China is eating our lunch. Why? It has a national economic strategy designed to create more and better jobs. We have global corporations designed to make money for shareholders.Fler och bättre arbeten - är det inte låglönejobb det handlar om? Inte enligt Reich. Han pekar på hur Kina satsar på utbildning och forskning, samtidigt som USA skär ner på dessa områden. Inte nog med det, som framgår av citatet ovan har Kina en nationell strategi, medan USA bara har ett antal bolag vars huvudkontor råkar ligga i USA men vars intressen finns på annat håll. Och de där bolagen, har vi lärt oss, är bara intresserade av staten när de kommit i trångmål och vill ha hjälp. De är bara intresserade av "hemlandet" om det går att dra in kulor där - sådan är faktiskt kapitalismen.
Kinas president Hu Jintao är på besök i USA, och man kan fråga sig vem som representerar framtiden, han eller USA:s skakige kollega. "They never come back" sägs det om gamla boxningsmästare, men det kanske inte är boxning som är Kinas främsta gren. I själva verket har Kina kommit tillbaka efter flera tidigare nedgångar, och nu ser historien ut att upprepa sig. Reich igen:
China has a national economic strategy designed to make it, and its people, the economic powerhouse of the future. They’re intent on learning as much as they can from us and then going beyond us (as they already are in solar and electric-battery technologies). They’re pouring money into basic research and education at all levels. In the last 12 years they’ve built twenty universities, each designed to be the equivalent of MIT.
Their goal is to make China Number one in power and prestige, and in high-wage jobs.
Det finns ju ingen naturlag som säger att man kommer att lyckas, det finns hot om ekonomiska bubblor exempelvis, eller ekologiska katastrofer, men just nu tuffar det kinesiska (snabb)tåget på med bra fart och högt självförtroende.
Jag har tidigare haft uppe kinesernas stärkta förmåga att hålla USA borta från sitt närområde ifall krakel skulle uppstå och nämnde i förbifarten Indien och Indiska oceanen (se bland annat här och här). För att slippa en del sjöfart genom de kritiska områdena runt Malackahalvön bygger sig kineserna ner genom Burma i stället, med järnvägar och pipelines. Dessutom ser det ut som om man får använda burmesiskt och srilankanskt territorium för att sätta upp flottbaser. Indierna är oroade. Har de tänkt delta i USA:s försök att inringa Kina så kanske de själva hamnar i samma läge, med kinesiska armén i norr och dess flotta i öster och väster.
En bas kan komma att hamna i närheten av de indiska Andaman-öarna. Enligt faktarutan i Svenskan så förvaltas de och grannöarna Nikobarerna som ett indiskt territorium direkt från New Delhi. Ett kuriosum nämns, nämligen att danskarna vid några omgångar försökte kolonisera Nikobarerna. Vad som inte nämns är att kolonisatörerna i stort sett snart dog ut på grund av det hemska klimatet. Danskarna kontrollerade även en stad på indiska fastlandet, men var väl i övrigt inte så framstående kolonisatörer i Indien.
Men för att återgå till ämnet: det ser ut som om huvudtendensen är att ett enigt, beslutsamt och kraftfullt växande Kina står mot ett osäkert, beslutsförlamat och splittrat USA. Båda kan sägas vara kapitalistiska, men det finns mycket väsentliga skillnader. Fast man kan fråga om skillnaden kommer att vara kvar om kinesiska storbolag får mer av sin verksamhet utomlands - kommer nationalism ändå att väga tyngre än profiten?
 |
| Den här bilden har inte så mycket med texten i övrigt att göra. Jag tog den 26 april 2008 när en massa trevliga kineser demonstrerade i Stockholm för olympiaden och mot det som de kände som smutskastning. Det är väl svårt att motstå ett dansande kinesiskt lejon? |
Historien upprepar sig. För hundra år sen var det England som rullade på enligt låt-gå-receptet medan Tyskland och USA hade nationella utvecklingsstrategier.
SvaraRaderaVad som dock oroar litegrann är att USA har en nationell industripolitik så snart det handlar om verksamheter som bedöms som strategiska för militären. EU har inte ens det utan istället ett aktivt förbud mot industripolitik - sånt ska enligt lag marknaden sköta, se http://www.monthlyreview.org/1206amin.php. Så ett tips är att EU förtvinar fortare än USA.
Det kanske inte är någon förlust om EU förtvinar. (Om ... - det är väl det som sker nu?) Men då får vi väl se våra egna politiker låtsas som om den EU-grundlag de röstade igenom inte existerar.
SvaraRaderaProblemet med EU förtvinandet är vilka hur stora skadeverkningar blir för medlemmarna innan det är färdigförtvinat. EN annan fördel USA har över Europa är att de har generellt sett lägre auktoritetstilltro, högre grad av yttrandefrihet och ledamöterna i parlamenten är mer självständiga. Även om de inte utnyttjar det speciellt mycket gör det att det förmodligen finns större chans till demokratisk revolt mot rådande ordning där.
SvaraRaderaÄven om Obama är en bluff så var det ett visst tecken på hopp i den stora uppslutning och entusiasm för förändring som på kort tid kunde uppbådas i hans valkampanj.
Många företag har även de fått lära sig av de kinesiska metoderna, som ett Spanskt vindkraftsföretag som la tillverkning i Kina. Ganska snart började underleverantörer typ avknoppa identiska produkter med hjälp av statliga stöd och lån och bjöd under det Spanska företaget.
Klart att företag som GM och Wal-Mart har en annan storlek och makt men med intressenter som har den Kinesiska staten i ryggen kan nog inte heller de känna sig säkra.
Jag är nog mer skeptisk till den politiska förmågan i USA - vi europeer har om inte annat en viss förståelse för samhällsstrukturer medan man i USA nöjer sig med att dela in mänskligheten i onda och goda.
SvaraRaderaSå kanske vi har väl så stor förmåga att om inte revoltera så i alla fall revoltera konstruktivt när vi väl revolterar.