En nyhetsblogg om Iran hittade jag nyligen. Där får man veta mer om den iranska flottan, inklusive de två fartyg som gick genom Suezkanalen till Syrien och hem igen under sedvanlig israelisk hysteri. Diplomatiskt tycks det ha varit en framgång för iranierna. En annan artikel visar dock på problem för iransk diplomati i Afrika.
På tal om flygkriget i Libyen: här är någon som påstår att det redan första dagen kostade hundra miljoner dollar. Stora delar av den svenska vänstern (i alla fall de som hörs i den offentliga debatten) verkar ha kraschat vad det gäller den här frågan. Men en medial trotskist i England har faktiskt inte gjort det utan skriver några läsvärda saker här, åtföljt av en del tänkvärda kommentarer. Han hänvisar också till några tidningsartiklar, bland annat den här i Guardian, och när man läst den blir man verkligen fundersam hur den här interventionen skall fungera. Jag hade fått för mig att det var en NATO-historia redan, men det är fel: man diskuterar vem som skall leda det krig man redan startat! Och flera tunga NATO-medlemmar, som Tyskland, Turkiet och Polen, är inte intresserade av att deltaga. USA är motvilligt. Värst på hugget är Frankrike, men det kan bero av inrikespolitiska skäl. Jag undrar hur det här kommer att låta om en vecka, när folk börjar tänka efter och verkligheten på de libyska slagfälten blir mer påträngande.
 |
| Här kommer Cameron och Obama dånande. Men har inte nosarna på deras flygplan en egendomlig likhet med nosarna på Blair och Bush? Och verkar inte den där missilen vara något som återanvänts efter Irakkriget? |
Jag trodde alla "terroristexperter" heter Magnus eller Magnus, men Svenskan har plockat fram en som heter Bo (Janzon, med z.) Omväxling förnöjer. Han försöker få till ett ökat hot mot Sverige, men med en konstig motivering:
Samtidigt har Gaddafis Libyen inte varit någon fristad för terrorism och al-Qaida. Tvärtom är de bittra fiender. Gaddafi skulle inte kunna styra al-Qaida till att utföra ett terrordåd, men Janzon utesluter ändå inte att al-Qaidas inställning till Sverige skulle kunna påverkas.
– Ibland kan de motivera sig med vad som helst.
– Det hänger i sista hand på individen, om människor är villiga att göra något. Och i Europa verkar det inte vara någon brist på kandidater för att utföra dåden.
Början är väl OK, med "vad som helst" låter tveksamt även om man har med virrpannor att göra. Slutet är märkligt: om det inte vore "brist på kandidater" skulle vi se ett helt annat utfall än vad vi har nu. Det märkliga är att efter sprängningarna i London och Madrid har det bara varit misslyckanden så vitt jag vet. Folk som påstås ha åkt iväg på träningsläger för att lära sig spränga bomber men möjligen lyckas ta livet av sig själva - längre har man inte kommit och det låter egendomligt, med tanke på att självmordsbombarnas precision är ohyggligt mycket högre i Asien. Jag tycker bristen på kandidater med handlag såväl i Europa som Nordamerika är anmärkningsvärd. I USA försöker man ju mer eller mindre knuffa socialt utslagna individer till att gå med på terrorplaner som i själva verket bara är påhitt, och på det sättet avslöjas hemska terrorister då och då.
Nåja, naturligtvis tillfrågas en Magnus också, och han kommer med mer lugnande besked. Sverige är inte ett primärt mål.
På tal om trotskister: jag har skällt en del på dem, men här är signaturen Trotten med ett brev som är riktigt roligt och som inte gullar med junholtarna. - Så får det vara slut med tipsen för idag tror jag!
Det första problemet är ju att man inte kan lita på den "information" vi förses.
SvaraRaderaSå, vilka är de där libyska rebellerna? Vad är deras verkliga syfte? Varför anser Västmakterna att det är så viktigt att ingripa och skydda civila i Libyen men inte i Bahrain eller Jemen? Mycket knepigt men uppenbart är att somligt hålls hemligt för oss.
