnvägsfrämjandet SEKO Södra och SEKO Mellannorrland, och skriva på namninsamlingen. Kraven är:
-Öka stödet så att Trafikverket kan klara järnvägsunderhållet året runt.Jag är fullt övertygad om att regeringen aldrig kommer att vika sig för extremistkrav om att järnvägen skall fungera. Folk får väl anpassa sig, ta med varma kläder, extra proviant och vad som kan behövas om man hamnar på ett stillastående tåg långt borta från civilisationen! Jag hoppas däremot att fler organisationer hoppar på och stödjer kampanjen. Vi kan nog lita på att den så kallade oppositionen inte kommer att kunna göra så mycket av att kommunikationerna klappar ihop, för vilken trovärdighet har den idag? Nej, det här är ett område där folkliga rörelser utanför partierna kan göra sig gällande och driva på.
Minst 8 miljarder kr per år behövs enligt verkets egna beräkningar.
-Öka järnvägsinvesteringarna kraftigt. Det behövs både nya snabba banor och
ökad kapacitet på spåren i hela Sverige. Inga linjer ska läggas ner.
-Stoppa avregleringen som splittrar ansvaret och försvårar resandet. Samla
ansvaret för underhåll, utbyggnad, stationer och verkstäder hos Trafikverket. Avskaffa vinstkravet och ge SJ ett tydligt samhällsuppdrag, nämligen ökat tågresande i hela Sverige.
Det märkliga är att så få styrande är medvetna om vad en fungerande infrastruktur betyder för ett lands ekonomi och möjligheter att utvecklas och att de inte inser vad de dysfungerande transportsystemen kostar landet.
SvaraRaderaOm de tittade bara lite på Afrika ex. skulle de kunna drabbas av insikten varför Afrika inte har utvecklats så snabbt och varför Afrika inte är någon drömmarknad för amerikanska och europeiska varor. Det är inte så lätt att kränga kylskåp och frysar till folk som saknar både elektricitet och pålitiga fraktvägar.
Men det är kanske att tilltro dem lite för mycket tankeförmåga. Eller så vet de att det inte spelar någon roll för deras del om Sverige halkar ner i en ren U-landsposition. Det har alltid funnits urrika människor även i de fattigaste länderna och de har en uppsjö av billigt tjänstefolk omkring sig.
Passivitet verkar vara en viktig post på regeringens prioritetslista, men det ingår som en delpost i det större liberala projektet. Om ingen gör något kommer allt att gå av sig själv, ingripanden är bara av ondo.
SvaraRadera