Gästinlägg

Jag har lite dåligt med tid att skriva just nu men fick tacksamt nog ett förslag på gästinlägg som är orsakat av min tidigare bloggpost här, som i sin tur är orsakad av etc. etc... . Kaj som säkert heter något annat har invändningar mot min negativa syn på vissa saker. Han skriver:

Min positiva uppfattning om de gatustrider som ägt rum runt om i landet grundar sig i dessa möten med folk och på att jag tror att "välfärdssamhället" är ett uttryck för de eftergifter som monopolkapitalisterna har gjort i skräcken för revolutionen och revolutionärerna i Sverige och internationellt. De kommer inte upphöra med de våldsamma attacker som de har gjort på våra rättigheter de senaste 20 åren utan ett väldigt och för dem hotfullt motstånd (och självklart i förlängningen krävs ju det borgerliga samhällets krossande). För första gången talade Sveriges samlade elit om "det inre hotet" förra året på Folk och Försvars årskonferens. Det är just dessa unga och modiga proletärer som de pratade om.

Och här kommer själva texten:

En promenad i Rinkeby i juni 2010

    Vi tog en promenad i Rinkeby några dagar efter de stora gatustriderna med polisen i början av juni. En bit från centrum träffade vi en grupp unga män som vi pratade med en stund med innan vi blev avbrutna av polisen. Några av dem hade varit på plats när gatustriderna utbröt och de berättade att det under kvällen varit bal i en lokal och att 4 personer försökte komma in. En väktare ringde då till polisen som kom dit. Någon hade en hund utanför lokalen som skällde och polisen drog pistol, sköt och viftade med den mot några barn. Mycket folk, som undrade vem som sköt, började strömma dit. Folk blev helt berättigat arga eftersom poliserna hotfullt viftade med pistol bl.a. mot barnen som var på plats. Så började upproret som nästa dag tilltog i styrka. Totalt cirka 200 poliser var i Rinkeby samtidigt för slå ner upproret. Överklasspersoner eller deras vänner klagar ofta på att brandkår och ambulans attackeras. De vi talade menade att upprorsmännen medvetet valt att inte attackera ambulans och brandkår under dessa strider. 

        Terror. Vid ett tillfälle hade 6 poliser kidnappat en kille och slått honom uppe i skogen. Det är historier vi hört förut bl.a. i Gottsunda i Uppsala. Poliserna tillämpar en form av terror. De väljer ut vissa personer som de misshandlar i grupp på en avskiljd plats. I Gottsunda körde de ut en kille till en sopstation mitt i natten och ställde sig bakom honom och slog honom i bakhuvudet. Till killen i Rinkeby sa de när de slog honom: "-Nu är du inte så tufff längre". Efter det låste de låste in honom i arresten i 6 timmar. 

    Vi frågade dem om de inte tycker det är obehagligt med de ungdomar med speciella jackor som jobbar åt polisen och rör sig i Rinkeby. Vi fick till svar att "de är kompisar". Han var inte orolig för att de skall tjalla. En del av dem kanske inte tjallar men några gör antagligen det tror vi. Det borde ju en av anledningarna till att polisen har rekryterat dem.

    Plötsligt blev vi avbrutna av en polis som i sedvanlig arrogant och upplåst stil kommer fram och ställer fräcka frågor. Man kunde nästan ta på det ömsesidiga klasshatet. Det finns ingen försoning, poliserna hatar verkligen de här unga männen. Staten är de rikas verktyg för att hålla massorna i schack. Polisen är den del av staten som mest aktivt försöker göra det jobbet. Man möter samma förakt i Danderyd som i snutbil nr 2015. Polisen har inget existensberättigande, det är massornas tur nu.

    Vi lämnade platsen och gick in mellan husen där vi träffade en kvinna som har en son i övre tonåren. Hon berättade att hennes son inte fick några jobb trots att han har bra betyg och att ungdomarna i allmänhet inte har några jobb. "Kommunen erbjuder inte ungdomarna jobb som de gör i andra kommuner", "Ingen bryr sig om ungdomarna, de går sysslolösa, det kommer att bli värre (mer uppror), ni har inte sett någonting än.". "Ambulansen fungerar inte likadant här som på andra platser, de kommer inte och om de kommer tar det lång tid". Vid en fest hade en kille blivit allvarligt sjuk men ambulansen kom inte. De "hittade inte dit", sa de. Jag har pratat ambulanssjukvårdare i södra Sverige över en öl. Sällan har jag möte så mycket förakt mot befolkningen i förorterna i allmänhet. Om den personens attityd är vanlig bland de andra så förstår man verkligen varför de ibland blir attackerade.