Det andra problemet är ju att det inte i förväg går att säga om det agerande man väljer, bomba i det här fallet, är det som sparar flest liv. Det kan ju komma att visa sig, redan om två veckor, eller om två år, att många fler blivit dödade av bombandet än om man inte hade ingripit, som fallet avgjort blivit i Irak.
Det är vidare alltid väldigt lätt att sitta härhemma i vårt trygga Sverige och anse att vad som helst är bättre än att inte kunna säga vad man vill, även tortyr och döden, som ett antal frihetsälskande liberaler, men även vänstermänniskor, verkar anse. Detta är inte lika självklart när man lever i en diktatur och kanske klarar sig skapligt bara man inte säger något som förargar diktatorn. Då kanske man anser att detta tigande ändå är ett acceptabelt pris att betala för ett drägligt liv. Då kanske man inte alls tycker att man gärna offrar sitt liv, sitt hem sina anhöriga, i någon "befriande" bombattack, för något osäkert framtida mål.
Någon enkel fråga att ta ställning i är det ju inte det här.
Tyskland, Turkiet och Polen har väl inte heller några stora oljebolag med intressen i Libyen?
SvaraRaderaHar för mig att både Frankrike, Italien, Spaniens och britternas stora oljebolag är intressenter i den Libyska oljan. Så den våldsromantiska vänstern vill åka ner och slåss för BP, Total, ENI, Repsol, Exxon etc. Tja nu var det förstås inte vänstern som skulle åka dit utan vår nya offentligt betalda yrkesarmé som ska stå för riskerna.
Det var ju ett rakt och rättframt öppet brev av Trotten, lär väl i och för sig inte hitta sin väg till de malliga morgontidningarnas debattsidor.
Man kan notera hur leden börjar slutas runt den nye sossemonarken. Frågan är om det blir någon större ideologisk debatt vilken politik som ska föras nu när man fått ny monark. Den som har egen avvikande åsikt lär väl förklaras olojal av partiets idoga inpiskare. S verkar ha fått en partiledare som både sägs vara euro och kärnkraftskramare. Av vad man kan ana mellan raderna har han nog ingen annan uppfattning om ekonomi än Persson, Feldt etc haft.
Med tanke på vad franska bolag kan tänkas ha för sig i Afrika kanske det är Paris som borde bombas? Har för mig att fransoserna bland annat varit inblandade i snaskiga inbördeskrig i Kongo-Brazzaville, med oljeutvinning som motiv.
SvaraRaderaKerstins invändningar/frågor är viktiga. Det är sådant som lätt kommer bort när propagandamakarna börjar skrika. Kanske återkommer om det.
Som Kerstin säger det är svårt att veta vad som verkligen sker, vilka intressenterna är. Även om nu man på olika ställen verkar ha tagit rygg på det Tunisiska upproret kan det mycket väl var olika intressen som tar tillfället i akt.
SvaraRaderaDet spänner över ett stort område de olika arabiska upproren, det är ungefär lika långt från Sverige till Afghanistan som från Libyen till Jemen.
Dessutom tycker nog jag att man inte ska ta lättvindigt på att skicka ut våra offentligt anställda i yrkesarmén på uppdrag som utsätter deras liv för fara. Det pratas allt för lättvindigt om militära insatser och inget om de unga män och kvinnor som ska riskera livet för detta.
Det torde vara ett antal olika intressen. Ibland samverkande, ibland motverkande - samt en jäkla massa propaganda.
SvaraRaderaFörr kunde man bli av med bråkstakar genom att "sätta dem i knektehopen". Åkte de sedan ut i krig slapp man förmodligen se dem igen. Idag är vi för civiliserade för att göra sådant (hoppas jag) och behåller vår lilla krigsmakt här hemma eller på riktiga FN-uppdrag.