Några lästips

Arbeta, konsumera, och dö!

Trogne läsaren Jan tipsade mig om en svensk journalist, Per Björklund, som sitter i Kairo och bloggar. Det ser intressant ut, man får veta saker som det annars inte står mycket om i "stormedia". Några klipp, här om angrepp på utlänningar:

Under den senaste veckans protester har inte en enda amerikansk flagga bränts inför TV-kamerorna, inte en enda utländsk journalist attackerats av demonstranterna – trots den utbredda ilskan mot USA:s fortsatta stöd till Mubarak.

Inte förrän i onsdags, när den väststödda egyptiska regimen drog igång sin xenofobiska våldskampanj

Det är faktiskt helt otroligt att en stat vars ekonomi är beroende av turism och amerikanskt bistånd är beredd att piska upp hat mot utlänningar på det här sättet. Det tyder på panik – regimen liknar ett skadat djur som slår vilt omkring sig. Men det visar också hur trygga regimens män känner sig med relationen till väst. USA är uppenbarligen så beroende av sin lojale "starke man" i Egypten (Mubarak eller Suleiman spelar ingen roll) att regimen kan göra nästan vad som helst utan att drabbas av betydande konsekvenser.

Och här något som ytterligare visar hur regimen har tappat huvudet och slår vilt omkring sig:

Samtidigt slår propagandan i statliga medier nya bottenrekord. Vi har knappast att göra med någon Goebbels här; statliga al-Ahram kan inte ens bestämma sig för om den demokratiska revolutionen är en konspiration stödd av USA och "judarna" eller om det i själva verket är Iran och Hamas som ligger bakom. En talande detalj i sammanhanget är att jag under den senaste veckans massiva protester inte sett en enda amerikansk flagga brännas eller hört talas om en enda utländsk journalist som attackerats eller trakasserats av demonstranter (ett plakat som skymtade förbi i TV häromdagen bar texten "turister! åk inte hem, vi försvarar er"). Men sedan igår har beväpnade regimstödda mobbar gått till attack mot journalister, TV-team och vem som helst med utländsk utseende. 

"Motdemonstranternas" slagord beskriver de belägrade människorna på Befrielsens torg som "judar" och statstelevisionen piskar upp en lynchstämning mot utlänningar genom att varna för att "israeliska agenter" översvämmar gatorna. Man förstår ju verkligen varför USA, EU och Israel betraktar Mubaraks regim som en skyddsvall mot "extremism."

Det är de här pajasarna som israelerna och deras USAllierade vill skall vara kvar och styra även i fortsättningen.

Arbetarklassens roll "glöms" gärna bort i rapporteringen, men inte i den här posten på samma blogg. Jag har för mig att Juan Cole skrev att en stor del av folket som demonstrerar på Tahrirtorget är arbetare.

Men varför "glöms" så mycket bort av media vad det gäller deltagare, historik, sociala förhållanden och annat i dessa revolutioner i Nordafrika? Här är ett annat tips, en hemsida med inriktning på Afrika som jag hittade av en slump för någon dag sedan: Pambazuka News. Verkar vara knutet till ett förlag som utger den kände ekonomen Samir Amins (egyptier) verk men har en hel del artiklar som verkar intressanta, exempelvis här en utskällning av nyliberala västliga media som inte klarar av att förklara vad som händer i Egypten.

Vad det är dåligt om i Nordafrika är maoister, men vill man läsa en engelsk maoistisk hemsida med utblickar mot hela världen kanske Democracy and Class Struggle är att rekommendera. Den verkar inte så stenhårt inriktad på en enda korrekt ideologisk linje, utan kastar intresserade blickar åt olika håll. En annan mycket märklig hemsida (tack för tipset från en som dock uppenbarligen inte gillade den) låter maoismen blicka ut i Vintergatan. Jag är inte helt säker på om det är skämt eller allvar, men låt oss anta att det är allvar och att de mest grundläggande principerna i den moderna socialismen fungerar från Indiens djungler, långt ut i rymden och det som är emellan tillika. Skulle tro att gamle ordföranden Mao inte skulle ha varit negativ till det här upplägget, han funderade ju också över vetenskapliga frågor ibland.