Facebook - är det inte där man har sådana som skall följa vad man gör, så att man måste tala om vad man gör? Jag tror inte en jäkel är intresserad av att jag exempelvis läste Gösta Bergmans Kortfattad svensk språkhistoria i förra veckan. Både seg och intressant samtidigt, men nyttig läsning om man är lite språkintresserad. Kanske ett måste om man är verkligt språkintresserad. Den har stått oläst i hyllorna i många år, men nu är den avklarad.
En annan oläsning i hyllan som jag nu börjat med är Lewis Mumfords klassiker The City in History. Den kom ut första gången 1961, och jag undrar om den inte gick som TV-serie för länge sedan också. Det var på den tiden delegationer kom från utlandet för att beundra våra nya fina förorter som Vällingby. Det finns foton från Vällingby i boken, med rubriken "The Human Scale".
Mumfords bok är en tegelsten trots att han inte tar upp städerna i östra Asien eller i Amerika före europeernas ankomst. Under dessa femtio år har mycket skett i kunskaperna om hur äldre samhällen förändrades till städer både inom och utom det område han behandlar. När han skrev boken var inte så mycket känt om städernas förhistoria i det som är nuvarande Syrien och sydöstra Turkiet. Inte heller hur enorma de gamla städerna Kambodja verkligen var. Även i Amerika har kunskaperna om stadskulturer fördjupats, och det gäller både i nord och syd av kontinenten.
Mumford tar upp sambandet mellan stadsbildande och krig. Det finns klara tecken på stora våldsamheter i en av dessa nyupptäckta städer som var tusen år äldre än de sumeriska städerna (läs här om Tell Brak). Samtidigt kan man notera att den egyptiska högkulturen inte hade något megastäder - städer fanns, men de var inte så stora, de flesta människor bodde på landet längs Nilen och i Nildeltat. Skulle det betyda att egyptierna var mindre krigiska än folken i nuvarande Syrien, Palestina, Turkiet och Irak? Därifrån byggdes ju ett antal imperier upp, medan egyptierna kom med i imperiebyggandet betydligt senare. Och då fick de på skallen av hettiterna.
Ja, det var vad jag ville säga om Facebook!
Facebook är bra när man vill sammankalla en demonstration på kort varsel. Så var det i onsdags när vi samlades för en manifestation mot kärnkraften. Facebook är på lek också. Kom loss nu, Björn!
SvaraRaderaNä, roligare att sitta i ett hörn för sig och sura:-(
SvaraRaderaDet är väl med Facebook som med allt annat: det blir vad man gör det till. En del ägnar sig åt trivialiteter där när de kunde ha ägnat sig åt något bättre, somliga fastnar t o m och blir beroende. Åter andra använder det på ett mer konstruktivt sätt, för att snabbt kommma i kontakt med andra och för att skapa opinion.
SvaraRaderaHar skrivit tidigare om sociala mediers användning i katastrofsituationer på bloggen, som under oroligheter i Kenya och jordbävningen på Haiti. Där kan media av den här sorten vara enormt nyttiga för att få ut hjälp och andra insatser till rätt ställe. Vad jag ätit till lunch tror jag dock inte intresserar någon annan än mig själv och kanske någon obducent.
SvaraRadera