Även Libyen

Även Libyen

Ingen säger åt dig
Om någon gör det lyssnar du ändå inte
Om du fortfarande inte förstår
Kommer ingen att säga hur du skall bli fri
Det brinner i din strupe
Ett hav i ditt öra
Det finns alltid fruktan
Du känner inte ens orden
Ingen är här
När världen öppnar sig
uppochnedvänd
sträcker du dig mot gryningen
din tyngd mot jorden ändras
några av oss slår djupare rötter
andra längtar att få flyga

Detta är mitt förmodligen rätt klumpiga försök att översätta en dikt vars text  jag hittade på bloggen Democracy and Class Struggle. Poeten heter Suheir Hammad, palestinsk-amerikanska, och här kan man se henne läsa en dikt också. Undrar vad de arabiska poeterna skriver på hemmaplan, i upprorens länder? Poesi är större i arabvärlden än här i vår del av världen, har jag hört.