    Strax därpå gick vi ner mot centrum där vi talade med några män i 30-årsåldern. En man var orolig för att hans syskon skulle få svårigheter p.g.a. upproret men han upprepade många gånger att upprorsmännen hade ett syfte med vad de gjorde "-att de skall få det bättre". Polisen trakasserar ofta ungdomar genom att stoppa dem och fråga dem efter legitimation. De sa att folk håller ihop i Rinkeby oavsett bakgrund och att det inte känns som de är en del av "det svenska samhället". Vidare sa en man att: "det känns inte som vi är en del av arbetarklassen, vi är värre". Han menade att eftersom de inte har arbete så är de längre ner i samhället än arbetarna. "Skriver man (när man söker jobb) att man är från Rinkeby är det kört, då tror de att man är kriminell.". Arbetsförmedlingen och Socialförvaltningen har flyttat från Rinkeby till andra sidan Järvafältet, så vill man komma dit om man har socialbidrag så får man promenera ett par timmar fram och tillbaka eftersom SL-kort inte längre ingår i "socialbidragsnormen".  Vidare sa de att "det är de kriminella som får hjälp", de som har varit kriminella får jobb och löner genom olika projekt. 

    Vi satte oss ner tillsammans direkt efter diskussionen vid centrum och tecknade ner så mycket av berättelserna vi kom ihåg. En lärdom vi har dragit är helt hopplöst att försöka anteckna vad som sägs samtidigt som man deltar i en diskussion, även om man inte själv pratar för tillfället. Vi kommer tillbaka med fler rapporter från modets och hjältarnas Rinkeby.

Vad gäller den politiska nivån hos de mer avancerade upprorsmännen kommer den till uttryck här:

http://www.youtube.com/watch?v=z-7CAG9BQc8

http://www.youtube.com/watch?v=7H6ck8dPYoE

Här har vi alltså en fältundersökning som ger nyttiga kunskaper. Tack för det.

Det finns rejäla problem med elände och förtryck, misskötsel och överhetsarrogans, och att "det är rätt att göra uppror mot reaktionärerna" kan vi vara eniga om. Att sätta skräck i överheten kan vara ett sätt att få saker ordnade, fast det är bara den lilla detaljen att enstaka grupper i förorterna kommer inte att kunna genomdriva det som miljonhövdade arbetarrörelser kunde göra i Europa efter Andra världskriget. Eller för all del miljonhövdade upprorsrörelser i Tredje världen.

Jag misstänker att överheten snarare ser småkravallerna som något positivt, mycket väl ägnade för att splittra och skrämma folket, och för att få ytterligare argument för att rusta upp sin maktapparat. Militär urbanism har jag tidigare varit inne på som ett oroande fenomen. En aspekt av det här är processen där stora delar av Jordens befolkning, ur det nordliga kapitalets synpunkt, faktiskt håller på att bli överflödig. Mest rör det massorna i Tredje världen, men även en del av folket i Europas förorter kan kanske räknas till de obehövliga. De behövs inte för produktion, inte för konsumtion - vad skall de då finnas till för? Om de inte kan existera för sig själva, utan bara för att tillfredsställa ett kapital som inte vill ha dem, måste de själva motivera sin existens. Hur gör man det utan att de hamnar i total motsatsställning till resten av samhället och ger sverigedemokraterna tjugo procent i nästa val och kontroll av regeringspolitiken?

För att återgå till den sprängda polisbilen i Malmö och småupplopp i Rosengård, för det var ju där min kritik den här gången började, så har jag väldigt svårt att se hur detta kan utvecklas till en allomfattande kamp mot kapitalet. Kampen låses in i vissa förorter, isoleras och slås ned. När man är numerärt svag gäller det nog att hitta lösningar där man kan gå runt de spärrar som kapitalets stat sätter upp, snarare än att försöka slå sig igenom dem. Det kommer bara att misslyckas och skapa onödiga offer (om man nu inte är ute efter "martyrer"). Man behöver inte spränga bostadsbolag som missköter fastigheter i förorterna. Man kunde ju samla ihop ohyra, mögel och annat som finns i fastigheterna och lämna tillbaka under buller och bång till bolagets kontor eller chefer. Miljörörelsen i Sverige har tidigare använt liknande metoder, har jag för mig.