Bästa sättet att beskriva Fas3?

Jaha, det här var ju ännu en rolig teckning av Max Gustafson, kopierad från Alliansfritt Sverige. Fast jag kan inte låta bli att fundera i något eller några steg till. Man kan beskriva Fas3 som den absoluta meningslösheten och rättslösheten, som slutpunkten och ett sätt att på dyrast  möjliga och mest förnedrande sätt få ut några tiotusental människor från arbetsmarknaden. Man kan skriva, som en bloggkollega gjorde till mig, att om det blir några masskjutningar à la USA på svenska arbetsplatser så borde det vara i en Fas3-inrättning. Dystert, dystert och ännu mer dystert med andra ord.

Själv brukar jag försöka tänka praktiskt. Om man i stället för att hålla på med de här konstigheterna använde miljarderna för Fas3 och jobbcoacher till att anställa folk till riktigt avlönade arbeten vore det förmodligen mer lönsamt och trevligt både för individ och samhälle. Man kunde ju helt enkelt låta den offentliga sektorn expandera igen. Där finns mycket att göra. Det finns hål att fylla igen (en del hål är bildliga, andra är bokstavliga i dåligt underhållna vägar och gator). Jag misstänker starkt att man måste gå den vägen, med en offentlig sektor som pekar med hela handen. För hur många privata företag, med personalavdelningar som har order att bara anställa elitmänniskor som omedelbart kan sättas in på specifika arbeten, kommer att ens läsa ansökan från någon som har Fas3 på sitt CV? - Och det spelar ingen roll hur duktig och begåvad den personen är, Fas3 är ingen merit.

Men om de som kickas in i Fas3 bara uppfattas som rättslösa och fastkedjade i små burar kan det vara svårt att komma på sådana praktiska tankar, och pengarullningen till skojarna i branschen kan fortsätta. Det är därför jag är lite fundersam på hur Gustafsons teckning kan fungera. Kedjorna skall brytas, men så att människorna kan bli fria och nyttiga samhällsmedlemmar och inte kuschade stackare längst ner på Alliansens samhällsstege.